- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1225-1226

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstakademi. 2. Högre, af staten understödt läroverk, vid hvilket ämnesvenner inom de bildande konsterna åtnjuta undervisning, merendels kostnadsfritt - Konstans (Constans), romerska kejsare: - 1. Konstans, Konstantin den stores yngste son - 2. Konstans, kejsare i Konstantinopel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den akademi, vid hvilken de fått sin utbildning.

För antiken och medeltiden var begreppet konstakademi
okändt. Den unge konstidkaren fick tillträde
till någon mästares atelier och bildade sig genom
omedelbart deltagande i dennes arbeten. Men när mot
slutet af renaissancetidehvarfvet alstringskraften
inom konsten aftog och det innerliga sambandet
mellan folklif och konst lossnade, stodo icke längre
de stora, offentliga uppgifterna konstnären till
buds; han behöfde ej yngre krafters biträde i sin
verkstad, och man begynte inrätta akademier. Under
medeltiden hade på några ställen uti Italien funnits
ett slags fria målareskrån (congregationes),
helgade åt måleriets skyddspatron, Sankt Lukas. Ett
sådant bildades i Venezia 1290; det i Florens
(tillkommet 1340) fick 1571, under Cosimo I, namnet
akademi. Lionardo da Vinci grundade redan 1494 en
konstakademi i Milano. Accademia di san Luca i Rom,
stiftad under Gregorius XIII (1572–85), uppstod
genom ombildning af ett äldre universitet för de
sköna konsterna. Flere andra italienska städer ega
konstakademier, hvilka mest äro af yngre ursprung och
ringare betydelse. Mönstret för senare anstalter af
detta slag vardt den 1648 i Paris grundlagda Académie
des beaux-arts,
hvars ledamöter äro konstnärer (jfr
Institut de France), och som vid sin sida har
konstskolan Ecole des beaux-arts (stiftad 1793). En
filial af den senare är Académie de France i Villa
Medici i Rom. Den första tyska konstakademi inrättades
1662 i Nürnberg af J. v. Sandrart. Nu finnas
blomstrande sådana bl. a. i Berlin (stiftad 1694;
numera äfven inrymmande ett musikkonservatorium),
i Dresden (1697), Wien (1704), München (1770) och
Düsseldorf (1821). Madrids konstakademi stiftades
1752, Petersburgs 1757, Londons 1768, Edinburghs 1825
(på grundvalen af en 1760 upprättad teckningsskola),
Dublins 1803. Belgien och Nederländerna ega
konstakademier i Antwerpen, Brügge, Bruxelles
och Amsterdam. Under senare tiden har Nord-Amerika
fått dylika i New York, Boston och Filadelfia. –
Konstakademien i Stockholm räknar d. 21 Mars 1735
som sin instiftelsedag (se Akademien för de fria
konsterna
). Köpenhamns konstakademi ("Det kongelige
akademi for de skönne konster") utvecklade sig ur
en mindre, 1738 grundlagd konstskola. Fredrik V
skänkte akademien Charlottenborgs slott, och dess
äldsta stiftelsebref underskrefs på hans födelsedag
d. 31 Mars 1754. Under de första tjugo åren voro
de fleste af akademiens ledande män utländingar,
i synnerhet fransmän, och förhandlingarna fördes på
franska. Bland akademiens äldste medlemmar må nämnas
svensken K. G. Pilo och fransmannen J. F. J. Saly, som
var dess inflytelserike direktör. Emellertid uppväxte
ett danskt konstnärsslägte, som (1772) störtade
utländingarnas välde. Den abildgård-wiedeweltska
perioden inträdde, under hvilken akademiens verksamhet
betydligt utvidgades och började utöfva inflytande
på handtverkeriena. Under den följande perioden,

då förnämligast K. V. Eckersberg gaf den danska
konsten dess prägel, var det i synnerhet
G. F. Hetsch och H. E. Freund, som arbetade
för handtverkeriernas utveckling i konstnärlig
riktning. Stadgarna af d. 28 Juli 1857 upphäfde i
hufvudsak akademiens förpligtelser gent emot
handtverkerierna och satte såsom hennes ändamål att
"som konstskola verka till konstens utveckling, och
som konstsällskap till utbredande af konstsinne och
god smak". Först vid denna tid fingo konstnärerna
ett afgörande inflytande på akademiens och konstens
angelägenheter. Medlemmarna, som förut vunnit inträde
efter utförandet af ett s. k. receptionsarbete,
upptogos derefter genom val. De inflytelserikaste
personerna under denna period af akademiens historia
hafva varit V. Marstrand och F. Meldahl. Det
ständigt växande antalet konstnärer, hvilket
icke i samma omfång som förut kunde finna plats
i akademien, verkade derhän att utställningarna
(från 1857) fingo en viss sjelfständighet vid sidan
af akademiens öfriga angelägenheter och framkallade
slutligen de nya stadgarna af d. 31 Dec. 1882. Dessa
införde två olika slag af medlemmar, nämligen dels
ett visst begränsadt antal lifstidsmedlemmar, dels
ett mindre antal medlemmar, valda för viss tid af
konstnärerna sjelfva. Akademien har f. n. (1884) 7
fast anställda professorer, hvilka leda konstskolan,
och en för lifstiden vald sekreterare. Direktör,
vice direktör och kamrerare väljas för 3 år i
sänder. Presesbefattningen bortföll 1849, men
det kongl. protektoratet är bibehållet. Skolans
angelägenheter handhafvas af professorerna och
ett skolråd, i hvilket docenterna i de särskilda
facken, perspektiv, anatomi och konsthistoria, hafva
säte jämte ett visst antal af akademiens öfrige
ledamöter efter val, och vissa ärenden handläggas
af ständiga utskott, men allt under högsta tillsyn
af direktören. Akademien har en samling af porträtt,
receptionsstycken, täflingsarbeten m. m., en ansenlig
samling af gipsafgjutningar och ett ganska stort
bibliotek. De båda sistnämnda samlingarna äro inrymda
i en tillbyggnad till Charlottenborg, hvars öfversta
våning begagnas till de årliga utställningarna.

Konstans (Constans), romerska kejsare: 1. K.,
Konstantin den stores yngste son, erhöll jämte sina
bröder, Konstantin och Konstantius, kejsarevärdighet
vid faderns död, 337. Konstans’ välde omfattade
Italien, Afrika och hufvuddelen af Illyricum,
hvartill år 338 kom återstoden af denna prefektur
(utom Tracien) samt 340, efter hans broder Konstantins
död, Gallien, Spanien och Britannien. Han var en
ifrig anhängare af ortodoxien, besegrade frankerna
och gjorde fälttåg i Britannien, men visade inga
framstående regentegenskaper och störtades slutligen
genom ett soldatuppror i Gallien, hvarvid anföraren
för liftrupperna, Magnentius, lät dräpa honom,
i en spansk gränsort år 350. – 2. K., kejsare
i Konstantinopel, sonson af kejsar Herakleios,
efterträdde 641 sin fader, Konstantin III,
sedan dennes styfmoder, Martina, och hennes son,
Herakleonas, hvilka, först bemäktigat sig väldet,
fördrifvits. K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free