Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konrad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presidium af en särskildt förordnad ordförande
(konseljpresident). Se Minister, Ministerråd,
Statsråd. H. L. R.
Konseljpresident (se Konselj) kallas i de flesta
konstitutionella stater den förnämste af en suveräns
rådgifvare eller regeringens (kabinettets) främste
ledamot. Det är konseljpresidenten, som enligt
statschefens uppdrag utser till sina kolleger inom
konseljen l. ministèren de personer han finner för
situationen lämpliga ("bildar kabinettet"); det är
hans politiska åsigter, som regeringen i det stora
hela skall uttrycka, och ministèren benämnes efter
honom, t. ex. Ferrys ministèr. Konseljpresidenten
presiderar i konseljen i de fall, då statschefens
beslut ej omedelbart erfordras, för att ett
regeringsbeslut skall kunna komma till stånd. Hvarken
ordet konseljpresident eller en mot dennes ämbete
svarande befattning förekommer i svensk eller norsk
statsrätt med hänsyn till dessa lands särskilda
förhållanden, men väl i danska grundlagen (jfr dess §
16). I Sverige motsvaras konseljpresidentens ämbete
i viss mån af statsministerns.
Konsens (Lat. consensus, af con, tillsammans,
och sentire, känna), samtycke, bifall, tillåtelse
(till äktenskaps ingående o. d.).
Konseqvens (af Lat. consequi, följa), följd,
följdriktighet, tankesammanhang, fasthet
i grundsatser, i allmänhet den egenskapen hos
menniskans tänkande och handlande att framgå af vissa
bestämda grundsatser, hvilka genomföras så långt,
som deras egen natur tillåter och fordrar. Motsatsen,
särskildt då fråga är om handlingssättet, benämnes
godtycke eller nyck. Konseqvensen i och för sig
innebär en fullkomlighet hos verksamheten, ehuru
dennas värde i första rummet beror på beskaffenheten
af den grundsats, som genomföres. Menniskan kan vara
konseqvent både i sina sanna resonemang och i sina
förvillelser, både i godt och i ondt. Genomför
menniskan en viss (lägre), i många afseenden
berättigad grundsats inom områden, der den ej eger
tilllämplighet, uppkomma ensidighet och
konseqvensmakeri. Detta är att sätta det lägre i det
högres ställe och har till följd flere betänkliga
missriktningar. Ofta kan ett sådant tillvägagående
stranda på det konkreta lifvets kraf; lifvet kan
korrigera läran, ofta utan att man sjelf märker
det. Lifvets konseqvens är den följdriktighet och
regelbundenhet i menniskans verksamhet, som framgå
mer af sammanhanget inom det omedvetna hos menniskan
och inom den verld, i hvilken hon lefver, än af hennes
fullt medvetna och genomtänkta grundsatser. – Logisk
konseqvens är sammanhanget mellan grund och följd i
logisk bemärkelse. Ett bevis eller en slutledning har
denna egenskap, när demonstrandum eller slutsatsen
enl. tankelagarna verkligen följer af premisserna,
dessa må vara sanna eller falska. Exempel på
motsatsen erbjuda de vanliga felsluten (se Bevis,
Felslut, Slutledning). – Konseqvent, följdriktig,
som handlar följdriktigt, fast i grundsatser.
L. H. Å.
Konsert (Fr. concert, Ital. concerto, samverkan,
öfverensstämmelse, egentl. täflan, af Lat.
concertare, täfla). 1. Polit., enighet; fördrag. I
dessa betydelser inkom ordet på 1500-talet i franskan
från italienskan och fick sedan för en tid särskild
användning i det diplomatiska språket. I svenskan
har det häfd endast i uttrycket den europeiska
konserten (Fr. le concert européen), hvarmed
betecknas de europeiska staternas politiska
samhörighet och deras uppträdande, fattadt ur
synpunkten deraf, samt i benämningen konserterna i
Haag l. de öfverenskommelser, som 1659 ingingos i
Haag mellan Europas vestmakter till återställande
af fred mellan Sverige och Danmark (den första
d. 11 Maj mellan Frankrike, England och Holland,
uppställande Roskildefreden såsom grundval för
den blifvande freden; den andra d. 14 Juli mellan
England och Holland, tilläggande såsom vilkor att
Sverige skulle återlemna Trondhjem till Danmark,
nedlägga sina anspråk på det af danskarna intagna
Guinea och ratificera de 1656 till Hollands fördel
gjorda "elucidationerna till elbingtraktaten";
den tredje och sista d. 25 Juli, stadfästande den
föregående). En annan "konsert" i Haag ingicks d. 20
Mars 1710 mellan England, Holland och Österrike,
och ännu 1805 förekommer ett "konsertfördrag",
hvilket af de med Sverige redan hvar för sig förbundna
makterna England och Ryssland afslöts mot Frankrike
d. 11 April och sedermera biträddes af Österrike (d. 9
Aug.) samt, vilkorligt, af Preussen (d. 3 Nov.), men
omintetgjordes genom Napoleons seger vid Austerlitz
(d. 2 Dec.). – 2. Musikt. a) Offentligt uppförande af
musikverk. – b) Större musikstycke för soloinstrument
(oftast med orkester), beräknadt på att låta den
föredragande glänsa med sin virtuositet. Formen
är oftast den tredelade sonaten, med af ändamålet
betingade modifikationer, såsom bravurkadenser
m. m. – c) Ursprungligen, i öfverensstämmelse med
namnet, en kompositionsform, der flere sångstämmor
eller instrument uppträdde "täflande" såsom
hufvudstämmor. Den äldsta arten var den vokala, eller
kyrkokonserten (Ital. concerto da chiesa) en motett
för sångstämmor med orgelbas, först använd af Viadana
(1602) och fulländad genom Seb. Bachs kantater,
af denne kallade "konserter". Den instrumentala
arten kallades kammarkonsert (concerto da camera)
och sattes af Torelli (1686) för två violiner med
bas samt uppgick senare i den nuvarande sonaten eller
konserten. En utvidgad art af kammarkonserten var den
s. k. concerto grosso. – Konsertera, gifva konsert.
2. A. L.
Konsertmästare (Fr. violon solo, Eng. leader),
den medlem (förste violinist) af ett kapell, som
står närmast kapellmästaren och vid hans frånvaro
öfvertager ledningen. A. L.
Konservativ (af Lat. conservare, bevara,
vidmakthålla), egentl. tjenande till att bevara,
böjd för att bevara. Inom politiken betecknar man
(sedan 1830-talet) såsom konservativt, i motsats till
liberalt, det ena af de två hufvudpartier, som pläga
stå emot hvarandra i det moderna samhället. Som den
politiska utvecklingen är mycket olika hos olika
folk eller hos samma folk på olika tid, så kan man
med dessa namn icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
