Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontraband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det i andra elektricitet och massage
eller invärtes medel kunna med fördel användas.
P. W.
Kontramandera (Fr. contramander), upphäfva en gifven
befallning genom en ny, taga tillbaka en gifven
befallning, gifva återbud, återkalla en beställning.
Kontramarsch, krigsv., kallas den rörelse, genom
hvilken en i linie uppställd trupp flyttar sig så, att
han får fronten åt motsatt håll mot förut och ställer
högra flygeln på den plats, som venstra flygeln förut
innehade. I Sverige förekommer kontramarschen såsom
reglementerad rörelse endast vid kavalleriet. C. O. N.
Kontra-mina, befästningsk., en mina, som från en
belägrad fästning anlägges i afsigt att motverka den
belägrandes minanfall och spränga hans mingalleri,
innan han deruti hunnit anlägga en anfallsmina. Se
Min-krig. O. A. B.
Kontramärke (Fr. contre-marque), märke, som berättigar
innehafvåren till återinträde (i en teatersalong
o. s. v., som han tillfälligtvis lemnat) eller till
återfående af i annans vård lemnadt gods.
Kontra-oktav, musikt., den oktav, som omfattar
de 12 djupaste tonerna på det vanliga pianot,
eller C1–H1. Dessa toner kallas kontratoner.
A. L.
Kontra-order, krigsv., kallas en order
(befallning), genom hvilken en förut gifven order
återkallas och vanligen något annat befalles. Då
kontra-order lätt förorsakar misstag och oreda,
bör sådan användas endast i särdeles trängande
fall. Mycket betecknande är det franska
ordspråket "ordre, contreordre, désordre".
C. O. N.
Kontrapart, motpart, vederdeloman inför domstol.
Kontraponera (af Lat. contra, emot, och ponere,
ställa). 1. Handelst., afföra en i räkenskapsböcker
oriktigt införd post och bokföra densamma riktigt. –
2. Log. Se nästa art.
Kontrapositionsförhållande (af Lat. contra, emot,
och ponere, ställa), log., förhållandet mellan tvänne
omdömen, hvilkas qvalitet är olika, och af hvilka
det ena har den kontradiktoriska motsatsen mot det
andras predikat till sitt subjekt samt dess subjekt
till predikat (allmän form: S är P – non-P är icke S). –
Enär ett förhållande mellan tvänne omdömen i logisk
bemärkelse säges ega rum, endast så vidt man från
det enas sanning eller falskhet kan sluta till den
andras sanning eller falskhet, så måste den fordran
uppställas, jämväl för att kontrapositionsförhållande
skall kunna sägas ega rum. Konseqvensen är här,
att om det förra omdömet är sant, så är jämväl
det andra sant. Att uppsöka ett omdöme, som står i
kontrapositionsförhållande till ett annat, kallas
att kontraponera detta. Kontrapositionen kan vara a)
ren, då qvantiteten bibehålles, och b) förändrad,
då detta icke är förhållandet. Med bibehållande
af ofvannämnda fordran på konseqvens kunna alla
universell affirmativa och alla partikulärt negativa
omdömen rent kontraponeras, t. ex. "alla rätliniga
trianglar hafva vinklarna tillsammanstagna lika med
två räta" – "ingen
figur, som ej har sina vinklar tillsammanstagna lika
med två räta, är en triangel"; "några menniskor
äro icke rättrådiga" – "några varelser af de icke
rättrådiga äro menniskor". – Universelt negativa
omdömen kunna förändradt kontraponeras; "ingen qvadrat
är tresidig" – "några af de figurer, som icke äro
tresidiga, äro qvadrater". – Partikulärt affirmativa
omdömen tilllåta ingen kontraposition. Deraf att
några trianglar äro liksidiga följer hvarken att inga
oliksidiga figurer äro trianglar eller ens att några
oliksidiga figurer finnas, som ej äro trianglar.
L. H. Å.
Kontraproposition (af Lat. contra, emot, och
proponere, framställa). Se Omröstning.
Kontrapunkt (Lat. contrapunctus, egentl. "motpunkt",
d. v. s. motnot, mot-tema), musikt., ett mot ett
gifvet, sjelfständigt tema (benämndt cantus firmus)
samtidigt satt, likaledes sjelfständigt tema. De
ledsagande stämmornas sjelfständighet är sålunda just
det utmärkande för den kontrapunktiska l. polyfona
skrifarten, i motsats mot den homofona l. enstämmiga
med blott ackordiskt ackompanjemang. Fordom var
denna sjelfständighet absolut, utan harmonisk
enhet, så att t. ex. två stämmor kunde gå i olika
(kyrko-)tonarter, och endast de båda intervallens
tillfälliga förhållande för hvarje steg togs
i betraktande. Numera är detta omöjligt; den
harmoniska enheten förblifver alltid hufvudsak, och
den kontrapunktiska sjelfständigheten kan rimligtvis
uppfattas endast såsom en relativt oberoende, melodisk
rörelse inom harmonimassorna samt deras inbördes
utveckling och klangförvandtskap. Likväl råder i denna
fråga ännu mycken oklarhet; ännu utgifvas läroböcker
i kontrapunkt (Bellermann, Bussler), hvilka, i likhet
med medeltidens, betrakta harmonien mera såsom ett
tillfälligt sammanträffande och sätta intervall-läran
såsom grund i st. f. den harmoniska klangläran. En
riktigare väg hafva Richter, Dehn, Tiersch
m. fl. beträdt, ehuru de ännu ej fullt utdragit
konseqvensen af den moderna rationella harmonilärans
stora upptäckt att hvarje ton är en "representant" för
en klang (jfr d. o.), vare sig sin egen eller någon,
i hvilken han ingår såsom bi-ton. Samma oklarhet
herskar i sjelfva begreppet kontrapunkt, i det man
dermed menar än blott den dubbla kontrapunkten,
än blott den imiterande (kanon, fuga), än först det
stadium i musikundervisningen, då eleven öfvergår till
att fritt uppfinna stämmor från att förut hafva satt
dem efter besiffrad bas, hvilket senare då plägar
inbegripas inom "harmoniläran", ehuru obestridligen
redan der ingå rent kontrapunktiska element (såsom
genomgående och vexel-noter m. m.). Med ett ord: uti
ingen disciplin har måhända ett uråldrigt, skolastiskt
anspråksfullt pedanteri firat så lysande triumfer
med att omständligt krångla till en naturlig sak,
som i fråga om kontrapunkten, detta för den oinvigde
så fasansfullt klingande ord, som dock är det enklaste
i verlden. – I den lika kontrapunkten sättes not emot
not; i den olika sättas flere noter mot en sådan (af
längre tidsvärde). En annan indelning af kontrapunkten
är den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
