Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Konstans, kejsare i Konstantinopel - Konstant, beständig, oföränderlig, som icke vexlar, varaktig, oafbruten, ihållande. - Matem., en storhet, som betraktas såsom oföränderlig till sitt värde - Konstantia (Constantia), drottningar af Sicilien: - 1. Konstantia, dotter af konung Roger II af Sicilien - 2. Konstantia, den föregåendes sonhustru - 3. Konstantia, dotter af konung Manfred af Sicilien - Konstantia (Constantia), drottning af Polen - Konstantin (Constantinus), elfva romerska och östromerska (bysantinska) kejsare - 1. Konstantin I den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gynnade i de kyrkliga striderna monoteleternas parti,
gjorde ihärdigt motstånd mot arabernas inkräktningar
i riket och skaffade sig 658 fred med dem. Efter
åtskilliga ogerningar – bl. a. mördade han sin
broder Theodosios (660) – drog han sig undan från
hufvudstaden och regerade från 662 för det mesta i
Syrakusa, der han 668 mördades af en hofman.
Konstant (af Lat. constare, förblifva oförändrad),
beständig, oföränderlig, som icke vexlar, varaktig,
oafbruten, ihållande. – Matem., en storhet,
som betraktas såsom oföränderlig till sitt
värde. Konstanterna delas i absoluta konstanter,
hvilka icke under några förhållanden förändras,
t. ex. [pi] (förhållandet mellan periferien och
diametern i en cirkel), e (basen för det naturliga
logaritmsystemet) och i allmänhet alla talvärden,
samt relativa konstanter, hvilka visserligen i en
viss kalkyl eller i förhållande till de egentliga
variablerna anses oföränderliga, men icke dess mindre
i en annan kalkyl eller i särskilda förhållanden kunna
undergå förändring. Så är t. ex. i cirkelns eqvation,
(x-a)2 + (y-b)2 = r2,
radien r konstant i förhållande till koordinaterna x
och y, men kan betraktas såsom föränderlig, om cirkeln
är framställd såsom typ för en serie cirklar, som
alla hafva samma medelpunkt. – En relativ konstant
plägar understundom kallas variabel parameter,
hvarmed utmärkes, att den väl är föränderlig, men
dock vid sin förändring oberoende af de ursprungliga
variablerna. – Om konstant stapel och konstant
ström, d. v. s. en elektrisk ström, hvars styrka
icke i märkbar grad varierar, se Galvanisk stapel.
G. E.
Konstantia (Constantia), drottningar af Sicilien:
1. K., dotter af konung Roger II af Sicilien,
förmäldes 1186 med sedermera kejsar Henrik VI, hvilken
på detta giftermål stödde sitt besittningstagande
af konungariket Sicilien (1194), enär K. vid sin
brorson Vilhelm II:s död (1189) var närmaste legitima
arfvinge till dess krona. Efter sin gemåls död (1197)
öfvertog K. styrelsen öfver nämnda rike, hvarvid
hon, med uppoffring af vigtiga kyrkliga rättigheter,
fann sig nödsakad att låta sin späde son, sedermera
kejsar Fredrik II, mottaga detsamma såsom län af
påfven Innocentius III, hvilken hon ock vid sin död,
1198, utsåg till sonens förmyndare. – 2. K., den
föregåendes sonhustru, var dotter af konung Alfons
II af Aragonien. Hon var enka efter konung Emerik
af Ungern, då hon 1209 genom påfven Innocentius
III:s tillskyndelse förmäldes med dennes skyddsling,
sedermera kejsar Fredrik II. Hon blef i detta gifte
moder till tyske konungen Henrik VII. Död 1222. –
3. K., dotter af konung Manfred af Sicilien, kejsar
Fredrik II:s naturlige son, förmäldes 1262 med konung
Peter III af Aragonien, hvilken derigenom föranleddes
att begagna den år 1282 utbrytande resningen mot den
franska inkräktningen af Sicilien till att sätta sig
i besittning af ön. Efter Peters död (1285) lät K.,
trots påfvens fientlighet, kröna sin son Jakob till
konung af
Sicilien. Ön fortfor derefter att tillhöra hennes
ättlingar, det aragonska konungahuset, hvaremot Neapel
och rikets öfriga besittningar å fastlandet kommo att
såsom ett särskildt rike lyda under huset Anjou, tills
en återförening inträdde år 1442. K. dog i Rom 1302.
Konstantia (Constantia), drottning af Polen, f. 1588,
var dotter af kejsar Ferdinand I:s son, ärkehertig
Karl af Steiermark, och förmäldes 1605 med sin
aflidna syster Annas (d. 1598) gemål, konung
Sigismund III af Polen, den från Sveriges tron
afsatte vasakonungen. Hon hade med honom sonen Johan
Kasimir, konung af Polen 1648–68. K. dog d. 30 Juni
(g. st.) 1631.
Konstantin (Constantinus), elfva romerska och
östromerska (bysantinska) kejsare, af hvilka följande
äro de märkligaste: 1. K. I den store, föddes 274
e. Kr., sannolikt i Naissus i Mesien. Hans fader var
Konstantius Chlorus; hans moder hette Helena och
synes hafva varit af lägre stånd. K. var utrustad
med stora själs- och kroppsegenskaper. När hans
fader år 292 blef "caesar" (underkejsare), sändes
K. såsom en underpant på dennes trohet till kejsar
Diocletianus’ hof i Nikomedia. Under Diocletianus
och Galerius utbildades den unge mannen i krigets
skola och vann rykte såsom en tapper och duglig
krigare. Då Galerius öfvertog styrelsen i Österlandet,
blef K:s ställning svår, ty kejsaren misstänkte både
honom och fadern. K. lyckades emellertid komma ifrån
Galerius’ hof och anlände till sin fader, just som
denne skulle börja ett fälttåg i Britannien mot
pikterna. Efter faderns död (306) utropades han, i
enlighet med dennes yttrade önskan, af hären till
"augustus" (öfverkejsare), men blef af Galerius
motvilligt erkänd såsom "caesar". Han ådagalade
då sin krigiska duglighet genom att tillbakaslå
frankerna och alemannerna, men förfor med upprörande
grymhet mot de besegrade. K:s välde sträckte sig dock
blott öfver Spanien, Gallien och Britannien. Uti
Italien upphäfde sig Maxentius till herskare,
och dennes fader, den gamle Maximianus, återtog
kejsaretiteln. Den sistnämnde förmälde sin dotter
Fausta med K., men afhöll sig det oaktadt ej från
stämplingar mot mågen, hvilken slutligen lät rödja
honom ur vägen. K. hyste sannolikt redan vid denna
tid planer på att bemäktiga sig väldet öfver det hela,
men afvaktade i stillhet och under klok förberedelse
utvecklingen af händelserna. Efter Galerius’ död
(311) var riket deladt emellan 4 kejsare: Licinius,
Maximums Daza (i Asien och Egypten), Maxentius och
K. Krig utbröt snart emellan de båda senare. Med stor
skicklighet fördt af K., afgjordes detta krig genom
slaget vid Milviska bron, ofvanför Rom, 312, der
Maxentius stupade. K. hade derefter en sammankomst
i Milano med Licinius som gifte sig med hans syster
Konstantia (d. 327). Sedan Maximinus blifvit slagen
och funnit döden (313), voro Licinius och K. ensamme
kejsare. En strid emellan dem, 314, i hvilken K:s
duglighet och lycka skaffade honom nya segrar, bilades
visserligen genom ett fredsslut, men det var tydligt,
att i längden väldet ej kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
