Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krater ... - Krebs, Karl August - Krebs, Frederik Kristian - Kredensa, smaka på en dryck eller en maträtt och derefter räcka den åt någon till förtäring - Kredit, handelst., tillgodohafvande, godtgörande i räkning - Kreditera, godtgöra, afskrifva, räkna till godo - Kreditor, person, som har att fordra i någon viss affär - Kredit, polit. ekon., dels försträckning, dels det förtroende, på grund af hvilket försträckning kan erhållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akerhusiska brigaden. Död i Kristiania d. 28 Mars
1818. Öfver honom restes 1878 af norska officerare
en minnesvård. O. A. Ö.
Krebs, Karl August, tysk musiker, f. 1804,
hette egentl. Miedcke, men antog namn efter sin
fosterfader, operasångaren J. B. Krebs, som jämte
Seyfried var hans lärare. K. blef kapellmästare 1827
vid Stadtteatern i Hamburg och 1850 vid hofteatern i
Dresden samt utvecklade på båda ställena en nyttig
dirigentverksamhet. Han tog afsked 1872 och dog
1880. Hans kompositioner för piano voro en tid
omtyckta.
– K. gifte sig 1850 med den i Hamburg och Dresden
firade operasångerskan Aloyse Michalesi (f. 1826)
och hade med henne dottern Mary K. (f. 1851),
hvilken af fadern utbildades till en utmärkt
pianist. Hon debuterade redan 1865 i "Gewandhaus"
och räknas nu till samtidens förnämligare virtuoser.
A. L.
Krebs, Frederik Kristian, dansk läkare och
nationalekonom, född i Köpenhamn d. 15 Okt. 1814,
blef 1847 distriktsläkare på Lässö och 1855 i
Skjelskör samt utnämndes 1871 till stiftsfysikus på
Fyen. Död d. 14 Maj 1881. Under åren 1859–62 utgaf
K., under märket E., en serie skrifter om de danska
landboförhållandena samt tog dervid till orda för
större frihet i fråga om styckning och sammanslagning
af jordegendomar likasom för arrendesystemets
utveckling. I Fra 1840 til 1860. Om Danmarks
näringsbrug (1863) varnade han mot den obundna friheten
och bristen på organisation. Bland hans öfriga
skrifter må nämnas Det lärde skoleväsen (1860–61)
och Vore vestindiske öer (1862). I Okt. 1864 blef
K. redaktör af "Berlingske tidende", men skildes
från denna befattning redan i April 1865. Åren
1867–68 utgaf han en nationalekonomisk månadsskrift,
"Samfundet", samt blef 1869 medlem af komitén för
fattigvårdsväsendets ordnande och 1875 af komitén för
undersökning af arbetareförhållandena i Danmark. I
sin allmänna uppfattning af nationalekonomien
närmar K. sig de tyske katedersocialisterna.
E. Ebg.
Kredensa (af Ital. credenza, egentl. tro, tillit,
af Lat. credere, hysa förtroende), smaka på en dryck
eller en maträtt (för att intyga dess oskadlighet
eller såsom en förtrolig artighetsbetygelse) och
derefter räcka den åt någon till förtäring; iskänka
och kringbjuda festdryck åt sina gäster. Bruket att
kredensa uppkom vid medeltidens hof, hvarest detta
värf tillkom munskänken och förskäraren samt afsåg
att betrygga furstarna för förgiftning. – Kredens
l. Kredensbord (Fr. crédence), serveringsbord,
d. v. s. ett sidobord, på hvilket maträtter och
drycker framsättas, innan de kringbjudas; ett rikare
utstyrdt bord eller en skänk, försedd med en öppen
hylla, för uppställning af festligt anordnade rätter
samt af praktfulla bords- och dryckeskärl (således
detsamma som buffet);
[i] katolska kyrkor ett litet vid altaret stående bord,
på hvilket kalken, kollektbäckenet m. m. ställas
(i smärre kyrkor och vid sidoaltare ersättes ofta
kredensbordet af en "kredensnisch").
– Ordet kredens nyttjas äfven om det
prydligare kärl (bägare, pokal), ur hvilket en dryck
plägade kredensas. Renaissancen kände särskilda
kredensbägare, hvilkas lock utgjorda en
bägare för sig. Ett sådant dryckeskärl stod vid
festmåltider framför hvarje par (dame och herre).
Upk.
Kredit (Lat. credit, "han betror", d. v. s. åt
den bokförande l. åt kontot), handelst.,
tillgodohafvande, godtgörande i räkning; den del
af ett konto, å hvilken man uppför alla poster, som
man emottager af kontoinnehafvaren eller blifver
honom skyldig. – Kreditera, godtgöra, afskrifva,
räkna till godo, införa på kredit-sidan af en kunds
konto. – Kreditor, person, som har att fordra i
någon viss affär. Plur. kreditorer, borgenärer,
fordringsegare. Jfr An, Bokhålleri, Debet och Débit.
Kredit (Fr. crédit, Ital. credito, af Lat. credere,
sätta tro till), polit. ekon., dels försträckning
("gifva kredit", "erhålla kredit"), dels det
förtroende, på grund af hvilket försträckning kan
erhållas (en person med "god kredit"). Den, som
saknar kredit i senare bemärkelsen, kan ändock
erhålla kredit i förra bem., t. ex. i fall
antaglig pant eller borgen kan ställas. När i
detta fall borgen anlitas, är visserligen den
gifna krediten grundad på förtroende, men det
är ej förtroende till låntagaren, utan till
borgesmannen. Vanligen tager man kredit i den
förstnämnda bemärkelsen och skiljer emellan följande
slag af kredit. 1. Ren kredit och blandad kredit. I
blandad kredit uppträder försträckningen i förening
med transaktioner af annan art, t. ex. varuförsäljning
på kredit, som omfattar dels försäljning, dels
försträckning af köpeskillingen. – 2. Produktions-
och konsumtionskredit. Indelningsgrunden är
det ändamål, hvartill försträckningstagaren
använder det genom försträckningen erhållna. Vid
produktionskredit är detta produktion, handel
eller annan inom näringslifvet fallande verksamhet,
vid konsumtionskredit åter personlig förbrukning
eller användning för andra ändamål. Ibland kan
samma handling vara på en gång produktions-
och konsumtionskredit, t. ex. om en arbetare
lånar penningar för att utbilda sin arbetskraft. –
3. Offentlig (stats-, kommunal-) kredit och enskild
kredit, alltefter som försträckningstagaren är
en stat, kommun eller enskild inrättning eller
person. Ibland räknar man till offentlig kredit all
kredit, som förmedlas genom fondbörser; ibland
inskränker man denna term till statskredit,
framhållande, att staten icke, såsom, öfriga
låntagare, af någon offentlig myndighet kan tvingas
att betala. – 4. Kredit på bestämd tid och kredit
på obestämd tid. I afseende på det förra slaget är
att skilja mellan kredit på lång och kort tid, i
afseende å det senare mellan uppsägbar och ouppsägbar
kredit. Rätten att uppsäga kredit till betalning kan
tillkomma antingen både gäldenären och borgenären
eller blott endera af dessa eller slutligen ingendera;
i det sistnämnda fallet erfordrar kreditens upphörande
nytt aftal. – 5. Personalkredit och realkredit,
alltefter den garanti för skuldens betalning,
som borgenären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
