- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1461-1462

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krafft ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i andra offentliga och enskilda gallerier. –
Antalet af K:s lärjungar var synnerligen stort,
och flertalet af dem har gjort sin mästare
heder. Vi kunna såsom de mest framstående nämna
Lundberg, Lor. Pasch d. ä., Swartz, Schröder,
Arenius, alla sedan utbildade i utlandet.
-rn.

1. Krafft, Per (d. ä.), målare, föddes i Arboga 1720
och blef lärjunge hos den utmärkte porträttmålaren
Scheffel samt förkofrade sig så, att han 1747
kunde företaga en utländsk studieresa. Färden gick
först till Danmark, der han fann en beskyddare i
geheimerådet grefve Otto Thott, hvilken efter några
års förlopp satte honom i tillfälle att fortsätta sin
konstutbildning i Tyskland och Frankrike, jämte det
han gaf honom i uppdrag att kopiera utmärkta mästares
arbeten. Hufvudsakligen uppehöll sig K. i Paris,
dit han anlände omkr. 1755. Roslin, redan då ansedd,
blef der hans egentlige lärare. På dennes förord fick
han kallelse till markgrefliga hofvet i Baireuth,
der han nämndes till professor vid målareakademien.
Efter ett par års vistelse i Baireuth begaf sig
K. till Rom och Italien, der han uppehöll sig under
åren 1764 och 1765. På återfärden till Tyskland
kallades han af konung Stanislaus i Nancy till hans
hofmålare. Under den korta tiden till konungens död
(Febr. 1766) erhöll K. flere nådebevis och qvardröjde
vid lothringska hofvet till 1768. Först då, efter
tjugoett års frånvaro, återsåg han sitt fädernesland,
och der öppnade sig ett vidsträckt fält för hans
konstnärliga verksamhet. Porträttmåleriet hade under
frihetstiden hunnit en ovanlig blomstring, men just
mot tidehvarfvets slut hade de gamle konstnärerna gått
undan. Endast Lundberg stod ännu qvar, och den yngre
Pasch var, jämte denne i pastellen ensamme mästare,
K:s ende nämnvärde medtäflare. Också erhöll han en
mängd uppdrag, till en del af stor betydenhet. Hans
teknik motsvarar i hans bättre verk äfven tämligen
höga anspråk. Med en af samtida vitsordad lycka att
träffa likheten förenar han en säker, om ock ej skarp
teckning, en blomstrande, mjuk färg och en behaglig
uppfattning. Någon gång under hans senare år blef hans
karnation för blodfull och rödbrusig, en naturlig
motsättning till den grönaktiga, bleka ton, som
utmärkte Pasch och i synnerhet Pilo. Deremot saknar
K:s penselföring den eleganta lätthet, som tillhör de
nämnde mästarna. Med ganska stor skicklighet målade
K. kläder och accessoirer, något som han lärt af sin
store mästare Roslin. Hans förtjenster erkändes, då
han 1773 på begäran erhöll professors fullmakt och
s. å. valdes till ledamot af målareakademien. Under
flitig utöfning af sin konst fortfor K. att vara
bofast i Stockholm till sin död. d. 7 Nov. 1793. –
Af K:s hand förvarar Nationalmuseets samling två
porträtt af Gustaf IV Adolf som barn (det ena
orätt tillskrifvet L. Pasch d. y.) samt Läsande
gosse.
På Gripsholm finnas Swedenborg, Bellman,
Elis Schröderheim och hans fru,
bondeståndets talman
vid 1778 års riksdag, Anders Mattsson (i hel figur),
m. fl. Andra bilder af framstående män lemnade K. i
sina porträtt af Linné

(Vetenskapsakademien), Creutz (Upsala
universitets kanslersbilder) m. fl. Dessutom
finnas ganska många af hans bilder i offentliga
och enskilda samlingar. Efter original af honom
äro stuckna i koppar eller litografierade Bellman
(flere gånger), Gjörwell, Nordencrantz (grav. af
Gillberg), Otto Thott (grav. af Preisler) m. fl.
-rn.

2. Krafft, Per (d. y.), den föregåendes son, målare,
föddes i Stockholm 1777, egnade sig från unga år
åt konsten under sin faders handledning och var
äfven elev af målareakademien, der han redan vid
tio års ålder erhöll en belöning. Efter faderns
död (1793) fortfor han att studera i hemlandet
några år och sysselsatte sig med kopiering samt
porträttmåleri. Men omkr. 1797 begaf han sig till
Paris, der han sökte undervisning af den tidens
mest berömde historiemålare, David. Också kunde
K. till 1801 års utställning i akademien hemsända,
utom porträtt, fem taflor, i hvilka den svenska
samtiden för första gången fick kännedom om den
davidska skolans manér: en sträng, åt skulpturens
enkelhet syftande teckning, rund och stel modellering
samt lugn och dämpad färg, men på samma gång ett
tydligt sträfvande efter storhet och kraft. Utan
att vara mästerstycken väckte dessa målningar
ett visst uppseende genom nyheten i sin hållning,
och deras mästare kallades till akademiens agré
(1801). K. uppehöll sig emellertid från 1800 uti
Italien, der han i ett par år studerade antiken och de
store mästarna från 1500-talet. 1803 var han åter i
Paris, sedan han erhållit ett reseunderstöd, hemsände
derifrån ett par porträtt samt återvände 1805 och blef
efter hemkomsten kallad till ledamot af akademien. Då
begynte K:s lysande tid. Breda var porträttören på
modet och onekligen en öfverlägset utrustad konstnär,
men med alla sina betydande förtjenster likväl en
summarisk tecknare och en färgvirtuos snarare än en
samvetsgrant redogörande konterfejare. K., hvars anlag
och skola förde honom till en helt annan uppfattning
af porträttets uppgift, bildade genom sin klara blick
för den kroppsliga företeelsen, sin strängt utbildade
teckning, sin jämna, mogna färg en gifven motsats
till den store mästaren och måste således vinna bifall
af dem, hvilka ej kunde ryckas med af dennes geniala
liflighet och bländande kolorit. En synnerlig gynnare
vann K. i dåv. hertigen af Södermanland, som några år
senare blef Sveriges konung. Också egnade konstnären
ofta sin pensel åt hans förhärligande. Så utförde han
1810 sin stora historiemålning Hertig Karl ombord
å signalskeppet Gustaf III i slaget vid Hogland

(statens samlingar, nu å Haga), tvifvelsutan det
bästa K. åstadkommit i historiemålning. Den är en
väldig duk, med figurer i naturlig storlek, och en
ståtlig komposition i Davids anda, men lifligare och
modernare i hållningen än flertalet af skolans arbeten
samt äfven framstående genom färgens harmoni. Vidare
målade K. Karl XIII på sin tron, då han adopterar
Karl Johan
(Gripsholm), ett tungt arbete, samt flere
andra bilder af densamme. Han har äfven i en dugtig
bild förevigat dragen af kronprinsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free