Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsättande 1,200 arbetare, men sedan dess har
verksamheten inskränkts, ehuru antalet sågar är
oförändradt. Till hela landets export af sågadt
virke bidrager K. med omkr. en femtedel. 1882
utskeppades derifrån 47,200 standert (1 Petersb. st. =
4,67 kbm.) af sagda vara (mot högsta talet 57,200 år
1880). S. å. var värdet af hela utförseln 6,841,700
och af införseln 577,800 kr. De inklarerade fartygen
voro 1,001 om 138,022 tons och de utklarerade 936 om
135,796 tons (deraf finska 354 om 31,985 tons). Staden
sjelf eger 4 segelfartyg om 805 tons och 14 mindre
ångbåtar om 232 hästkrafter. Hamnens djup är öfver
6 m. Handlandenas antal är 12. Slip och skeppsvarf,
glasbruk, ölbryggeri och bränvinsdestillation äro,
utom sågarna, ortens industriella verk. Nordiska
aktiebanken för handel och industri har här en
agentur. K. har magistrat och rådstufvurätt, men
bildar icke skild kyrklig församling, utan ingår
i Kymmene pastorat af Fredrikshamns prosteri och
Borgå stift. O. I.
Kotkarlar (Fornnord. kotkarle, af kot, Angels. cot,
hydda, kåta), under medeltiden benämning på husmän
(icke jordegande män) inom Lunds ärkestift, hvilka
brukade de andliga godsen och voro fullkomligt
beroende af ärkebiskopen. Under striden (1250-talet)
mellan konung Kristofer I och ärkebiskopen Jakob
Erlandsson reste sig kotkarlarna samt drogo omkring i
landet, väpnade med klubbor och påkar, under utöfvande
af de gräsligaste våldsamheter, skonande hvarken
prester eller adel.
Kotkasaari [ko’tkasari], ort i Österbotten i Finland,
n. v. om Perho. Der intog O. H. v. Fieandt under 1808
års fälttåg en ny ställning, sedan han efter striden
vid Lintulaks (d. 3 Juli) nödgats vika undan med sin
till upprätthållande af förbindelse mellan Klingspors
och Sandels’ härar afsedda styrka. Den 10 Juli kom
det vid K. åter till sammandrabbning med ryssarna,
med den utgång att Fieandt efter 8 timmars strid
måste fortsätta reträtten.
Kotlarevskij- [-rä’ff-], Ivan Petrovitj,
lillrysk författare, f. i Poltava 1769, d. 1836,
tjenstgjorde någon tid (till 1796) i nyryska
kansliet, gick sedan i krigstjenst och deltog
i turkiska fälttåget 1806–08. Sedan han erhållit
afsked som kapten, var han uppsyningsman vid ett par
välgörenhetsinrättningar. Med K. börjar egentligen
den lillryska literaturen. Redan såsom seminarist
skref han vers, såsom flyttande huslärare studerade
han det lillryska folkets seder och traditioner. De
arbeten, som grundlagt K:s rykte, äro Eneid (1798;
senaste uppl. 1842), en travestering af Virgilius,
hvari tecknas med rik humor, på äkta lillryskt språk,
det lillryska folkets seder och tänkesätt, operan
Natalka-Poltavka (1819), en skildring ur staden
Poltavas folklif, samt vådevillen Moskal-Tjarivnik,
hvars ämne är taget från en folksaga och som ännu
spelas, t. o. m. i hufvudstäderna, det enda lillryska
stycke, som åtnjutit en sådan heder. Visorna i
vådevillen hafva nästan blifvit folkvisor. K. samlade
äfven ordspråk och lillryska folkvisor, af hvilka
några äro publicerade i samtida samlingar. K:s
"Samlade skrifter" äro
utgifna i flere upplagor (den senaste 1876),
"Natalka-Poltavka" senast 1883. Lll.
Kotlett (Fr. côtelette, dimin. af côte, refben),
ett stycke kalf-, ox-, lam- eller svinkött, taget från
djurets sidostycke och så tillskuret, att spetsen af
ett afhugget refben sticker fram ur köttet.
Kotlin (F. Retusaari), ö i Finska viken. Se
Kronstadt.
Kotosjichin [kata-], Grigorij, rysk historieskrifvare,
deltog såsom kanslist vid ryska legationen i de
underhandlingar mellan Ryssland och Sverige, som
föregingo freden i Kardis (1661) samt sändes på hösten
s. å. ("såsom envoyé", enligt hans egen uppgift) med
ett tsarens bref till Stockholm. Redan 1663 trädde
han i förbindelse med svenske kommissarien i Moskva,
A. Ebers, och förrådde för denne, mot betalning,
hemligheter rörande ryska kansliet. 1664 rymde han
ur ryska tjensten till Polen, fick der anställning
hos kansleren af Litaven och lofvade att meddela
upplysningar om tsarens politik. Han lemnade dock
snart Polen, ovisst af hvad skäl, och kom på hösten
1665 i utblottadt tillstånd till Narva, der han hos
svenske generalguvernören Taube anmälde sig vilja ingå
i svensk tjenst och meddela ytterligare hemligheter om
ryska regeringen. Svenska styrelsen mottog anbudet,
och i början af 1666 anlände K. till Stockholm. Der
öfvergick han till lutherska läran och lefde under
det antagna namnet Johan Alexander Selicki. Han
uppfördes i slutet af 1666 på svenska kansliets stat
(bland arkivets tjenstemän), men torde mindre hafva
egnat sig åt statens tjenst än åt utarbetandet af
den märkliga, delvis bittra skrift om Ryssland, som,
efter hvad allmänt erkännes, är förnämsta källan
för historien om Rysslands inre förhållanden under
förra hälften af 1600-talet. Denna på ryska författade
skrift upptäcktes 1838 på Upsala universitetsbibliotek
af Soloviev och utgafs under titeln O Rossii v’
tsarstvovanie Aleksjeja Michajlovitja (1841;
2:dra uppl. 1851; en 3:dje uppl. förberedes
f. n. (1884). K:s vistande i Sverige tog en hastig
och sorglig ändalykt. I berusadt tillstånd råkade
han d. 25 Aug. 1667 i ordvexling med sin värd, en
rysk tolk vid namn Daniel Anastasius, och slog ihjel
denne. Han dömdes derför till döden och halshöggs i
Okt. s. å. (jfr H. Hjärne: "En rysk emigrant i Sverige
för två hundra år sedan" i svensk "Hist. tidskr.",
I, 1881).
Kotri, stad i kejsaredömet Indien, presidentskapet
Bombaj, distriktet Karatsji, vid högra stranden af
Indus, midt emot Haidarabad och vid jernvägen till
staden Karatsji. Omkr. 8,000 innev.
Kotri. Se Trädskatslägtet.
Ko-trädet. Se Galactodendron.
Kotschy, Theodor, österrikisk botaniker, f. 1813,
d. 1866, var 1836–38 deltagare i J. Russeggers
vetenskapliga expedition till orienten och
Nil-landen samt fortsatte derefter på egen hand under
ytterligare några år sina forskningar i olika delar af
österlandet. Detta besökte han derefter flere gånger,
äfven sedan han 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
