Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beror riksdagens rätt att hos konungen anmäla sin
önskan om entledigande af någon statsrådsmedlem
helt och hållet derpå att konstitutionsutskottet
förut hos riksdagen gjort sådant tillkännagifvande,
som ofvan säges. 3. Med hänsyn till det för Sverige
egendomliga förhållandet att riksdagens och dess
kamrars arbetsordning är till sina grunddrag bestämd
genom en särskild grundlag, riksdagsordningen,
samt att kamrarnas talmän utses af konungen, har
konstitutionsutskottet fått sig uppdraget att skilja
mellan uppkommande olika meningar om huru grundlagen
i vissa fall skall tillämpas. Den allmänna regeln i
afseende på kamrarnas förhållande sins emellan är att
vid sig yppande olika meningar skiljaktighetspunkten
förfaller, så snart ej något särskildt sätt för
meningarnas förening är i grundlagen angifvet. Denna
regel gäller, äfven då olika meningar uppstå om ett
grundlagsbuds tillämpning i ett förekommande fall. I
ett fall har grundlagen gifvit konstitutionsutskottet
rätt att fälla utslaget, nämligen då olika meningar
uppstått om till hvilket utskott en väckt fråga skall
hänskjutas. Enligt 1810 års riksdagsordning hade
utskottet en sådan rätt, äfven då hos riksstånden
olika meningar uppstodo om nya utskotts tillsättande
och stånden ej genom i lag bestämd pluralitet kunde
afgöra skiljaktigheterna. För öfrigt ifrågakommer
sådan skiljedom, då olika meningar yppa sig mellan
kammare och dess talman i fråga om propositions
framställande. Talmännen i svenska riksdagens kamrar
hafva en mera sjelf ständig och öfver de olika
meningsflockarna höjd ställning än i andra lands
representantförsamlingar, der de för kortare tid
väljas af det herskande partiet och anse sig skyldiga
att använda sin myndighet i partiets tjenst. I
Sverige, der de utses af konungen, ega de att ställa
sig till ovilkorlig efterlefnad rikets grundlagar och
derför äfven vägra proposition på framställningar,
som strida mot grundlag. Som emellertid denna
propositionsvägran under föregående tids statsskick
blifvit använd i konungamaktens intresse i strid
mot öfverläggningsfriheten i riksdagen, har
grundlagsstiftaren, för att förekomma förnyandet
deraf, stadgat i riksdagsordningen § 61 (1810 års
R. O. § 55), att talman ej må vägra proposition
utom i det fall att han finner väckt fråga strida
mot grundlags lydelse. Denna propositionsvägran är
emellertid ej ovilkorligen bindande; ty om kammaren
ändock yrkar proposition, skall talmannen ega att
förklara öfverläggningen hvilande, och målet förvisas
då till konstitutionsutskottet, som det åligger att
ofördröjligen inkomma med motiveradt och bestämdt
utlåtande öfver frågans stridighet mot eller enlighet
med grundlagen. Proposition kan sedermera ej vägras på
det, som utskottet förklarat icke vara stridande mot
grundlagen. Detta konstitutionsutskottets utlåtande
har bindande kraft endast för det fall, som påkallat
utskottets yttrande, och för den kammare, som icke
låtit bero vid talmannens propositionsvägran. Jfr
V. E. Svedelius: "Om statsrådets ansvarighet" (1856)
och H. L. Rydin: "Svenska riksdagen" II: 2 (1879).
H. L. R.
Konstitutiv. Se Konstituera.
Konstitutorial (se Konstituera), den handling,
hvarigenom en person tillsättes att förvalta
ett ämbete eller en tjenst utan att derå erhålla
fullmakt. Jfr Fullmakt.
Konstjäst, vört, mäsk o. d., som på ett eller annat
sätt bragts i jäsning och nyttjas för att hos annan
(färsk) vört, mäsk o. s. v. åstadkomma jäsning.
Konstnärsgillet stiftades i Stockholm d. 31
Dec. 1845 i afsigt att bilda en föreningspunkt
mellan de splittrade konstintressena och "genom en
fri utveckling af idéer tillfredsställa behofvet af
en mera omfattande estetisk odling". Tanken på en
sådan stiftelse väcktes först af N. M. Mandelgren, som
tagit sällskapet "Ponte molle" i Rom till förebild,
meddelades af honom till G. O. Hyltén-Cavallius
m. fl. samt vann sådant bifall, att den första
sammankomsten kunde hållas d. 27 Jan. 1846, då
redan 73 ledamöter antecknat sig. Antalet steg
sedan så, att det i början af år 1848 utgjorde
483, hvarefter det småningom aftog. Konstnärsgillet
sökte förverkliga sitt syfte genom olika slag af
estetiska och konstnärliga sysselsättningar. På
dess 207 sammankomster höllos omkr. 370
föredrag, 33 teatraliska föreställningar samt
218 musik- och sångföredrag, medan tillika
57 tablåer och 154 målningsutställningar
förevisades. Såsom ordförande nämnas G. E. Rabe,
C. A. Wetterbergh, Hyltén-Cavallius, G. H. Mellin samt
A. E. Holmberg. Sekreterare var nästan hela tiden för
gillets fortvaro V. Malm. I estetiskt afseende märklig
var den riktning åt en nordisk konst, som inom gillet
gaf sig ett fullt och omisskänneligt uttryck. Det
ville vara och var ej blott en sammanslutning af den
bildande konstens vänner och utöfvare, utan tillika
en protest i sak mot de föråldrade åsigter och den
slentrian, som konstakademien ansågs omhulda. Ett
kraftigt inflytande af denna nya riktning rönte i
synnerhet Blommér. För en vidgad kunskap om äldre
tiders måleri samt en jämförelse mellan svensk och
utländsk konst verkade nitiskt V. Wohlfahrt genom
de utställningar han 1847–51 föranstaltade och de
till dem hörande förteckningarna. "Konstnärsgillets
album", utg. af V. Malm (7 häften), utgöres af en
samling litografier efter taflor, hufvudsakligen af
konstnärer, som tillhörde gillet, och är en vacker
erinran om hvad detta inom konsten eftersträfvade. Men
äfven de literära krafterna utmärkte sig genom
åtskilliga framstående och för vår nyare odling ej
betydelselösa uppslag. I början af 1850-talet mattades
intresset för gillets förhandlingar alltmer, sedan
så småningom de nya idéer, för hvilka det var ett
uttryck, gjort sig allmännare gällande och andra,
nyare former för sammanslutning mellan de literära
och konstnärliga krafterna uppkommit. Så beslöts 1854
konstnärsgillets upplösning. En varaktig minnesvård
hade det dessförinnan rest sig, då ur dess led
redan 1847 bildades "Artisternas och literatörernas
pensionsförening", som ännu fortvarar och förfogar
öfver betydliga fonder. Från Konstnärsgillet kan
äfven den 1857 stiftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
