Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortikal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kortz, Hans Daniel, bildhuggare, född tysk, blef
mot slutet af 1600-talet gesäll hos Burch. Precht i
Stockholm och lemnade 1695 denna stad för att studera
i sitt hemland. Några år derefter var han återkommen
och hade nedsatt sig såsom mästare. Hans skicklighet
var redan då så betydande, att han erhöll
beställning å 4 allegoriska qvinnofigurer af sten,
hvilka voro ämnade för ingångarna till Storkyrkans
kyrkogård och der uppsattes 1702. De framställa
Dygden, Lydnaden (å vestra), Försigtigheten, Hoppet
(å östra sidan). Han fortfor sedan att arbeta i
synnerhet för kyrkdekoration, i likhet med sin forne
mästare. Tyvärr har hans förnämsta verk i denna väg,
en altarprydnad for Sala kyrka, fullbordad 1714, gått
förloradt redan under förra seklet, till följd af
kyrkans brand. Ett mindre arbete af honom, ännu
bevaradt, är altarprydnad, predikstol och orgverk
i Salsta slottskapell, levererade 1711. Det hela är,
som lätt förstås, hållet i en något tung barockstil,
men i tekniskt afseende särdeles duktigt för sin
tid. K. utförde sannolikt flere andra dylika verk,
jämte det han sysselsattes med åtskilliga mer
handtverksmässiga, såsom konterfejramar m. m. Han
afled i Stockholm under förra hälften af år 1714.
-rn.
Kortörade ufven. Se Hornufslägtet.
Korum (ackus. af Lat. chorus, egentl. en sjungande
skara) kallas den gudstjenst, som morgon och afton
förrättas vid hvarje svensk trupp och består deri att
en psalmvers sjunges före och efter en bön, hvilken
uppläses af någon bland manskapet. Efter gudstjenstens
slut utropar befälhafvaren vanligen "Gud bevare
konungen och fäderneslandet!", hvilka ord upprepas
af truppen. C. O. N.
Korumbu. Se Colombo.
Korund (indiskt ord), diamantspat, rubin, safir,
smärgel äro de mineralogiska benämningarna på
aluminiumoxid l. lerjord. Aluminiumoxiden, som
har den kemiska sammansättningen Al2 O3, med 53,2
proc. aluminium och 46,8 proc. syre, förekommer
tämligen ofta i naturen. Kristallerna tillhöra det
hexagonala systemets romboedriska afdelning. De
förekomma oftast utbildade såsom hexagonala prismer
eller romboedrar, isomorfa (lika gestaltade)
med jernglansens former. Den anmärkningsvärdaste
egenskapen hos korunden är dess hårdhet, som i
hårdhetsskalan betecknas med 9 och endast öfverträffas
af diamantens. Deraf härrör mineralets användbarhet
till slipning af andra föremål. Korunden är
äfven i andra afseenden motståndskraftig; den är
nämligen osmältbar och angripes ej af syror. I
sig sjelf är den färglös, men ofta färgad af
främmande föroreningar. De genomskinliga arterna
af korund kallas i allmänhet safir och användas,
då de hafva vacker färg, såsom högt skattade
ädelstenar. Safirens färg är vanligen himmelsblå,
men äfven andra färgvariationer förekomma. Af dessa
kallas de röda för rubin, de gula orientalisk
topas och de violetta orientalisk ametist. Rundt slipad
safir visar ofta ett eget strålande sken och kallas
stjernsafir. Dessa ädelstenar förekomma
mest på sekundära lager i flodsand och grus,
ofta jämte andra ädelstenar, på Ceylon, i Indien,
Siam, Kina och Brasilien, i mindre mängder i
Ural och Nord-Amerika. Blå safir anträffas äfven
såsom inneslutning i de rhenska basalterna samt
i gneis och granit. Små slipade safirer betalas
i medeltal med 22 kr. pr karat; rubinen värderas
till 45 kr. för 1 karat, men värdet stiger liksom
hos diamanten med qvadraten på karat-talet. Stora
rubiner äro, då de hafva ren, djupt karminröd
färg, dyrbarare än diamanter af samma storlek. De
blå safirernas värde är i allmänhet hälften af
lika stora rubiners. Rubin-balais är ej någon
korund-art, utan en spinell. Alla safir-arter
äro dikromatiska (se Dikroism), hvilket är
ett godt och praktiskt användbart kännetecken på
dessa ädelstenar. – De mindre genomskinliga, grå,
blåaktiga, bruna eller gröna arterna kallas vanlig
korund l. diamantspat. Denna träffas dels i form
af lösa kristallstycken, dels inväxt i bergarter,
nämligen i granit, gneis, glimmer- och kloritskiffer,
magnetisk jernmalm och kornig kalksten. På detta sätt
förekommer den på Ceylon, uti Indien, Kina och Ural
samt på S:t Gotthard i dolomit. Rikligt förekommer
den vid Chester (i Massachusetts, Nord-Amerika),
der den uppträder med magnetit i glimmerskiffer;
i Culsage-grufvan i Nord-Carolina hafva 3 ctnr
tunga kristaller anträffats. I Gellivare malmberg
förekommer den insprängd med apatit i magnetisk
jernmalm. Smärgeln är en kornig och oren korund af
grå, brun eller blåaktig färg. Den är ofta blandad
med magnetit och jernglans. Dess mest bekanta
fyndort är ön Naxos; i stora mängder förekommer den
äfven vid Gummachdagh (Mindre Asien) och vid det
ofvannämnda Chester. Smärgeln och diamantspaten
hafva stor användning vid slipning af ädelstenar, af
bergartspreparat för mikroskopisk undersökning och
äfven för slipning af metallarbeten. Man har med
konst framställt kristalliserad korund på det sätt
att man genom sammansmältning löst lerjord i borsyra
och låtit borsyran förflyktigas i porslinsugn. Genom
tillsats af färgade metalloxider har man äfven
kunnat efterhärma de naturliga färgerna. De på
detta sätt framställda safirerna och rubinerna
hafva dock varit mycket små. – För sin betydliga
hårdhet var korunden under namn af smyris, asteria,
safir bekant redan hos de gamle samt nyttjades såsom
ädelsten och för bearbetning af andra stenarter.
Hj. Sj.
Korwa, indisk folkstam. Se Kolh.
Korvett (Fr. corvette, Sp. corbeta, Lat. corbita,
ett slags fartyg, af corbis, mastkorg), skeppsb.,
fordom krigsfartyg, som förde sina kanoner (18 à
20 till antalet) på öfre däck och som var tackladt
i fullkomlig likhet med linieskepp och fregatter (se
fig. till art. Fregatt). Numera användes benämningen
korvett äfven för ett sådant krigsfartyg, som har
ett täckt batteri, d. v. s. som för sina kanoner
på ett batteridäck, öfver hvilket finnes ett öfre
eller manöverdäck. Senare tids korvetter äro, liksom
de nyare fregatterna, försedda med ångmaskinerier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
