Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1333-1334 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar. 2. Metallurg. De i naturen förekommande mineral och malmer, af hvilka kopparn framställes, innehålla ganska litet koppar - Kopparafrad, kopparränta, koppartionde, koppartull, kamer., benämningar på den skatt, som koppartillverkningen i Sverige under olika tider varit underkastad - Koppar-anden. Se Kopparänderna - Kopparberget. 1. Fordom namn på Falu grufva. Se d. o. - Kopparberget. 2. Nya K., bergslag och socken. Se Nya Kopparberget - Kopparberget. 3. Stora K., stads- och landsförsamling. Se Stora Kopparberget - Kopparberget. 4. Stora Kopparbergs bergslag. Se Falu bergslag - Kopparberget. 5. Stora Kopparbergs grufva. Se Falu grufva - Kopparbergs län omfattar landskapet Dalarna. Se d. o. - Kopparblomma. Se Kopparmalm - Kopparbrunt. Se Bruna färger - Kopparförgiftning. Koppar, som hos mennisko-organismen endast i minima qvantiteter förekommer normalt, behöfver icke inkomma i stor dos för att verka som ett gift - Kopparförhydning. Se Förhyda - Kopparglans, grå kopparmalm, chalkosin, redruthit, miner., en gerna sedd och icke sällan förekommande kopparmalm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	Tons.
Transp.	81,900
Norge	2,600
Ryssland	3,000
Spanien och Portugal	43,700
Sverige	800
Syd-Amerika (deraf Chile 41,000)	49,000
Tyskland och Österrike (deraf Mansfeld 12,600)	14,400
Ungern	1,000
	––––––––––
	196,400

Den i handeln gående kopparn är af ganska olika
beskaffenhet och betingar derför olika pris. Den
sämsta kopparn, som är förorenad af litet arsenik,
antimon etc., kallas på den engelska marknaden tile
copper; en mellansort heter tough cakes. Den bästa
kallas best selected och betingar ett omkr. 5 pd
sterl. pr ton högre pris än "tile copper". Den
svenska kopparn plägar åtnjuta rang af "best
selected". Med den ökade tillverkningen af koppar har
äfven priset derå fallit sedan 1860 från omkr. 107 pd
sterl. till omkr. 60 pd sterl. pr ton "best selected".
1. P. T. C.         2. C. A. D.

Kopparafrad, kopparränta, koppartionde,
koppartull, kamer., benämningar pä den skatt, som
koppartillverkningen i Sverige under olika tider
varit underkastad. Konung Hans stadgade 1499, att
handel med koppar ej fick ega rum annanstädes än i
städerna. Johan III stadgade i ett mandat 1580 förbud
mot försäljning af koppar till annan person än hans
egna utsände "kopparköpare", hvilka för det pris
Johan sjelf bestämt upphandlade all koppar. 1582
följde ett ännu strängare mandat i syfte att
regalisera kopparhandeln; men 1590 fick bergsmannen
åter rättighet att, sedan han vågfört sin råkoppar
och skatten afräknats, få smida resten i plåtar,
försedda med kronans märke, mot erläggande af fyra
daler skeppundet. Skatten kallades dessa tider än
afrad, än tionde. Stora Kopparbergets delegare erlade
18 lispund för hvarje fjerdepart ända till år 1600,
då afraden höjdes till 1 skeppund. 1650 sänktes den
till 15 och 1718 till 7 1/2 lispund pr fjerdepart
samt afskaffades alldeles 1729. Afraden eller tionden
skulle enligt konung Magnus’ påbud 1347 levereras i
tvänne terminer, näml. vid midsommar och mikelsmässan
(sista veckan i Sept.). Karl Knutsson ändrade detta
1449 till en termin, näml. tiden för prestmötet i
Vesterås, och Gustaf II Adolf bestämde slutligen
Tome dag (d. 21 Dec.) till "afradsdag" äfven för
kopparskatten. – Koppartull omtalas först 1615,
då kronans vinst å den koppar, som kronan uppköpt
och åter afyttrat, betecknades med detta ord. Då
sedermera kopparkompaniet (se d. o.) inrättades,
erhöll den arrendeafgift, som kompaniet med 22 daler
skeppundet för all uppköpt koppar erlade till kronan,
namnet koppartull. När kopparkompaniet n:r 2 1638
upphörde, försvann äfven detta slags koppartull; men
"vågtull" å kopparn fortfor till 1731, och "stora
sjötullen" uttogs af koppar efter tulltaxan under
hela 1700-talet. – Kopparränta benämndes skatten
på koppar fr. o. m. 1639. Det var en tämligen dryg

