Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kovaresmien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(M. arvense L.) och ängskovall (M. pratense
L.). Se vidare Melampyrum.
Kovaresmien, ett muhammedanskt rike under
medeltiden. Det egentliga K. utgjordes af landet
kring Amu Darjas mellersta lopp, det nuv. kanatet
Bokhara. Detta område hade på 1000-talet förenats med
det seldsjukiska riket, men omkr. 1100 gjorde sig dess
ståthållare oberoende och utsträckte snart sitt välde
öfver en stor del af Turan och Iran. Återupptagande de
samanidiska och ghasnavidiska dynastiernas traditioner
i dessa trakter, utmärkte det nya rikets herskare
sig för mycken omvårdnad om konst och vetenskap,
hvarom särskildt flere praktfulla städer, såsom
Bokhara – rikets hufvudstad –, Samarkand och Balk,
buro vittne. K. uppnådde under Muhammed III:s regering
(1200–1220) sin största vidd och omfattade landet
mellan Tigris och Indus. Då Muhammeds fordran att
få inlägga en besättning i den abbasidiske kalifens
hufvudstad, Bagdad, afslogs, kände han sig nog
mäktig att förklara kalifen, såsom tillhörande den
sunnitiska läran, för otrogen och låta utropa en
föregifven ättling af Ali till kalif. Men straxt
derefter öfversvämmades K. af mongolerna under
Djingis-kan, och Muhammed måste fly ur landet (1219;
efter många irrfärder dog han på en ö i Kaspiska
hafvet). Muhammeds son Djelal-ed-din drog sig med
en här undan mot indiska gränsen, men förföljdes af
Djingis-kan och blef efter en fruktansvärd strid
öfvervunnen vid Indus (1221). Då K. sålunda icke
kunde motstå de mongoliske eröfrarnas öfvermakt,
utbredde sig dess egna ryttarehorder under vilda
plundringar öfver Eufratsdalen och Mindre Asien. 1244
gjorde de till ett antal af 20,000 man ett infall
i Syrien samt stormade och sköflade Jerusalem,
som vid denna tid var i de kristnas händer. Kristna
och sarasener sökte gemensamt bjuda dem spetsen, men
blefvo i grund slagna vid Gassa. Efter denna tidpunkt
återfinnes K:s namn icke vidare i de verldshistoriska
tilldragelserna.
Kovipan. Se Spofslägtet.
Kovno (Lit. Kauna). 1. Guvernement i vestra Ryssland,
begränsadt i v. och n. af guvern. Kurland, i
s. af Vilna, Suvalki och Ostpreussen. Areal 40,640
qvkm. K. är ett slättland, hvars enformighet
brytes endast af tvänne bergåsar, hvilka dock
ingenstädes äro högre än 250 m., samt vattnas af
Njemen, hvilken bildar gräns mot Polen, och dess
bifloder Vilija, Nevjasja, Dubisja, Minia m. fl.,
samt Vindau och Muhs, hvilka flyta mot n. genom
Kurland. Sjöar finnas till stort antal. Af hela
arealen upptaga skogar omkr. 20 proc. och den odlade
jorden närmare 60 proc. Hufvudnäringen är åkerbruk,
hvilket lemnar öfverskott till utförsel (särskildt
af lin). Af befolkningen, som 1880 uppgifves hafva
utgjort 1,416,600 pers., voro 75 proc. litaver
(45 proc. egentliga litaver, 54 proc. sjmuder och
1 proc. letter), 10 proc. judar, 10 proc. slaver
jämte tyskar och zigenare. Af dessa voro 82
proc. rom. katoliker. Folkbildningen är ytterst
dålig. Guvernementet bildades 1843 af norra delen
af guvern. Vilna och är indeladt i 7 kretsar. K. är det forna
Samogitien och hörde senare till Litaven samt
förenades jämte hela Litaven 1569 med Polen, från
hvilket det skildes genom Polens sista delning 1795. –
2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid Vilijas
inflöde i Njemen och vid jernvägen mellan Berlin
och Petersburg. Omkr. 45,000 innev., af hvilka mer
än hälften uppgifves vara judar. Genom sitt läge vid
föreningen af två segelbara floder har K. alltifrån
sin anläggning (i 10:de årh.) varit en liflig
handelsstad, i synnerhet i 16:de–18:de årh. Krigen
i slutet af förra årh. tillintetgjorde dock dess
välstånd, så att staden i början af 1800-talet skall
hafva haft endast ett par tusen innevånare. Sedan dess
har den åter blomstrat upp och har stor omsättning
af spanmål, lin och linfrö samt trävaror. Den 24
Juni 1812 öfvergick Napoleon I Njemen vid K., och
d. 26 Juni 1831 egde vid K. en träffning rum mellan
polacker och ryssar.
Kovrov [kavro’ff], stad i ryska guvernem. Vladimir,
vid Okas biflod Kljazma och jernvägen mellan Moskva
och Nisjni-Novgorod. Omkr. 5,000 innev. Stora
bomullsväfverier och maskinverkstäder.
Kovända, sjöv. Se Vända undan vind.
Koxalgi (af Lat. coxa, höft, och Grek. algos.
smärta), med., benämning på smärtor i höften
eller trakten deromkring, af hvad orsak de än
må uppkomma. Koxalgien är således egentligen ingen
fristående sjukdom, utan endast ett symtom, gemensamt
för flere sådana. En vanlig orsak är höftsjuka (se
d. o.), likaså neuralgi i de nerver, som förlöpa
i höftledens granskap, oftast den stora nervus
ischiadicus, belägen på höftens baksida. Någon gång
gifva inflammationer af musklerna i höften, och äfven
då å dess baksida, anledning till smärtor, som kunna
kallas koxalgiska. Det är af yttersta vigt att väl
skilja på dessa fall, ty behandlingen är i hvarje
fall olika, och ett misstag kan gifva anledning till
de bedröfligaste följder.
Koyoten. Se Kayoten.
Koziebrodski [kåsjebrå’dski], Vladislav, polsk
författare, f. 1839, deltog i upproret 1863 och måste
derefter tillbringa några år i landsflykt. Sedan 1867
bor han på sina gods nära Krakov. K. har utgifvit
åtskilliga romaner samt flere dramer, hvilka senare
åtnjuta stor popularitet bland hans landsmän.
Kozlov [kaslo’ff]. 1. Stad i ryska guvern. Tambov,
vid Lesnoj-Voronesj, en biflod till Don, samt
jernvägarna från Moskva till Azovska sjön och
Saratov. Omkr. 26,000 innev. Staden leder sitt
ursprung från ett litet kloster, som anlades
der 1627. Belägen i en mycket fruktbar trakt vid
stora vägen till Astrachan samt genom Don egande
segelbar förbindelse med Svarta hafvet, blef staden
snart en framstående handelsplats, hvars handel
(hufvudsakligen med jordbruksalster) ytterligare ökats
genom jernvägarna. I K. och dess omnejd finnas stora
talgsmälterier. – 2. Se Eupatoria.
Kozlov [kaslo’ff], Ivan Ivanovitj, rysk skald, född
d. 11 April 1779, tillhörde en gammal adlig ätt och
inskrefs redan som barn, efter den tidens sed, i ett
gardesregemente. Vid 19 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
