Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korrigera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
434 5/8 mtl. I grefvebrefvet bestämdes dess namn till
Mustasaari, men d. 18 Aug. 1653 fick Oxenstierna
rätt att skrifva sig grefve till Korsholm och Vasa,
hvilken titel föröfrigt tilldelats honom redan d. 17
Apr. 1652. G. F.
Korshvalf. Se Hvalf.
Korsika. Se Corsica.
Korsit. Se Klotdiorit.
Korsknöl. Se Kors 3.
Korskyrka, hvarje i kors byggd, d. v. s. med
tvärskepp försedd kyrka, synnerligen när de fyra
armarna äro lika långa och korsformen äfven utåt
tydligt framträder. Korskyrkor äro ej utmärkande
för någon viss stilperiod. Stundom hafva enkla
enskeppiga kyrkor genom tillbyggande mot norr och
söder af framspringande kor blifvit förvandlade till
korskyrkor. Detta är ej sällan händelsen i Sverige.
Upk.
Korsmässa benämnes i almanacken dels d. 3 Maj (se
Korsets återfinnande), dels d. 14 Sept. (se Korsets
upphöjelsefest).
Korsnedtagningen, en konstnärlig framställning
af Jesu nedtagande från korset, är ett ämne,
som blifvit behandladt både af skulptur och
målarekonst under äldre, liksom under nyare tider. De
medverkande personerna äro i främsta rummet den i
Nya test. omtalade rådsherren Josef af Arimatia
och Nikodemus, vidare Johannes, Jesu moder, Maria
Magdalena, Maria (Jakobs och Jose moder), stundom
äfven Salome samt andra ej namngifna lärjungar
och qvinnor. Bland målarekonstens mest berömda
framställningar af detta ämne må endast nämnas da
Volterras i S. Trinità de’ Monti i Rom och Rubens’
i Antwerpens katedral. Bland plastiska framställningar
må framhållas Achtermanns grupp i domen i Münster.
Korsning (kroasering), husdjurssk., parning emellan
husdjur af olika raser, i ändamål att på afkomman,
till större eller mindre grad, öfverföra egenskaper,
som finnas hos en ras, men i mer eller mindre mån
saknas hos en annan. Vid detta sätt till förbättring
af en stam husdjur väljer man alltid handjuren af
den ras, hvars kroppsformer och egenskaper man anser
lämpliga för det ändamål, hvartill afkomman skall
användas. Korsningen kan afse att helt och hållet
ombilda en stam af en ras till den ras, hvarifrån
han djuren härstamma (s. k. genomförd korsning),
då man i 7–8 slägtled alltid använder handjur af
ren ras och till afvel bland hondjuren väljer dem,
som, i den mån korsningen fortskridit, mest likna
fäderne-rasen. Afkomman i första slägtled kallas
halfblod, och man anser denna till kroppsformer
och egenskaper vara ett mellanting emellan de raser
föräldrarna tillhöra. Då hondjur af detta slägtled
paras med handjur af den förut använda rena rasen,
uppkommer treqvarts blod; och då så blifvit
fortsatt i 7–8 slägtled, skulle afkomman till
99/100 hafva egenskaper lika med den ras handjuren
tillhört. Korsningen säges då vara genomförd. I
åtskilliga fall kan det deremot blifva fråga endast om
att öfverföra en del egenskaper, som tillhöra en ras,
på en annan, hos hvilken de finnas endast i ringa
grad för handen, och man
fortsätter då korsningen i ett eller ett par
slägtled. I stället för att angifva båda de raser
afkomman efter korsningen tillhör brukar man
endast begagna namnet på den värdefullaste af de
korsade raserna, d. v. s. den, hvilken handjuret
tillhör, med tillägg af antalet slägtled, genom
hvilka korsningen fortgått, så att t. ex. en kalf,
hvars far är af ayrshire- och moder af
jämtlandsras, säges vara af halfblod ayrshire-ras. Genom
korsning kan man hastigare än genom urval vid inafvel
förbättra en stam af husdjur, om sådant skulle anses
erforderligt. Erinras bör dock, att ju mera likformigt
djuren inom en ras under längre tid blifvit vårdade
och använda, dess större inflytande hafva dessa i
allmänhet på afkomman vid korsning. Det förekommer
emellertid inom alla raser – såväl äldre som yngre
– att en del af afkomman är till kroppsformer och
egenskaper bättre eller sämre än föräldrarna. Inom
de äldre raserna äro sådana afvikelser sällsynta,
men inom nybildade inträffar det oftare, att afkomman
liknar den oförbättrade möderne-rasen. Sådant brukar
benämnas bakslag och anses angifva, att rasen icke
är konstant (jfr Atavism). C. A. L.
Korsnäbbslägtet, Loxia, zool., hör till familjen finkartade foglar
(Fringillidae) inom tättingarnas ordning och foglarnas
klass. Hufvudet är stort, kroppen undersätsig,
näbben mycket stark, tjock, hoptryckt från sidorna
och med inböjda kanter, öfverkäken kullrig, liksom
underkäken utdragen och hakformigt böjd, så att
käkspetsarna korsa hvarandra. Benen äro korta,
starka och försedda med långa tår, som bära krökta,
spetsiga och hvasskantade klor. Vingarna äro tämligen
långa och smala, med andra–fjerde pennorna längst,
stjerten kort och djupt klufven, fjäderdrägten
mjuk. Munvinklarna sakna borsthår. Korsnäbbarna
vistas nästan uteslutande i barrskogar, der de stryka
omkring för att söka sin föda. Denna utgöres der
af gran- och tallfrön, hvilka de med tillbjelp af
sin starka och egendomligt bildade näbb synnerligen
skickligt taga ur kottarna. Korsnäbbarna förtära
äfven insekter samt om vintern, då de ej sällan
besöka löfskogar, trädgårdar och lundar på slätten,
rönnbär och åtskilliga frösorter. Dessa foglar
hålla sig mestadels i träden, i hvilka de klänga
med mycken färdighet. De betjena sig dervid äfven
af näbben, liksom papegojorna, om hvilka de erinra i
vissa afseenden. Deras fortplantning är icke bunden
vid någon viss årstid, utan försiggår såväl midt i
vintern som under våren och sommaren. Bona, hvilka
byggas större och tjockare om vintern, mindre och
tunnare om sommaren, äro stora, väl sammanfogade af
skägglaf och försedda med en ingång på ena sidan;
de anbringas i barrträdskronor. Sången är helt svag
och föga behaglig. Könen äro mycket olika och ungarna
annorlunda tecknade än de gamla; hannarna undergå
märkliga färgförändringar, hufvudsakligen från
gult till rödt. I Sverige finnas af detta slägte 3
arter. Större korsnäbben, L. pityopsittacus, häckar
tämligen allmänt öfver hela landet och igenkännes
derpå att näbbens höjd är ungefär lika med underkäkens
längd. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
