Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konjunktional bisats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sin substans); rik på bestämningar, jämförelsevis
innehållsrik; kroppslig;, påtaglig, fattlig för de
yttre sinnena; lifsfull, rik på individuella drag. –
Konkret tal, aritm., tal, som angifver af hvad slag
enheterna äro, t. ex. 20 soldater. 16 hästar, hvaremot
20 och 16 äro abstrakta tal. Jfr Abstrahera. –
Konkretum l. konkret substantiv, gramm., substantiv,
som benämner ett verkligt, för sig bestående ting.
Konkretion (Lat. concretio), förtätning, sammangående
till ett fast helt; egenskapen att vara konkret. Geol.,
miner., en uti en bergarts eller jordaflagrings
inre befintlig, genom kemiska krafters verksamhet
derstädes åstadkommen sammanhopning af mineraliska
ämnen till en af buktiga ytor begränsad massa, som
till sin sammansättning oftast är betydligt olik
bergarten i öfrigt. Konkretionerna hafva klotformig,
linsformig, äggformig eller oregelbunden skapnad,
ofta i hög grad vexlande, och en storlek från några
millimeter till mera an 1 meter i genomskärning;
somliga äro på ytan så jämna och regelbundna, som
vore de svarfvade. – De i alunskiffer förekommande
s. k. orstensbollarna (af bituminös kalksten),
de kulor och körtlar af svafvelkis, som träffas i
silurisk lerskiffer och kalksten m. m., de i somliga
skifferler- och lerlager befintliga knölar och
bollar af lerjernsten (t. ex. inom Skånes, Englands
m. fl. stenkolsförande lager) äro konkretioner, likaså
de i glaciala eller ändå yngre leror flerestädes
förekommande s. k. marlekorna, Finlands imatrastenar
(se d. o.). Som konkretioner eller konkretionsartade
bildningar torde äfven böra anses de särskilda små
kloten i klotdiorit, kritsystemets ftintbollar och de
kring växtrötter i vissa sand- och lerlager bildade
s. k. roströren. – Konkretionernas bildning anses
hafva försiggått inifrån utåt, från en medelpunkt
eller ett midtparti. De förete stundom en koncentriskt
skålig eller radierande strålig textur i sin inre
massa, detta senare dock endast då det ämne, hvaraf
konkretionen består, är kristalliniskt utbildadt,
exempelvis hos svafvelkiskonkretioner. Kristallernas
fria spetsar äro dervid alltid riktade utåt (jfr
Sekretion). I många fall har man uti konkretionernas
inre träffat fossila lemningar efter organismer,
hvilka sannolikt gifvit första upphofvet till deras
bildande genom den kemiskt reducerande verkan de
kunnat utöfva på de omgifvande ämnena, nämligen
trilobiter, musslor, graptoliter, växtdelar o. s. v. I
de norska mariekorna är t. ex. fynd af fiskar ingen
sällsynthet. E. E.
Konkubin (Lat. concubina, af concumbere, lägga sig
tillsammans med någon), qvinna, som sammanlefver
med en man och plägar köttsligt umgänge med honom,
utan att vara gift med honom; frilla. – Konkubinat
(Lat. concubinatus), sammanlefnad mellan två personer
af olika kön utan ingånget äktenskap, sexuel
förbindelse på oviss tid. Hos de gamle romarna
var konkubinat en under vissa vilkor (såsom att
båda parterna skulle vara ogifta) af lagen erkänd
förening, fastän af lägre rang än äktenskapet och
icke medförande dettas medborgerliga rättigheter för
qvinnan och barnen.
Jfr Forsia och Morganatiskt äktenskap.
Konkurrens (Fr. concurrence, af Lat. concurrere,
från skilda håll sammanträffa, sammanstöta), yrkesmäns
inbördes täflan att lemna den bästa varan eller det
dugligaste arbetet till det billigaste priset. Med
grundsatsen om den fria konkurrensen förstås inom
den politiska ekonomien friheten för de enskilda
samhällsmedlemmarna att konkurrera i alla grenar af
produktion och handel. Den fria konkurrensen var i
antikens stater så godt som oinskränkt, men blef under
medeltiden väsentligt hämmad genom införselförbud,
skyddstullar, privilegier, skråväsende m. fl. former
af näringstvång, medelst hvilka staten ansåg sig böra
trygga den enskildes existens. Det är först under
1700-och 1800-talet, som fri täflan på industriens
och handelns områden åter blifvit allmännare erkänd
såsom det säkraste medlet att främja det allmänna
välståndet och öppna nya banor för folkens framsteg
i kultur. Jfr Frihandel. – Konkurrent, medtäflare
i ett yrke. – Konkurrent för ett visst år kallas
inom kronologien ordningsnummern för den veckodag,
på hvilken den 24 Mars inträffar. Så är t. ex. 2
konkurrent för år 1884, enär detta år den 24 Mars
inträffade på en måndag. Konkurrenten är omedelbart
beroende af söndagsbokstafven, så att, om den ena
af dessa storheter är gifven, den andra genast
erhålles. Till konkurrenterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
svara nämligen i ordning söndagsbokstäfverna F, E,
D, C, B, A, G. – Användningen af konkurrenter hänför
sig antagligen till det i äldre tider flerestädes
brukliga sättet att räkna årets början från den 25
Mars. – Konkurrera, sträfva till samma mål, täfla.
Konkurs (af Lat. concursus, sammanlopp), jur.,
det rättsliga förfarande, som afser att fördela
en förmögenhetsmassa mellan flere personer, hvilka
derur söka godtgörelse för sina fordringar. Ett sådant
förfarande är nödvändigt, när det föremål, mot hvilket
anspråken riktas, icke räcker till att tillfredsställa
dem alla och det till följd deraf är af vigt att
bestämma deras inbördes rätt. Konkursförfarande
kan afse ett särskildt förmögenhetsobjekt, som är
föremål för särskilda rättsanspråk (specialkonkurs),
såsom enligt svensk rätt är fallet, då fastighet
och, under vissa förutsättningar, lös egendom
blifvit exekutivt försålda; men vanligen nyttjas
denna beteckning endast då, när fråga är om en hel
förmögenhet, tillhörande en fysisk eller juridisk
person (generalkonkurs). Konkursen är sålunda en
exekution i en persons samtliga tillgångar till förmån
för hans samtlige borgenärer. För att konkurs skall
kunna uppstå, förutsattes det att borgenärerna äro
flere. Finnes blott en enda, kan denne anlita den
vanliga exekutionen (utmätning) och söka betalning
ur tillgångarna, så långt de förslå. Dock kan äfven
i detta fall konkurs sökas, om tillgänglig egendom
icke räcker till skuldens betalande, för att genom
konkursen underkasta gäldenären starkare tvång att
uppgifva möjligen förstuckna tillgångar, än som
vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
