Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kovaresmien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införes betydligt af krabbor till Londons
fiskmarknad, hvarest hufvudsakliga försäljningen af krabbor
uppgifves ega rum från Maj t. o. m. Aug. Vanliga
krabban är i Medelhafvet, särskildt Adriatiska
lagunerna, föremål för ett ej obetydligt fiske. –
Krabborna äro ytterst glupska och rofgiriga samt
skona ingen dem underlägsen varelse, ej ens sina
likar. De uppehålla sig ständigt nära stränderna; då
ebben inträder, krypa de ned i hålor under stenar och
dylikt samt ligga der gömda, tills floden kommer. De
röra sig åt sidan och med tämlig hastighet. Kunna de
ej komma undan, resa de sig upp till sjelfförsvar och
smälla hotande med gripklorna. De lefva af allahanda
smärre djur, fiskyngel o. dyl. På kadaver skola de
ej gå och påstås endast kunna fångas på lefvande
bete. De fångas liksom hummern dels i flätade burar,
dels med sänkhåfvar samt på nät. I Kattegatt sker
fångsten hufvudsakligast under hösten och vintern.
R. L.
Krach (T.; egentl. sönderbristande, brak, knall),
en under senaste tiden uppkommen benämning
på börskatastrofer, som utbryta till följd af
öfverspekulation och svindel i grundande af aktiebolag
samt medföra ekonomisk ruin i vida kretsar. Uttrycket
brukades första gången i Wien-tidningen "Figaro",
då denna förutsade Wien-krachen af d. 9 Maj 1873,
hvilken lyktade den s. k. "gründer"-tiden (1871–73)
i Österrike.
Kraemer, von, svensk-finsk adlig, ursprungligen
vestfalisk slägt, som härstammar från borgmästaren
i Arensburg på Ösel, sedermera landtrådet å ön,
Nicolaus Kraemer, hvilken adlades 1691. Hans sonsöner
blefvo 1756 introducerade med namnet von K. En gren af
ätten immatrikulerades 1818 på finska riddarehuset;
en annan har sedan 1837 svensk friherrlig värdighet.
1. Kraemer, Robert Fredrik von, friherre,
landshöfding, föddes d. 20 Aug. 1791 på Gammelgård i
Lampis socken, Tavastehus län, Finland. Efter afslutad
kurs vid krigsakademien å Karlberg utnämndes K. 1808
till fänrik vid Andra lifgrenadier-regementet och
transporterades 1810 till Andra lifgardet, hvilket
han såsom bataljonsadjutant medföljde på 1813 års
fälttåg mot Napoleon I och mot Danmark, och med
hvilket han äfven deltog uti invasionen i Norge
1814. K. blef 1826 major i generalstaben och chef för
4:de infanteridivisionens stab, kallades 1828 till
ledamot af Krigsvetenskapsakademien och utnämndes
1830 till landshöfding i Upsala län. Bland de många
särskilda åtgärder, som under hans långvariga
styrelsetid kommo Upsala län eller delar deraf
till godo, i väsentlig mån eller helt och hållet på
hans initiativ, må nämnas endast: uppmuddringar af
Fyris-, Enköpings- och Örsunds-åarnas nedre lopp och
passagerna vid Erikssund och Stäket samt bildandet af
bolag för ångbåtsförbindelse med Stockholm för Upsala,
Enköping och Örsundsbro; borttagandet af alla större
och en mängd mindre backar å allmänna landsvägarna;
ett 40-tal sjösänkningar samt upprensningar af
vattendrag, hvarigenom tillsammans omkr. 25,000 tld
jord blefvo
odlingsbara; häradsbrandstodsföreningarnas utbytande
mot ett liknande bolag för hela länet (1844). På K:s
initiativ framställdes till rikets ständer de för
hela landet betydelsefulla k. propositionerna 1840
om upprättandet af ett landtbruksinstitut vid Ultuna,
1844 om stamholländeriers uppsättande i olika delar
af riket och 1856 om en geologisk undersökning af
fosterjorden. Flere af ofvannämnda allmännyttiga
företag erfordrade offentliga penninganslag, för
hvilkas utverkande K. måste energiskt använda
hela sitt inflytande hos regeringen samt vid
riksdagarna. Vid dessa insattes han flere gånger
af ridderskapet och adeln till ledamot i utskott,
såsom statsutskottet (1844 och 1847) samt särskilda
utskottet 1853 för bränvinslagstiftningen. Allmänna
landtbruksmöten i riket tillkommo på grund af K:s
motion hos Landtbruksakademien, af hvilken han 1844
blef hedersledamot. – K., som 1844 undanbedt sig
öfverståthållarebefattningen i Stockholm, och som
1847 afböjt anbudet att blifva civilminister, tog
1862 afsked från sin beställning såsom landshöfding
och nedlade 1864 ordförandeskapet i styrelsen för
Ultuna landtbruksinstitut, hvilket han sedan början
af institutets verksamhet (1848) innehaft. 1866
lät han trycka och bland vänner utdela Mina
lefnadsminnen, tecknade år 1866. Af Karl XIV Johan
hade han redan 1837 för sina förtjenster upphöjts
till friherre. Länet visade honom sin tacksamhet
bl. a. derigenom att dess hushållningssällskap 1863,
med särskild tanke på hans kraftiga åtgärder till
lindring af nöden under missväxtåren 1844–45, beslöt
bildandet af "Landshöfding von Kraemers understödsfond
för missväxtskadade inom Upsala län". K. afled i
Upsala d. 25 Maj 1880. – K:s dotter Charlotta (Lotten)
Lovisa von K., född på Djurgården vid Stockholm d. 6
Aug. 1828, har gjort sig känd som skriftställarinna
bl. a. genom diktsamlingarna Ackorder (1870) och Nya
dikter (1882), den nyrationalistiska lilla skriften
Tankar i religiösa ämnen (1866), de novellistiska
skisserna Fantasi-klängväxter kring verklighets
stam (1865), reseskildringen Bland skotska berg och
sjöar (1870) samt dramerna Strid (1869) och Felicia
(1882). Hon grundade 1877 tidskriften "Vår tid",
af hvilken tre årgångar utkommo (1877–79).
2. Kraemer, Anders Robert von, friherre son till
K. 1, skriftställare, riksdagsman, född i Stockholm
d. 6 Febr. 1825, aflade i Upsala studentexamen
1841 och kansliexamen 1843, blef underlöjtnant vid
Andra lifgardet 1844, löjtnant 1847 och kapten 1858
samt tog afsked såsom major i armén 1865. K. blef
friherre vid faderns död, 1880. Han bevistade alla
riksdagarna 1850–66 och valdes 1876 till representant
i Första kammaren för Elfsborgs län. Han är en
af denna kammares mest framstående debattörer och
har sedan 1878 vid hvarje riksdag varit ledamot af
statsutskottet. Som skriftställare debuterade K. med
skaldestycket Nordens natur, som 1850 belönades med
Svenska akademiens andra pris och utkom 1851. En resa
till Italien beskref han 1853 i dikten Sydfrukter,
och år 1855 deltog han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