produktionsskatt, näml. 1/4 af tillverkningen. 1770
sänktes den till 1/8, 1800 till 1/10 och 1855 till
1/30 af tillverkningen, hvarefter i sammanhang med
afskaffandet af all bergverkstionde äfven kopparräntan
genom k. kung. d. 10 Aug. 1877 efterskänktes, dock,
hvad beträffar de privilegierade verken, under
de vilkor, som k. br. d. 31 Jan. 1879 bestämmer.
Kbg.

Koppar-anden. Se Kopparänderna.

Kopparberget. 1. Fordom namn på Falu grufva. Se
d. o. – 2. Nya K., bergslag och socken. Se
Nya Kopparberget. – 3. Stora K., stads- och
landsförsamling. Se Stora Kopparberget. – 4. Stora
Kopparbergs bergslag. Se Falu bergslag. – 5. Stora
Kopparbergs grufva. Se Falu grufva.

Kopparbergs län omfattar landskapet Dalarna. Se d. o.

Kopparblomma. Se Kopparmalm.

Kopparbrunt. Se Bruna färger.

Kopparförgiftning. Koppar, som hos
mennisko-organismen endast i minima qvantiteter
förekommer normalt (mest i lefvern), behöfver icke
inkomma i stor dos för att verka som ett gift. Minst
farlig är den rena metallen, i synnerhet om den ej
kommer i beröring med någon syra. Barn nedsvälja ofta
kopparslantar utan olägenhet. Deremot äro de flesta
kopparsalter, såsom fettsyrade, ättiksyrade (spansk
gröna), svafvelsyrade (kopparvitriol), kolsyrade
(Braunschweig-grönt) kopparsalter, äfvensom
kopparoxid och kopparklorid mycket farliga. Sällan
användas kopparsalter till sjelfmordsförsök. De flesta
fall af kopparförgiftning äro ofrivilliga och bero på
förtärande af kopparhaltiga födoämnen, såsom pickles
och legymer, färgade med kopparsalt, eller matvaror,
kokade i illa förtenta kopparkärl. Enklaste sättet
att pröfva matvarorna på kopparhalt är att sticka in
en stålnål, som först blifvit fuktad med någon syra
(ättika eller saltsyra), då en röd kopparbeläggning
på nålen röjer kopparn, hvilken sedan, behandlad
med ammoniak, gifver en blå färg. Fall af sådan
förgiftning äro vanligen akuta och gifva sig tillkänna
genom kräkningar, kolik och diarré, hufvudvärk, yrsel,
mattighet, i svåra fall delirium, konvulsioner och
död. Vid misstänkt förgiftning bör magsäcken genast
tömmas medelst ett kräkmedel af kräkrot eller med
mag-sonden. Som motgift, för att binda eller reducera
kopparn, begagnas äfven ägghvita och drufsocker
eller honing. Kronisk kopparförgiftning är mera
sällsynt. Den träffas stundom hos kopparslagare,
gelbgjutare, bronsörer och bokbindare (som handskas
med kopparhaltigt guld) samt visar sig i kronisk mag-
och tarmkatarr med kolik, som icke är förenad med
förstoppning, såsom i blykolik, utan vanligen med
diarré, stundom bronsfärgadt hår, i synnerhet om
det förut var mycket blondt, samt grågrön och röd
kant på tandköttet, liknande "blyrand", ofta äfven
gulsot, sällan förlamning, liknande blyförlamning.
F. B.

Kopparförhydning. Se Förhyda.

Kopparglans, grå kopparmalm, chalkosin, redruthit,
miner., en gerna sedd och icke sällan förekommande
kopparmalm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>