Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopais, insjö eller rättare en delvis af vatten betäckt, delvis träsklik fördjupning, som intager största delen af en stor kitteldal i det inre af Beotien (Grekland) - Kopaivabalsam, Balsamum Copaiva Ph. Su., farmak., med. - Kopal, Resina Copal, tekn., farmak., är en benämning, som omfattar flere hartser af olika ursprung - Kopalki-bark, Cortex Copalchi (Quina blanca i Mejico), farmak., med. - Kopczynski, Onufry - Kopek, ryskt skiljemynt - Kopf, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tider genom sina utdunstningar utöfvat ett mycket
ogynsamt inflytande på Beotiens klimat, hvarför
redan forntidens greker sysselsattes med planen att
torrlägga den. Nyligen har ett grekisk-franskt bolag
bildats för ändamålet, och arbetena togo sin början
våren 1883.
Kopaivabalsam [uttal. vanl. kopa’jva; rättare
kopaiva], Balsamum Copaiva Ph. Su., farmak., med., är den
ur stammen af flere Copaïfera-arter (ståtliga träd,
som växa vilda i Vestindien och Syd-Amerikas varmaste
trakter; se Copaïfera) erhållna balsamen. Den
afsättes i stora behållare eller vida balsamgångar,
hvilka genomdraga stammens ved, och kan der samlas
i så stor mängd, att stammen genom balsamens tryck
spränges sönder med dån liksom af ett kanonskott (jfr
Dryobalanops). Insamlingen verkställes af indianer
genom borrning af trädstammarna in till kärnveden,
hvarigenom balsamen utrinner i ymnig mängd, ända till
5 kg. på några timmar. Kopaivabalsamen utskeppas
förnämligast från Maracaibo och Pará, efter hvilka
städer de vanligast förekommande handelssorterna
benämnas. Det är egentligen Pará-balsamen, som är
officinel i Skandinavien. Densamma har tunnare syrups
konsistens, är klar, blekgul, med en egendomlig
balsamisk lukt och skarp, bitter smak. Balsamen är
olöslig i vatten, men löses lätt i eter och absolut
alkohol. Dess specifika vigt vexlar mellan 0,91
och 0,99 efter olika ålder och sålunda olika halt
af flyktig olja, hvilken under förvaring småningom
minskas. Balsamen består af en flyktig olja (C15
H24) med två deri lösta hartser. Den förfalskas
med terpentin, fet olja m. m., och i dess ställe
utbjudas (i England) gurjunbalsam (se Dipterocarpus)
samt den snarlika balsamen af Hardwickia pinnata
Roxb., som erhålles från Ostindien. Dessa båda
substitut äro i medicinskt hänseende af samma
verkan som kopaivabalsam, hvilken begagnas i dos
af 20–40 droppar 3–5 ggr om dagen i form af piller
eller, bäst, i kapslar af gelatin mot slemflöden.
O. T. S.
Kopal, Resina Copal (af Mejic. kopalli, den hårdnade
saften af Hymenaea Courbaril), tekn., farmak.,
är en benämning, som omfattar flere hartser
af olika ursprung. Från östra Afrika (Mosambik
o. s. v.) erhålles den bästa, som är mycket hård,
gulaktig, med knottriga, matta yttersidor, men
glas-glänsande och genomskinande å brottytorna. Dess
smältpunkt ligger öfver + 300° C. I handeln kallas
denna sort oriktigt ostindisk kopal. Dess moderväxter
äro sannolikt flere arter af de nära hvarandra stående
caesalpinié-slägtena Hymenaea och Trachylobium. –
Vest-afrikansk (handelns "vestindisk") kopal fås
likaledes af nyssnämnda caesalpiniéers slägten
samt äfven af andra till samma familj hörande,
såsom Vouapa och Guibourtia. Denna sort har
mörkare färg och mindre hårdhet samt är ofta oren. –
Om amerikansk kopal se Hymenaea (namnet amerikansk
kopal tillägges äfven vissa slag af elemiharts). –
Australisk kopal är detsamma som australiskt dammara-
l. kaoriharts. Den fås af Dammara australis Lamb. och
D. ovata
Lamb. (nat. fam. Conifera), hvilka växa å Nya Zeeland
och Nya Kaledonien. Kaorihartset gräfves upp ur jorden
vid trädens fot, emedan det såsom en balsam utrinner
ur rötternas tjockaste delar och bildar större eller
mindre klumpar af vexlande färg (gulhvitt, rödaktigt
till ljust gulgrönt). Kopalhartserna hafva en mycket
stor användning till s. k. lackfernissor. Inom
medicinen hafva de förr användts i några plåster.
