Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Konstnärsklubben" i Stockholm sägas
leda sitt egentliga ursprung.
-rn.
Konstriktion (Lat. constrictio), hopsnörning,
sammandragning, insnörande.
Konstruera (Lat. construere), sammanfoga till
ett ordnadt helt, bygga, uppföra; sammanfoga
ord till en mening; göra utkast till, förfärdiga
modellen till, rita, upprita (t. ex. konstruera en
sexhörning); söka gifva en filosofisk förklaring af
verkligheten genom att med schematisk följdriktighet
på densamma tillämpa vissa abstrakta principer;
på ett konstladt och abstrakt sätt genomföra vissa
älsklingsteorier vid förklaringen af historiska
företeelser, äfven med fara att göra våld på
fakta. Se vidare Konstruktion. – Konstruktiv,
tjenande till att sammanhålla delarna af ett helt;
i byggnadskonsten sådan del af en byggnad, som (i
motsats till dekorativ) är nödvändig för att gifva
det hela fasthet eller är ett sant uttryck af den
inre konstruktionen samt åtminstone gör intryck af
ändamålsenlighet. – Konstruktör, byggmästare; ritare.
Konstruktion (Lat. constructio, byggnad),
sammansättning, byggnad, anordning, plan; ritning;
konstruerande på filosofiens eller historiens
område. – 1. Matem., sammanfattningen af de ritningar,
som äro nödvändiga för att bevisa ett teorem eller
riktigheten af en problemlösning. – 2. Språkv.
a) I etymologien eller den språkliga morfologien
framställningen af sådana teoretiska ordformer, som
icke kunnat påvisas i urkunder eller lefvande tal, men
som på något vis förutsättas af andra faktiskt gifna
former, eller till hvilka man af dessa ledes. Man
kan konstruera bakåt, genom att ur en yngre ordform
aflägsna följderna af yngre språklagar, eller framåt,
genom att i en äldre ordform införa förändringar,
som skulle framkallats af yngre språklagar, om ordet
varit underkastadt verkningen af sådana. Sålunda
förutsätter t. ex. dö-dog ett äldre *davja-*dov (med
samma konjug. som fara-for). Genom jämförelse mellan
motsvarande ord i beslägtade språk kan man komma
tillbaka till en gemensam grundform, ur hvilken de
särskilda språkens former utgått genom divergenta
utvecklingar under inflytande af inom de olika
språken verksamma ljudlagar, analogier o. s. v. Så
förutsätta de ny-skandinaviska språkens søkkva,
synke, sjunka, sjokha o. s. v. ett fornskandinaviskt
(samnordiskt) *senkva- och kunna alla ur detta
förklaras. På samma sätt kan man konstruera ett ords
indo-europeiska grundform genom jämförelse mellan
sanskrit, grekiska, latin, gotiska, forn-iriska
o. s. v., ett ords ur-semitiska form genom jämförelse
mellan arabiska, hebreiska, syriska o. s. v. Genom
kombinerad konstruktion bakåt och framåt eller helt
enkelt genom att iakttaga de allmänna lagarna för
ljudmotsvarighet mellan latin, tyska och svenska
skulle man kunna säga, att om Lat. duco, T. ziehen
hade någon motsvarighet i svenskan, så måste det
svenska ordet heta *tjuga-*tjög, äfven utan att
känna ordet från isländska och folkmål. När man i
dialektordböcker, för att kunna lätta jämförelsen
mellan olika folkmål, tager det
etymologiskt motsvarande högsvenska ordet som
uppslagsord, så måste med ledning af målets och
högsvenskans ljudlagar konstrueras högsvenska
motsvarigheter till de ord, som i högsvenskan sakna
sådan. För att förklara sammanhanget mellan två
ordformer eller ljudkombinationer, som otvifvelaktigt
höra tillsammans, men ligga för långt från hvarandra,
för att den ena skulle omedelbart kunna hafva
utgått ur den andra, nödgas man ofta konstruera
mellanformer, t. ex. Lat. planus < i*pljano [lj =
mouilleradt l] < Ital. piano; giva (med hårdt g
som i danskan) < *djiva < Sv. jiva. (Konstruerade
former utmärkas alltid, till skilnad från faktiska,
med en stjerna till venster.) Strängt taget, äro
konstruerade former blott vetenskapliga, tekniska
formler för att i korthet uttrycka resultatet af
en undersökning. Huruvida de bakåt konstruerade
ur-ariska, samgermanska o. s. v. grundformerna
funnits i verkligheten beror på frågan om ett strängt
enhetligt ur-ariskt, samgermanskt o. s. v. språk
verkligen existerat. Riktigheten af en konstruerad
form beror för öfrigt på om vi för ögonblicket
fullständigt känna alla de faktorer, som kunnat
inverka på ordet. Stundom lyckas det att få en
konstruerad form påvisad i verkligheten genom nya
fynd, liksom upptäckten af Neptunus på himmelen
bekräftade Le Verriers beräkningar. Som konstruktioner
skulle i sjelfva verket betraktas äfven alla de rötter
och stammar, med hvilka språkvetenskapen opererar,
försåvidt som de ju icke häller förekomma i det
verkliga språket. Vanligen innefattas de likväl
icke under begreppet konstruktion. – b) I syntaxen
är konstruktion detsamma som rektion: ett ords
(substantivs, adjektivs, verbs, adverbs) förbindelse
med ett substantiv (eller som substantiv brukadt ord)
i en viss kasus eller med en viss preposition. Så
konstrueras t. ex. Lat. similis med genitivus,
Sv. lyssna med till eller på. Man brukar samma
uttryck om konjunktionens förhållande till verbet
i den sats, som af konjunktionen inledes, t. ex.:
Lat. priusquam konstrueras än med indikativus, än med
konjunktivus alltefter betydelsen. "Konstruktion"
uttrycker saken riktigare än rektion: i sjelfva verket
"styr" nämligen icke det ena ordet det andra, utan de
förenas på ett visst sätt, emedan den talande i sitt
inre fattar deras inbördes förhållande under en viss
synpunkt. Konstruktion brukas äfven i vidsträcktare
betydelse om satsens byggnad i det hela. Jfr Absolut
3. 2. Lll.
Konstruktionskåren. Se Flottans konstruktionskår.
Konstruktiv. Se under Konstruera.
Konstruktör. Se under Konstruera.
Konstslöjd (Konstindustri) är den numera antagna
benämningen på hvarje art af hand- eller maskinarbete,
som åt sina alster söker gifva formens och färgens
prydnad, som vill, att de skola tillfredsställa
skönhetssinnet, på samma gång de tjena ett praktiskt
ändamål. Genom det tillkomna estetiska elementet
skiljer sig konstslöjden sålunda från slöjd i ordets
allmännare betydelse, genom det praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
