Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korrigera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt kors till afrättsplatsen. Der fick han en
döfvande dryck och spikades eller bands
sedermera fast vid korset. Detta dödsstraff var i
högsta grad qvalfullt; stundom infann sig döden
först sedan flere dagar förflutit. Under
Konstantin den stores regering (323–337)
afskaffades detta barbariska straff hos romarna. Det
utomordentligt vanärande i straffet låg hos dem
deri att det vanligen tillämpades endast på
slafvar och de gröfste förbrytare, men aldrig på
romerska medborgare. Hos judarna förekom
korsfästningen först sedan de förlorat sin
sjelfständighet och, såsom i lag stadgadt straff, först
under det romerska herraväldet. Genom Kristi
död på korset, blef detta en helig symbol hos
de kristna.
Korsförhör, jur., förhör af ett af ena
parten påkalladt vittne genom motparten eller dess
advokat. Detta sätt för vittnesförhörs
anställande brukas i England (cross examination), der
vittnena icke förhöras af domaren, utan af
parterna sjelfva, dervid den, som påkallat vittnet,
först förhör detsamma inför rätten.
Korsförhöret har till uppgift dels att afvinna vittnet
nya upplysningar, dels att pröfva
sanningsenligheten af de vid det första förhöret
meddelade. Det anses såsom ett synnerligen
lämpligt medel att framtvinga sanningen, men är
genom den hänsynslöshet, hvarmed det lätt nog
kan komma att bedrifvas, också egnadt att förvirra
vittnena och fördunkla sanningen. Utom
England har detta sätt för vittnenas hörande
funnit föga användning.
I. Afz.
Korsgevär, detsamma som hellebard (se d. o.).
Korsgloria. Se Gloria.
Korsgång, byggnadsk. De olika byggnaderna
i en större och rikare klosteranläggning
grupperade sig i regeln omkring en öppen
fyrkantig gård, mot norr i allmänhet
begränsad af klosterkyrkans södra långsida. Denna
gård omgafs af hvälfda hallar eller breda
korridorer, som med prydliga bågställningar
öppnade sig mot densamma. Dessa hallar, af
hvilka stundom den norra saknades, utgjorde
tillsammans den s. k. korsgången, som
förmedlade förbindelsen mellan kyrkan och de olika
klosterbyggnaderna samt mellan dessa inbördes.
Den användes derjämte för högtidliga
processioner (deraf sannolikt namnet, emedan ett kors
dervid bars framför eller i tåget), till
spatserplats för klosterinnebyggarna samt till
uppehållsort vid mildt väder. Ofvan korsgången
voro sofrummen belägna; till densamma stötte
kapitelsalen för rådplägningar samt matsalen
(refectorium). Å den kringslutna gårdsplanen,
en påminnelse om atrium vid de gammal-kristna
kyrkorna och äfven använd som
begrafningsplats för klostermedlemmar, funnos gångar,
gräsplaner och planteringar. I midten höjde sig
ett kors; i ett hörn fanns ofta en brunn för
tvagningar. Den största omsorg nedlades i
regeln på arkitekturen, som här visar sig i all
sin stilfullhet och rikedom och ofta gör dessa
korsgångar till de mest intagande och
stämningsrika interiörer.
Upk.
Korshaspel. Se Haspel.
Korshavn, en mycket besökt norsk hamn, i
Lister og Mandals amt, 22 km. s. ö. om Farsund.
O. A. Ö.
Korsherrar. Se Korsriddare.
Korsholm. 1. Härad af Vasa län,
Finland, består af 13 kommuner. Areal 3,514
qvkm. 57,719 innev. (1882). – 2. Domsaga
under Vasa hofrätt, delad i 4 tingslag. Areal
2,688 qvkm. 42,789 innev. – 3. Slott
och län. Slottet, beläget i närheten af nuv.
staden Vasa i södra Österbotten, omnämnes
första gången under namn af Krytzeborg i Bo
Jonssons testamente 1384. Om slottets yttre
och dess fästningsverk finnas inga
tillförlitliga upplysningar. Det var uppfördt på en af
vatten omfluten, af menniskohänder uppkastad
jordkulle och utgjordes antagligen af
träbyggnader, omgifna af en jordvall. K. var en af
vitalianernas hufvudorter under den tid, då
desse herskade i Bottniska viken. Då den
djerfve Sven Sture d. 10 Okt. 1398 ingick
förlikning med drottning Margareta och afstod
från sina öfriga vapenplatser, stannade K.
fortfarande i hans och hans vapenbröders händer
samt tillföll Margareta först d. 20 April 1399.
Under Engelbrekts uppror innehades K. af
riksrådet Nils Gustafsson, men förvaltades å dennes
vägnar af sonen Erik Puke, som derifrån bröt
upp för att förena sig med Engelbrekts skaror.
Dittills hade hela Norrbotten lydt under
höfdingarna på K., men 1441 skildes landet vester
om Bottniska viken från länet, hvilket
sedermera omfattade endast Österbotten. Det
minskade området öfverlemnades i förläning åt
riksdrotsen Krister Nilsson (Vase) och
innehades efter dennes död (1442) af flere mindre
betydande adelsmän. 1467 återföll länet till
kronan och ansågs derefter höra till konungens
s. k. fatebursandel. Under stora ryska kriget
hade K. betydelse såsom centralort för
försvaret af nordöstra riksgränsen, särskildt blef
fogden på K. Hans Reen ryktbar för sitt djerfva
handlingssätt. Från början af 1500-talet
förföllo befästningarna vid K. fullständigt.
Samtidigt försvann benämningen Korsholms slott ur
de offentliga handlingarna, och i dem talades
endast om K. kungsgård. K. fortfor dock att
intill 1571 vara centralorten för Österbottens
förvaltning, i det att landskapets fogde ända till
nämnda tid var bosatt derstädes. 1571–98 hade
Gustaf Banér K. i förläning. År 1653 införlifvades
kungsgården med grefskapet Korsholm och
Vasa (se d. o.).
1. O. 2. O. I. 3. M. G. S.
Korsholm och Vasa, grefskap, som d. 26
Mars 1651 förlänades åt riksskattmästaren
Gabriel Bengtsson Oxenstierna och till en början
omfattade Vasa stad i Österbotten samt 377 1/6
mtl inom de i samma landskap belägna
Mustasaari samt Stor- och Lillkyro socknar.
Sedermera ökades det, d. 17 Apr. 1652, med 63 3/8
mtl i Storkyro socken, och d. 18 Aug. 1653
fick Oxenstierna tillstånd att med detsamma
införlifva Korsholms kungsgård, som han d. 23
Juli 1651 tillbytt sig af Vasa stad mot 5 11/12
mtl af grefskapsgodsen i Mustasaari socken.
Vid midten af 1650-talet lydde sålunda
derunder nyssnämnda kungsgård Vasa stad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
