Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1395-1396 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korrigera ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudriktning. Stundom upprepas denna anordning
två gånger, och bladkransarna blifva således
tvänne; stundom, t. ex. när en gafvel sluter sig som
prydnad till en vägg, finnes plats för blott tvänne
blad. Stängeln, dess knopp och de fyra bladen kunna

vara mer eller mindre rikt utbildade. Under den äldre
tiden äro bladen mycket enkla, med helbräddade kanter;
senare blifva de starkt profilerade och krusiga, med
en skarp utsvällning vid den punkt, der bladet böjer
sig uppåt. Se Fial och den der meddelade fig. samt
närstående, den engelska gotiken tillhörande fig.,
som dock ej är fullt typisk, enär korsformen hvarken
i elevation eller grundform är nog starkt framhållen.
2. Upk.

Korsblomstriga, bot., kallas sådana växter, hvilka
hafva fyrbladigt blomfoder och fyra kronblad, så
ställda, att de bilda ett kors. Se vidare Cruciferae.

Korset, astron., stjernbild, innehållande flere klara
stjernor å södra himmelen, söder om Södra fisken.
E. J.

Korsets döttrar (Fr. Filles de la croix) en i Roye i
Picardie 1625 stiftad och 1640 formligen konstituerad
qvinlig kongregation till uppbygglig sammanlefnad
och unga flickors undervisning. Dess hufvudsäte blef
senare Brée-Comte-Robert vid Paris, och systraskapet
utbredde sig i Frankrike, Belgien och Canada, i nyare
tid äfven i Tyskland. Drägten utgöres af en lång
svart klädning med vida ärmar, hvitt halskläde och
svart slöja samt – för de systrar, som aflagt löftet –
ett silfverkors på bröstet. – En annan kongregation
af samma namn stiftades 1639 i Toulouse.

Korsets upphöjelsefest (Festum exaltationis sanctae
crucis), en kyrklig fest, som allmänt firades
fr. o. m. 7:de årh. Enligt några uppgifter skall den
hafva firats redan långt dessförinnan till minne
antingen af det korstecken, som kejsar Konstantin
berättas hafva sett i skyn, eller af invigningen af
Heliga grafvens kyrka, d. 14 Sept. 336. Emellertid
får det väl antagas såsom bevisadt, att festen har
ett annat ursprung, som är af senare datum. Perserna
hade 614 vid eröfringen af Jerusalem tagit med sig som
byte derifrån det heliga korset, men blefvo sedermera
slagna af östromerske kejsaren Herakleios och nödgades
i freden 628 bl. a. återlemna Kristi kors. Den 14
Sept. 629 bar kejsaren på sina skuldror i en högtidlig
procession korset upp till Golgata för att i den
restaurerade Heliga grafkyrkan "upphöja" det såsom
det kristliga verldstecknet. Sedan dess har i den
österländska kyrkan korsupphöjelsens fest varit en af
de större kyrkofesterna. I den vesterländska kyrkan
påbjöd påfven Honorius I kort derefter dess firande
på d. 14 Sept., och efter reformationens införande
bibehölls den här och der äfven i de protestantiska
kyrkorna, der man gaf den en mera andlig betydelse,
enligt Fil. 2: 5–11 och Joh. 12: 31–36. I

Sverige är d. 14 Sept. ej någon kyrklig högtidsdag,
men bär i almanacken ännu namnet Korsmässa.
J. P.

Korsets återfinnande (Inventio sanctae crucis) är
namnet på legenden om huru kejsar Konstantin den
stores moder, Helena, år 326 återfann frälsarens
kors vid en gräfning, som hon lät anställa i den
kulle, hvilken täckte såväl Golgata som Kristi
graf. Kejsarinnan Helena fann, berättar legenden, tre
kors, och genom ett under visades hvilket af dem var
Kristi kors. En mindre del deraf jämte spikarna sände
kejsarinnan till sin son, kejsar Konstantin, men den
större delen infattades i silfver och förvarades i
Jerusalems hufvudkyrka för att vid hvarje påskhögtid
blifva föremål för folkets tillbedjan. Biskopen fick
rättighet att bortgifva bitar af det heliga korset
till amuletter; och för hvarje gång detta skedde,
växte ett nytt stycke i det gamlas ställe. – Denna
legend förekommer först antydningsvis i början af
4:de årh., hos Konstantins samtida och biograf,
kyrkohistorikern Eusebius (d. 340). Hos senare
kyrkofäder förekommer den mera detaljerad, såsom
den ofvan är anförd. Enligt kyrkohistorikern
Nikeforos skulle redan under Konstantins tid en
fest till minne af korsets återfinnande årligen
hafva firats. Formligen påbjöds den såsom allmän
kyrkofest inom vesterländska kyrkan först 1376
af Gregorius XI. Den firas d. 3 Maj. I Sverige
är denna dag ej någon kyrklig högtidsdag,
men bär ännu i almanacken namnet Korsmässa.
J. P.

Korsett (Fr. corset, diminut. af Fornfr. cors,
Lat. corpus, kropp), lifstycke; snörlif.

Korsfana, en lång staf, slutande i ett litet kors
och med en der nedom anbragt liten korsprydd fana
eller vimpel. Den uppståndne frälsaren framställes
med en sådan fana i handen, till tecken af sin
seger öfver döden. I samma betydelse tolkas lammet
med korsfanan (se Agnus Dei). Den är för
öfrigt Johannes Döparens attribut. Benämningen
användes äfven om kejsar Konstantin den stores
segerrika banér (labarum), hvilket utgjordes
af en lans, slutande i ett Kristusmonogram,
inom en gyllene krans med en der nedom anbragt
tvärstång, från hvilken nedhängde en qvadratisk
duk med bilderna af kejsaren och hans barn. Enligt
andra afbildningar (å mynt) slutar stången i ett
kors, och duken prydes med Kristusmonogrammet.
Upk.

Korsfarare, deltagare i ett korståg.

Korsfjord, en omkr. 30 km. lång fjord i
Nordhordland, Söndre Bergenhus amt (Norge),
mellan öarna Store Sartor och Hofteren. – Äfven
en arm af Altenfjord (se d. o.) bär namnet K.
O. A. Ö.

Korsfästning, ett hos forntidens folk, särskildt
inder, egypter, assyrer, kartager, perser, skyter,
greker och romare, vanligt dödsstraff. Straffredskapet
utgjordes ursprungligen af en påle, på hvilken
den dömde spetsades, såsom det ännu brukas
i österlandet. Denna påle erhöll sedermera en
tvärslå, hvarigenom det egentliga korset (korsformen)
uppkom. Delinqventen gisslades och måste derefter
sjelf bära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>