Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"upptäckas". Hans samtid åter fann honom "något
för mörk i sitt manér" – hvilket, som det heter i
åminnelsetalet vid Musikal. akademiens minnesfest
d. 24 Maj 1798, "orätt förblandades med nödvändig
djuphet och energi" – samt klandrade äfven i hans
skapelser "en viss utförlighet". Äfven med inrymmande
af den relativa befogenheten af dessa omdömen, kan
den, som tager kännedom om hans bästa kompositioner,
svårligen undgå det intrycket att Sverige i K. skulle
fått minst en Cherubinis vederlike, ifall hans lif
varit längre och omständigheterna gynsammare. Det
vissa är, att hans c-mollsymfoni uthärdar jämförelsen
med Haydns och Mozarts symfoniska verk från samma
tidiga period (1783), samt att uvertyren till "Dido
och Aeneas" fullkomligt kan ställas vid sidan af,
om ej framför, Glucks uvertyrer. Äfven sjelfva operan
innehåller genialiska partier, om än dess oformliga
längd torde varit ett hinder för spelbarheten. Den
omtvistade äktheten af vissa delar i femte akten kan
numera anses afgjord derhän att K. utan tvifvel sjelf
färdigkomponerat det hela, ehuru en del efteråt
öfverarbetats, sannolikt af Haeffner. – K. ligger
begrafven vid Tivoli på stranden af Brunnsviken. Det
intressantaste i nedan citerade "Biographie" utgöres
af den rika brefsamlingen, som åskådligt målar K:s
älskvärda och sjelfständiga karakter, vidsträckta
humanistiska bildning samt skarpa omdöme. Den
samma biografi åtföljande förteckningen på hans
kompositioner upptager ej mindre än 77 nummer,
bland dem 12 för kyrkan (oratoriet Der tod Jesu till
ord af K. sjelf, motetter, arior), 12 för teatern
(operorna Azire, Prosergine, AEneas i Karthago,
Soliman II samt arior och körer), vidare 2 större
och 4 mindre kantater, en stor mängd arior samt
sångstycken vid piano till svenska, danska, tyska,
italienska, franska och latinska texter, slutligen
af instrumentalmusik 9 symfonier, 4 pantomimer och
balletter, en violinkonsort, musik till Gustaf
III:s bisättning, en qvintett för stråkar och
flöjt, 7 stråkkvartetter, sonater för piano och
andra instrument samt andra pianostycken. Bland K:s
literära arbeten märkas 15 idyller (1773), sorgspelet
Tolon (1776), Etwas von und über musik (1778)
samt det förut nämnda brefvet öfver Piccinni. – Jfr
"Biographie af Kraus" (1833; af F. S. Silverstolpe)
och A. Lindgren: "Svenske hofkapellmästare 1782–1882"
(1882). A. L.
Kraus, Friedrich, tysk målare, f. 1826, studerade vid
konstakademien i Königsberg, utbildade sig 1852–54
i Paris och 1855 i Rom samt slog sig ned i Berlin,
der han lefver som genre- och porträtt-målare. Han
berömmes för den fina modellering och harmoniska
färg, hvarmed han framställer bilder ur salongslifvet
(Efter frukosten, Den nya klädningen m. fl.) samt
ibland äfven genrestycken med historiskt innehåll
(Borgmästaren Six hos Rembrandt, Sebastian del Piombo
hos Tizian m. fl.).
Kraus, Franz Xaver, tysk konstarkeolog och katolsk
teolog, f. 1840, studerade i Bonn, Freiburg och
Paris. Efter sin hemkomst från Frankrike sökte han
genom
tidningsskriftställeri skaffa den s. k. liberala katolicismen
insteg i Tyskland. K. blef 1872 e. o. professor i
konstarkeologi vid Strassburgs universitet och 1878
professor i kyrkohistoria vid universitetet i Freiburg
im Breisgau. Han har författat bl. a. Die christliche
kunst in ihren frühesten anfängen (1872), Roma
sotterranea. Die römischen katakomben (1873),
Lehrbuch der kirchengeschichte für studirende (4
bd, 1872–76; 2:dra uppl. 1882), Kunst und alterthum
in Elsass-Lothringen (1876–83), Charakterbilder aus
der christlichen kirchengeschichte (1876–79).
Krause, Karl Christian Friedrich, tysk filosof, född
1781, blef 1802 privatdocent i Jena samt flyttade
sedan i samma egenskap till Berlin och Göttingen
(1814). Han förde ett till följd af motgångar vid
lärarekallets utöfning och sin läras obegriplighet
bekymmersamt lif. 1831 bosatte han sig i München och
dog derstädes 1832. – Som filosof utgick K. från
Schelling. Men hade denne tänkare ansett organet
för menniskans uppfattning af det absoluta vara
en "intellektuel åskådning", följaktligen fattat
filosofien såsom ett privilegium för några få,
särskildt begåfvade andar, som voro mäktiga af en
sådan, så fordrade deremot K., i likhet med Hegel,
att menniskan på tänkandets väg skall lösa filosofiens
problem. Blef principen för Schelling öfvervägande
"ett snillets lyckliga fynd", så fordrade K., att man
genom verklig tankeanalys skall finna den, och han
utförde derför en omfattande analys af verkligheten,
genom hvilken han genom ändlighetens olika former
leder sig fram till det absoluta. Hvad innehållet
angår, tillhör K. de tänkare, som sökte öfvervinna
eller åtminstone mildra den schelling-hegelska
panteismen. I detta syfte sökte han göra allvar
af Guds individualitet och personlighet. De
ändliga väsendena ("delväsendena i Gud") äro Guds
bestämningar samt ega i och genom honom sitt lif och
sin tillvaro, men fattas under formen af en evig
process, hvars moment likväl äfven i sina ideella
former ega sjelfständig och väsentlig tillvaro.
Denna lära benämnes af K. "panenteism". Åt
den praktiska filosofien egnade han synnerlig
uppmärksamhet. Menniskans mål är att lefva som en
sjelfständig lem i högre och högre enheter, hvarvid
vi fortgå genom de menskliga samhällena. Dessa
fattas af K. såsom sjelfständiga organiska enheter
och tänkas utgöra en brokig mångfald af former,
upp till menskligheten, som dock ej är den högsta
enheten, utan ingår i högre sådana – bundna vid
föreställningen om andra himlakroppars innevånare,
med hvilka vi en dag skola träda i förbindelse
– ända till den alltomfattande enheten, som är
gudomligheten sjelf. En särskild uppmärksamhet
egnade K. åt rättsfilosofien. En menniskas rätt är
enligt honom en sammanfattning af alla vilkoren för
att hon skall nå sitt förnuftiga ändamål, såvidt
dessa bero af andra menniskors fria vilja. Denna
lära har åberopats som stöd för socialismen, och
K:s rättsfilosofi kan ock sägas i många afseenden
utgöra den s. k. katedersocialismens rättsfilosofiska
förutsättning. K:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
