- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1355-1356

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koraller (Polypi, Anthozoa), zool., en klass af kavitetsdjurens hufvudafdelning - Korallfiske. Se föreg. art. - Korallin l. aurin. Se Tjärfärger - Korallkalk, kalksten, som hufvudsaklingen består af de hårda delarna af koraller eller polypstockarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skiljeväggarna aflagras ofta kalkpartiklar,
som stundom förblifva isolerade, men oftast
sammanväxa till ett kalkskelett (polyparium); om
skiljeväggarna förkalkas, bilda de stjernformiga
figurer (lister l. septa). Fortplantningsorganen sitta
på skiljeväggarna, på de ofullständigas hela fria
rand, på de fullständiga på den delen, som är belägen
nedanför magsäcken. Koralldjuren äro dels skildkönade,
dels samkönade (hermafrodita). Ungen lemnar
moderdjuret genom munnen, först sedan den uppnått
en jämförelsevis betydlig storlek, och har formen
af ett infusionsdjur, beklädt med flimmerhår. Efter
att någon tid hafva simmat fritt omkring sätter
ungen sig fast, utbildar skiljeväggar och armar samt
utväxer till ett fullständigt koralldjur. Jämte detta
fortplantningssätt förekommer dessutom hos ett stort
antal koraller äfven fortplantning genom delning
och knoppning, hvarigenom greniga former uppstå,
enär de nya djuren oftast stanna i förbindelse med
moderdjuret och dymedelst bilda en koloni (korall
l. polypstock). Genom de olika sätt, på hvilka
knoppningen och den mer eller mindre fullständiga
delningen försiggå, uppkomma polypstockar af mycket
vexlande former. Då hithörande djur i allmänhet
upptaga kalk, uppstå genom upprepad delning och
knoppning kolonier, som kunna uppnå betydliga
dimensioner och i sina yngre delar fortfara att lefva,
äfven sedan de gamla för länge sedan äro döda och ej
utgöra annat än en kalkmassa. Jämförelsevis få former
äro enkla.

Alla koralldjur lefva i hafvet, och sådana finnas
i alla haf. De stora, greniga, kalkrika formerna,
som förekomma tillsammans i stor mängd och bilda
korallref (se d. o.), förekomma dock blott i de
varmare hafven och på ej alltför stort djup. Andra
former, mest enkla, finnas dock äfven på mycket
betydligt djup.

Korallerna delas numera vanligen i 2 ordningar:

I. Alcyonaria l. Octacoralla. Dessa hafva 8
parflikade, i en enkel krans ställda armar. Hit
höra de s. k. barkkorallerna, hvilkas polypstock
består af en stomme af kalk eller horn, omgifven
af ett köttigt hölje ("barken"), i hvilket djuren
sitta. Den vigtigaste af dem är ädelkorallen
(Corallium rubrum), som förekommer i Medelhafvet,
särskildt vid Sardiniens och Algeriets kuster, på ett
par hundra famnars djup och vanligen upphemtas från
hafsbottnen medelst en säcklik bottenskrapa, mera
sällan tages af dykare. Den hårda, oftast vackert
röda kalkstommen nyttjas till smycken o. d. och är
derför föremål för en ganska storartad fångst. Så
uppfiskades t. ex. 1869 af italienare, spaniorer och
fransmän 78,000 kg. korall till ett ungefärligt värde
af 5,750,000 francs, en summa, som genom korallernas
bearbetning ungefär fördubblas. (Uti Italien finnas
icke mindre än omkr. 60 korallverkstäder, de flesta i
Torre del Greccho). – Pennatuliderna (sjöpennorna)
höra ock hit. Till denna ordning räknas nu äfven
flere förut till de s. k. Zoantharia tabulata
hänförda koraller, såsom de allmänna paleozoiska
korallslägtena Halysites (se d. o.) l. kedjekorallen,
som anses

tillhöra orgelkorallerna (Tubiporidae), Heliolithes
(se d. o.) m. fl.

II. Zoantharia. Dessa hafva enkla, sällan oregelbundet
greniga, armar, som nästan alltid äro flere än
12. De delas i a) Actinaria l. Malacodermata,
enkla koralldjur utan kalkskelett, af hvilka
actinierna l. hafsanemonerna äro de mest kända, och b)
Madreporaria l. Sclerodermata, stenkoraller, enkla
eller oftast kolonibildande former med fullständigt
kalkskelett. Alla nutidens refbyggande koraller
tillhöra denna underordning; i den paleozoiska
tidens korallref spelade äfven alcyonarier (Halysites
m. fl.) en vigtig rol. Stenkorallerna delas numera
vanligen i Tetracoralla (af Grek. tettares, fyra)
och Hexacoralla (af Grek. hex, sex), alltefter
som de hafva armar och lister (septa) såsom
multipler af 4- eller 6-talet. De förra, äfven
kallade Rugosa med anledning af polypariets ofta
skrofliga kalkbeklädnad, tillhöra de paleozoiska
systemen och äro nu utdöda. Calceola (se d. o.) och
Rhizophyllum, liksom några andra slägten försedda
med lock, Cyathophyllum (se d. o.) och Omphyma
höra hit. "Hexacoralla" voro sällsynta under den
paleozoiska aeran; dock funnos några slägten, såsom
Favosites (se d. o.) m. fl. De utgöra deremot det vida
öfvervägande antalet af såväl de mesozoiska systemens
som nutidens koraller, och ett mycket stort antal
familjer, slägten och arter tillhör denna grupp,
såsom Madrepora, Porttes, Fungia (svampkorallen),
Astraea (stjernkorallen), Caryophyllia, Turbinolia,
Oculina
(ögonkorallen), Pocillopora, för att nu nämna
blott några få af de vigtigare slägtena.

Förr uppställdes en grupp af Zoantharia, som kallades
Z. tabulata, derför att hvarje polyparium var genom
horisontala skiljeväggar (Lat. tabulae) deladt i
öfver hvarandra liggande rum. Det har dock under
senare tider blifvit visadt, ej minst genom professor
G. Lindströms undersökningar, att denna grupp, såsom
beroende på en enda karakter, ej är naturlig, utan
att den bör upplösas samt de former, som vanligen
räknas hit och verkligen äro koraller, böra föras
tillsammans med sådana, som de med afseende på sin
byggnad i öfrigt stå närmast; så föres t. ex. nu
Halysites till orgelkorallerna bland Alcyonaria,
Favosites
till Poritidae bland Hexacoralla. Flere
slägten inom de s. k. Zoantharia tabulata äro öfver
hufvud taget ej koraller, utan mossdjur (bryozoër),
såsom Monticulipora.

Antalet beskrifna former af koraller, utdöda
och lefvande, uppgår till öfver 1,000 arter,
fördelade på öfver 200 slägten. Bland vigtigare nyare
arbeten öfver korallerna märkas Lacaze-Duthiers:
"Histoire naturelle du corail" (1864), Dana:
"Corals and coral islands" (1872), Cleve: "Om
korallerna" (i "Ur vår tids forskning", 1873).
B. L-n.

Korallfiske. Se föreg. art.

Korallin l. aurin. Se Tjärfärger.

Korallkalk, kalksten, som hufvudsakligen består af de
hårda delarna af koraller eller polypstockarna. I
nutidens haf uppkommer dylik kalksten vid
korallrefven. Äfven under förflutna jordperioder
har korallkalk bildats, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free