O. T. S.
Kopalki-bark, Cortex Copalchi (Quina
blanca i Mejico), farmak., med., är barken af
Croton niveus Jacqv., en buske af 3 m. höjd,
hörande till nat. fam. Euphorbiaceae K. Br.,
kl. Monoecia L., hvilken växer å Vestindiens
Öar, i Mejico, Central-Amerika, Columbia och
Venezuela. Kopalki-barken förekommer såsom
rör af 30–50 cm. längd, med tunn, gråhvit,
korkvandlad ytterbark. Den från ytterbark befriade
gråbruna mellanbarken visar å yttre ytan fina
tvärgående strimmor eller repor, liksom om barken
varit behandlad med en fin fil. Kopalki-barken
innehåller en bitter alkaloid, som synes stå nära
intill kinin. Också har denna bark varit använd i
stället för kinabark, och Schlechtendal kallade
på grund deraf moderväxten Croton Pseudo-china.
O. T. S.
Kopczynski [koptsji’nski], Onufry, polsk grammatiker
och pedagog, f. 1736, d. 1817, medlem af piaristernas
orden, slutligen inspektör öfver skolorna i den till
Preussen hörande delen af Polen, lemnade de första
mera vetenskapliga framställningarna af polska
språkets grammatik genom sina arbeten Grammatyka
dla szkót narodowych (3 bd, 1780–81) och Grammatyka
jeczika polskiego (1817).
Kopek (R. kopjejka l. kopeika, af kopie, lans;
de äldsta kopekerna visade nämligen i stämpeln
bilden af den helige Georg, väpnad med en lans),
ryskt skiljemynt (ungefär = 2,9 öre) utgörande 1/100
af en silfverrubel. Kopeker slogos första gången
omkr. 1538; dessa innehöllo idel silfver och voro
oregelbundet formade. Sedan 1655 präglades kopeker
af koppar. Till följd af ukasen d. 7 (19) Juli 1839
präglades af ett pud (= 16,38 kg.) koppar 1,600 kopek
(= 16 silfverrubel). Enligt ukasen af d. 3 (15) Juni
1849 skrodades af 1 pud koppar dubbelt så mycket,
eller 32 silfverrubei nominelt värde (3,200 kopek),
i stycken om 5, 3, 2, 1, 1/2 och 1/4 kopek. Ett
sådant 5-kopek-styckes vigt är 25,6 gr. De nämnda
koppar-kopekerna försvinna nu småningom ur rörelsen,
sedan ukasen af d. 21 Mars (2 Apr.) 1867 stadgat,
att det ringare skiljemyntet må präglas i brons. Ett
pud brons lemnar 50 rubel nominelt värde, eller 5,000
kopek. Dessa bronsmynt förekomma i stycken om 5, 3,
2, 1, 1/2 och 1/4 kopek.
Kopf, Joseph, tysk bildhuggare, f. 1827 i Würtemberg,
arbetade i sin ungdom som murare och handtlangare
samt fick först efter stora svårigheter lära sig
teckna. År 1851 hade han lyckats spara ihop så mycket,
att han kunde komma till München, der han flitigt
arbetade. Derefter vandrade han, 1852, till fots till
Rom, födde sig der med figursnideri och lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
