Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsideration ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konsideration (af Lat. considerare, öfverväga,
taga hänsyn till), betraktande, afseende, hänsyn,
undseende. – Konsiderabel, som bör tagas
[i] betraktande, afsevärd, ansenlig.
Konsignera (Lat. consignare, egentl. förse med
underskrift och sigill, af con, med, och signum,
kännetecken, sigill). 1. Handelst., öfversända
varor till en köpman å annan (vanligen aflägsen)
ort att af honom säljas derstädes för egarens
räkning till bestämda minimipris eller till
marknadspris. Afsändaren (konsignanten) gör
icke sällan bruk af sin rätt att å kommissionären
(konsignatarien), som mottagit det i konsignation
afsända godset, trassera (2–3 månader från
dato) en del (1/3 till 2/3) af dettas faktura-värde;
eller ock erlägger ofta kommissionshuset, efter
mottagande af certeparti eller konnossement,
ett penningeförskott. Konsignationsaffärer drifvas
merendels i sjöstäder. – 2. Krigsv. Att konsignera
trupper betyder att hålla större delen af eller alla
trupperna inom en garnison samlade inom kasernerna,
färdiga att när som hälst utrycka, i ändamål att
förstärka vakter eller till ökad patrullering och
ordningens upprätthållande, mest gent emot en orolig
befolkning.
Konsistens (af Lat. consistere, bestå), den grad
af sammanhang, som till följd af kohesionen eger rum
mellan en kropps smådelar, grad af fasthet och täthet.
Konsistorialis (Nylat. consistorialis), medlem af
ett konsistorium. – Konsistoriel, som har afseende
på eller lyder under ett konsistorium. Se Pastorat.
Konsistorie-notarie, tjensteman, hvilkens åliggande är
att föra protokoll vid konsistoriets sammankomster,
expediera dess beslut, vårda dess arkiv, uppbära
och redovisa kollekt- och stamboks-medel äfvensom
åtskilliga till allmänna läroverkens kassor
ingående inkomster o. s. v. Till sitt biträde har
konsistorienotarien en konsistorie-amanuens.
Konsistorium (Lat. consistorium, egentl.
församlingsställe), namn på vissa slags
ämbetsmyndigheter, särskildt i kyrko- och
undervisningsfrågor. Om akademiskt konsistorium
(consistorium academicum) se Universitet. –
Kyrkligt konsistorium (c. ecclesiasticum), kyrkligt
bisittareråd. Namnet konsistorium begagnades först
om det råd, hvarmed de romerske kejsarna omgåfvo
sig vid afgörandet af vigtigare angelägenheter
(det kejserliga "kabinettet"). Efter mönstret deraf
bildades i den katolska kyrkan det påfliga och de
biskopliga konsistorierna. Det förra utgöres af
kardinalerna, kardinalkonsistorium (se Kardinal). De
biskopliga konsistorierna, hvilkas medlemmar utses
af biskoparna, bestå inom den katolska kyrkan af
domkyrkoprester och andra andlige ämbetsmän, med
hvilka stundom förenas någon verldslig rättslärd, och
handhafva förnämligast den kyrkliga lagskipningen,
i synnerhet i äktenskapsfrågor. Emellertid
äro hvarken påfven eller biskoparna bundna af
konsistorieledamöternas röster. – De lutherske
reformatorerna ville till en början såväl bibehålla
biskopsämbetet som ock gifva
kyrkan en representation genom synoder. Men till
följd af biskoparnas motstånd strandade sistnämnda
plan, och kyrkostyrelsen kom snart i händerna
på regenten, hvilken, efter biskopsämbetenas
afskaffande, utöfvade densamma genom af honom sjelf
tillsatta konsistorier, bestående af både andliga
och verldsliga medlemmar, vanligen med en jurist
till ordförande. Konsistorierna egde att utöfva
den andliga domsrätten och kyrkotukten, hvarjämte
det tillkom dem att pröfva, tillsätta och hafva
uppsigt öfver andliga ämbetsmän och skollärare samt
att förvalta kyrkogodsen (jura episcopalia, jura
regiminis ecclesiastici vicaria). Vissa ärenden,
såsom lagstiftnings- och organisationsfrågor,
dispensationsrätt och tillsättande af högre
andliga ämbetsmän, förbehöll regenten sig sjelf
(jura regiminis ecclesiastici reservata). Det första
lutherska konsistoriet inrättades i Wittenberg 1539
efter ett derom året förut afgifvet betänkande
af några teologer, förnämligast Justus Jonas och
Bugenhagen. Det bestod i början af två andliga och
två verldsliga medlemmar, men utvidgades 1542. Snart
inrättades dylika ämbetsverk öfverallt i den lutherska
kyrkan. Öfver ett lands särskilda konsistorier
ställdes stundom ett öfverkonsistorium (i Preussen
ett "oberkirchenrath" sedan 1850), dels såsom högre
instans, dels för behandling af sådana angelägenheter,
som röra hela landets kyrka. Vissa enskilda städer
och godsegare fingo rätt att, hvar och en på
sitt område, tillsätta s. k. mediat-konsistorier,
hvilka myndigheter likväl ej utrustades med samma
rättigheter. Konsistorierna utöfva sin myndighet
genom dem underordnade superintendenter, men äro
numera sjelfva underordnade kultus-ministerierna. –
Fördelen af konsistorialförfattningen ligger
i den enhet och stadga, som derigenom vinnas i
kyrkostyrelsen. Olägenheterna deremot äro att kyrkan
blir en statsinrättning och att det kyrkliga lifvets
sjelfständighet kan qväfvas genom församlingarnas
minskade deltagande i kyrkostyrelsen. Konsistorierna
kunna väl bestå vid sidan af synoder, såsom det
visat sig i Baden, Oldenburg och, genom den nya
kyrkoförfattningen af 1876, äfven i Preussen. I
Siebenbürgen välja församlingarna sjelfva sina
konsistorier.
I de skandinaviska landen bibehölls
biskopsämbetet, men biskoparna blefvo icke,
såsom de tyske superintendenterna, underordnade
under konsistorier. Sådana finnas nämligen ej i
Danmark eller Norge, och i Sverige blefvo de gamla
katolska domkapitlen (konsistorierna) ombildade och
ställda vid sidan af biskoparna för att deltaga i
stiftsstyrelsen. Enligt 1571 års kyrko-ordning skulle
vid hvarje domkyrka sex personer vara anställda
jämte biskopen, nämligen dennes official eller
prost, kyrkoherden, skolmästaren, lector theologiae,
poenitentiarius och sysslomannen. Dock nämnes intet om
att dessa personer skulle deltaga i stiftstyrelsen. En
större betydelse fingo konsistorierna, eller, såsom
de i Sverige ofta kallas, domkapitlen, 1594, genom
Sigismunds "försäkran om religionen", hvari stadgades,
dels att "klerkeriet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
