- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1301-1302

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens vapen (jfr Riksvapnet), herald., består af en fransk, genom ett gyllene, trearmadt, utböjdt kors tredelad sköld - Konung Erik XIV:s nämnd l., såsom den sjelf kallade sig, konungsnämnden var ett slags högsta domstol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högra fält är genom korsets arm delad i trenne
delar. Den öfre, som är blå, innehåller tvänne
gyllene kronor, ställda två öfver och en under;
den nedre delen, som äfven är blå, är

illustration placeholder


belagd med trenne ginbalkar af silfver, belagda med
ett rytande, krönt lejon af guld. Sköldens venstra
fält är rödt, och i detsamma ses det norska lejonet
(ett rytande, krönt, gyllene lejon, som håller i
högra ramen en till hugg riktad yxa). En kunglig
krona hvilar på hvardera halfvan af skölden, som
stödes af tvänne utåt seende, gyllene, krönta och
dubbelsvansade lejon, och det hela omgifves af ett
vapentält, öfverst prydt med en kunglig krona. Tältet
är utvändigt af purpurrödt sammet och invändigt af
hermelin. Hörnen äro uppknutna af guldbanderoler med
tofsar af samma metall. Under vapnet hänga de kungliga
ordenskedjorna och i dem ordenskorsen. Omkring
vapnet står den regerande konungens valspråk. Se
H. Hildebrands afhandling om "Det svenska riksvapnet"
i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige" del. VII (1883).
B. S.

Konung Erik XIV:s nämnd l., såsom den sjelf kallade
sig, konungsnämnden var ett slags högsta domstol,
hvars verksamhet började och slutade med Erik XIV:s
regering. Dess ännu bevarade registratur (dombok)
omfattar väl endast åren 1562–1567, men strödda
anteckningar om dess verksamhet finnas både före
och efter denna tid. Nämnden inrättades för att
upprätthålla såväl konungens makt som landets lag
och erhöll genom mycken blodsutgjutelse sin bestämda
politiska färg. Man känner ej dess upphofsman;
man vet blott, att den var redo att begynna sin
verksamhet i samma ögonblick Erik besteg tronen och
att Göran Persson med sjelfskrifvenhetens rätt blef
såsom konungens prokurator eller åklagare den föga
invecklade mekanismens driffjäder. Enligt Eriks
hofartiklar af d. 19 Nov. 1560, hvilka nämnden i
sina domar plägade åberopa vid sidan af landslagen,
skulle nämnden ransaka och efter 2, 3, 4 eller 6
svurna vittnen afdöma "all oenighet, kif och träta,
som sig kunde tilldraga", och ingen appellation skulle
ske från konungsnämnden, konungen likväl obetaget att,
om han ville, sjelf ransaka i högvigtiga ärenden. I en
instruktion af d. 1 Nov. 1563 för den, under konungens
vistelse vid armén, i hufvudstaden tillförordnade
regeringen förekomma bland andra

bestämmelser den att nämnden skulle draga omkring i
hvarje landsända, till städer och marknader, samt
der ransaka och såsom högsta instans afdöma mål,
som icke af lagmännen kunnat afgöras. Men dessutom
egde nämnden ock att instämma, på grund af inkomna
käromål, hvar och en anklagad, "på det att hvar
och en måtte desto bättre vederfaras hvad lag och
rätt medgifva". Att utan föregående rättegång vid
underdomstol instämma, förhöra och döma för brott
anklagade personer blef snart nämndens hufvudsakliga
uppgift; och då konungens trognaste anhängare, Göran
Persson, var den egentlige åklagaren och domarena i
nämnden voro hans handtlangare. behöfde i de flesta
fall processen icke dragas ut på tiden. Domarenas
antal var vexlande, ofta nio, aldrig mindre än
sex, och i vissa ärenden förstärktes nämnden. Då
ransakning förenades med hertig Johans anhängare,
kallades 24 personer till doms, och en annan gång
syntes 43 domare vid bordet. Nämnden höll sina
sammanträden i Stockholm, Upsala, Vesterås, Strengnäs,
Arboga, Örebro, Skara, Vadstena, Svartsjö, Kungsbro
och Hofva, sannolikt äfven på andra ställen. De
mål, som förekomma i till våra dagar bevarade
handlingar, utgöras af ransakningar rörande gods,
som adeln sökte återbörda, rörande hertig Johans
anhängare, krigsbefälhafvarna och fogdarna samt
slutligen de för förrädiska stämplingar misstänkte
adelsmännen. Dessutom handlades åtskilliga mål af
rent privat natur. En gång tjenstgjorde äfven nämnden
såsom konungens rådgifvare, då nämligen Erik till
dess besvarande framställde frågan huruvida de gods
danskar egde i Sverige vid nordiska sjuårskrigets
begynnelse kunde af konungen anammas, hvilket nämnden
tillstyrkte. Hvad svenska adelns gods angår, hvilka
af Gustaf I i massa gjorts till hans och kronans
egendom, blefvo vid pass 400 underkastade nämndens
väl behöfliga räfst och gemenligen återställda till
sina rätte egare. Mot hertig Johans anhängare förfor
nämnden med yttersta stränghet. På en enda dag dömdes
30 af dem till döden. Öfver krigsbefälhafvarnas
åtgärder dömde man lika flinkt som i de klaraste
brottmål, och fogdarnas oärlighet var ett ämne, som
ofta kom på tal. Visst är att nämnden, äfven om den
ej blandat sig i politiken, haft fullt upp att göra
såsom rättvisans skipare. Då mot slutet af Eriks
regering de bekanta ransakningarna (på Svartsjö)
höllos med medlemmar af högadeln, som man önskade
kunna öfverbevisa om förrädiska stämplingar, hade
konung Eriks domstol längesedan råkat i stadgadt
vanrykte, och dess domar egde icke längre ens
skenet af rättvisa. På Svartsjö fällde nämnden
domen öfver sig sjelf. Då Johan III ville (1569)
inför sitt folk rättfärdiga broderns afsättning,
angaf han såsom en af orsakerna dertill, att Erik
"gjort sig en nämnd, på det att ingen skulle undkomma
hans giller och snaror". Samtidens uppfattning
jäfvas ej af historiens vittnesbörd. – (Konung Erik XIV:s
nämnds dombok utgafs 1884 genom C. Silfverstolpe af
k. Samf. f. utg. af handskr. rör. Skand. hist. uti
"Hist. handlingar" d. 13, 2.) C. S-e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free