Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1329-1330 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar. 2. Metallurg. De i naturen förekommande mineral och malmer, af hvilka kopparn framställes, innehålla ganska litet koppar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ökas genom mekaniskt med slaggen följande
skärstenskorn. Beskickningen utgöres vanligen af
rostad och orostad malm samt kopparrikare slagg från
den efterföljande råkopparsmältningen, hvartill
komma andra af bergartens beskaffenhet beroende
flussmedel. Skärstenen, som vanligen håller 15 à
20 proc. koppar, uttappas hvart eller hvart annat
dygn och uppsamlas i en i hyttsanden tillredd grop,
eller s. k. sump. Skärstenen, som är att betrakta
som en koncentrerad och från bergart befriad malm,
sönderslås derefter i större stycken och underkastas
s. k. vändrostning i rostmurar (se fig.).

Vändrost.

Sedan den på bottnen af rostgropen inlagda veden
blifvit antänd, tjenar skärstenens betydliga
svafvelhalt såsom bränsle i denna första rostning. Då
denna rost blifvit utbränd, sönderslås skärstenen
till mindre stycken och vändes, eller upplägges,
blandad med småkol, på ett i den följande rostmuren
upplagdt vedlager, hvarest den undergår en ny
rostning. Denna operation med sönderslagning och
förnyad bränning företages ännu 3 à 4 gånger, med
iakttagande att alltmera kol inlägges i rosten, i mån
som svafvelhalten genom de upprepade bränningarna
minskas. Såväl kopparn som jernet blifver genom
vändrostningen till största delen oxiderad, och det
sålunda förberedda godset (redet) uppsattes derefter
tillsammans med qvartsrika mineral, som med det
oxiderade jernet bilda slagg, på råkopparugnen, en
schaktugn af ungefär samma utseende som sulu-ugnen,
men af något mindre dimensioner. Der utreduceras
åter kopparn i beröring med kolen och de reducerande
ugnsgaserna jämte en del jern och andra föroreningar
samt bildar s. k. råkoppar, som håller 90 till 96
proc. koppar. För att förhindra äfven jern och andra
metaller att i för stor mängd utreduceras, tillsätter
man bland redet på denna ugn något litet orostad
rik malm eller skärsten, hvaraf i härden bildas ett
tunt lager kopparrik svafvelmetall, s. k. trottsten,
hvilken i anseende till sin specifika vigt lägger
sig emellan råkopparn och slaggen. Denna trottsten
brukar hålla omkr. 56 proc. koppar, 16 proc. jern
och 28 proc. svafvel; den behandlas vidare på samma
sätt som skärsten. Den vid råkopparsmältningen
erhållna slaggen innehåller 1-1,5 proc. koppar,
hvarför densamma åter omsmältes på sulu-ugnen. –
För råkopparns rening från de medföljande främmande
metallerna (jern, bly, antimon, arsenik, nickel,
vismut, tenn, zink o. s. v.) måste den underkastas
garning i en s. k. garhärd, en öppen

skålformig härd (se fig.) med starkt stupande bläster,
genom hvilken de mera lättoxiderade

Garhärd.

metallerna syrsättas och bilda en trögsmält slagg, eller
s. k. krats, ofvanpå den smälta kopparns yta. Sedan
kopparn blifvit tillräckligt renad och garkratsen
med räkor afdragits från dess yta, slås vatten på
den smälta kopparn, hvarigenom den stelnar på ytan,
så att en tunn skifva kan aflyftas. På samma sätt
fortsättes, till dess man genom aflyftande af den ena
skifvan efter den andra tömt härden. Dessa skifvor
gå i handeln under namn af rosettkoppar. På senare
tider har man emellertid öfvergifvit att framställa
garkopparn i denna form, utan man öser den med skopor
ur härden i tackjernsformar (kokiller), så att den
nu finnes i handeln under form af små regelbundna
tackor. Den sålunda erhållna garkopparn är användbar
till framställning af mässing m. m. Men som det
ej kan förekommas, att genom den starka blästern i
garhärden äfven en del koppar oxideras och ingår i
metallen under form af kopparoxidul, så blir kopparn
derigenom osmidig och måste underkastas en ytterligare
reducerande smältning, den s. k. hammargarningen
(se Gara), som försiggår i en mindre garhärd
med mindre stupande forma. Kopparn nedsmältes med
träkol, hvarefter fuktiga träkäppar instickas i
den smälta metallen. Dervid utvecklas reducerande
gaser, som borttaga syret från kopparn. Äfven vid
hammargarningen får man vanligen göra ett eller annat
kratsafdrag, innan uttagna prof visa kopparn vara
fullt smidig. Den hammargarade kopparn uppsamlas i
stämplade tackjernsmått; den kopparrika garkratsen
både från denna och den föregående garningen
tillgodogöres åter på råkopparugnen. Garning och
raffinering, eller de sista processerna för
kopparns rening och bringande till smidig form,
utföras numera allmänt vid större kopparverk i
regenerativa gasflammugnar (se Gas), i hvilka man
erhåller kopparn af större renhet än som är möjligt
i garhärden. De särskilda operationerna vid dessa
processer benämnas insmältning, dnfning (råkopparns
oxidering), stekning (det smälta metallbadets
upp-pösning genom bortgående svafvelsyrlighet m. m.,
derunder koppar i fina korn, s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>