Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kredit, polit. ekon., dels försträckning, dels det förtroende, på grund af hvilket försträckning kan erhållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorade eller erhålla en för näringslifvet på annat
sätt skadlig användning. Hit höra ej endast de fall,
då till syftet fullt solida kapitalanläggningar
misslyckas till följd af bristande insigt eller
felaktiga beräkningar. Hit hör äfven upplåning
af penningar, som användas till lättsinniga
börsspekulationer i varor och värdepapper samt bidraga
till framkallande af ekonomiska kriser. Dervid är
att märka, att krediten på visst sätt uppmuntrar till
äfventyrliga spekulationer, då den, som arbetar med
till större delen upplånta kapital, skördar all vinst
af lyckade spekulationer, under det att större delen
af den förlust, som de misslyckade medföra, drabbar
långifvaren till följd af låntagarens insolvens. Hit
höra vidare sådana fall, då krediten af nyssnämnda
skäl gifver upphof till en mängd små, till större
delen öfverflödiga handelsaffärer, hvilkas innehafvare
till stor del lefva af att erhålla på kredit varor,
som de icke betala. För att produktionskredit ej skall
leda till den låntagande näringsidkarens skada, är
det i regeln nödvändigt, att denne är tillförsäkrad
dispositionen öfver det försträckta kapitalet
under så lång tid, att han kan hinna att genom den
näringsverksamhet, hvari han använder kapitalet,
förvärfva medel till lånets återbetalning. I annat
fall är han lätt utsatt för att få lånet uppsagdt vid
en tidpunkt, då han antingen omöjligen eller endast
med mycket stora uppoffringar kan förskaffa sig ny
kredit. Det är egentligen för vissa näringsgrenar,
hvilka, liksom jordbruket, bruksrörelse o. d.,
behöfva kredit på mycket lång tid, som denna synpunkt
är af särdeles stor vigt. – Konsumtionskrediten kan
vara gagnelig äfven för näringslifvet, t. ex. då
den möjliggör utbildning af för näringslifvet
erforderliga arbetskrafter, naturvetenskapliga
upptäckter m. m. dyl. Tager man hänsyn ej endast till
näringslifvet, utan till samhället i dess helhet,
måste man inordna ännu flere fall af konsumtionskredit
bland den gagneliga krediten. Så kunna t. ex. lån,
som upptagas för andliga kulturbehof och sålunda
äro att räkna till konsumtionskredit, visserligen
verka skadligt på näringslifvet, om de undandraga
detsamma välbehöfliga kapitaltillgångar, under det att
samtidigt denna menliga inverkan ofta mer än uppväges
af den lyftning, som genom krediten kommer den andliga
kulturen till del, så att krediten för samhället i det
hela måste anses öfvervägande gagnelig. Uppenbart är
dock, att dylik kredit kan leda till ett ensidigt
och i det hela skadligt gynnande af den andliga
kulturen på näringslifvets bekostnad, en fara, som
äfven vår tid har att synnerligen beakta. Men äfven
konsumtionskredit, som hvarken (medelbart) befrämjar
näringslifvet eller befordrar andra kulturändamål,
utan blott tjenar den personliga konsumtionen, kan
ej, såsom ofta framhålles, sägas vara odeladt och
under alla förhållanden skadlig. Ofta är den rent af
nödvändig, såsom t. ex. för tjenstemannen, som endast
har sin lön att lefva af, men ej får den utbetald förr
än vid hvarje qvartals slut, för jordegaren, som är
hänvisad till det arrende, som han erhåller
för sin jord, och hvilket betalas först vid
årets slut, för arbetaren, hvilken erhåller sin
aflöning hvarannan vecka eller vid månadens slut,
och för den, som af sjukdom är urståndsatt att för
tillfället förtjena sitt lifsuppehälle samt saknar
andra tillgångar. Å andra sidan måste erkännas,
att konsumtionskrediten mycket ofta öfverskrider
de gränser, inom hvilka den till följd af dessa
eller likartade förhållanden är berättigad, samt
leder till öfverdrifven konsumtion. Detta gäller
visserligen, vare sig konsumtionskrediten har form
af penningeförsträckning eller varuförsäljning
på kredit, men i synnerhet när sistnämnda form
användes. Ty dels är vid kontanta inköp konsumentens
köpförmåga mer begränsad än vid varuförsäljning på
kredit, dels märker konsumenten städse huru stor
del af sina tillgångar han användt, när han måste
betala allt kontant, under det att i motsatt fall
han ofta först då kommer till insigt derom, när
han genom sin öfverdrifna konsumtion ådragit sig
en stor skuldbörda. Dertill är att lägga, att vid
varuförsäljning på kredit åtskilliga köpare visa
sig oförmögna att betala sina inköp. För att hålla
sig skadeslös härför måste säljaren höja prisen på
sina varor, hvadan det i sjelfva verket blifva de
öfriga och bland dem de ordentlige kunderna, som
få betala de lättsinniges konsumtion. Dock får man
af det föregående ej draga den slutsatsen att all
varuförsäljning på kredit skulle vara förkastlig, ty
de nämnda olägenheterna vidlåda egentligen den långa
krediten. Genom att inskränka krediten, t. ex. till en
eller en half månad, mildras ofvannämnda olägenheter
i betydlig grad, under det att vissa välgörande
verkningar af denna form af kredit fortbestå, såsom
att förteckning öfver hvarje kunds inköp blir förd,
hvilket är till stort gagn ej blott för kunden sjelf,
utan äfven för säljaren genom den kontroll öfver
biträden dylik bokföring medför, samt att betalning
kan ske på ett beqvämare och nationalekonomiskt
fördelaktigare sätt, t. ex. genom anvisning på en
bank m. m. dyl. – Krediten leder till uppkomsten af en
rentierklass, som hufvudsakligen lefver af de räntor,
som erhållas för utlånta kapital. Tillvaron af en
dylik samhällsklass kan såtillvida vara af stort gagn,
som dess medlemmar, i likhet med fastighetsegare,
kunna åtaga sig de i hvarje samhälle förekommande
uppdrag och sysslor, som ej aflönas. Å andra
sidan medför en för stark koncentrering af kapital
på få händer samma faror i socialt afseende som
mycket ojämn förmögenhetsfördelning i allmänhet. –
Krediten uppmuntrar till sparsamhet genom utsigten
att erhålla ränta för gjorda besparingar samt kan
sålunda medelbart bidraga till ökad kapitalbildning. –
Krediten inverkar omgestaltande på penningeväsendet
derigenom att fordringar, i synnerhet i form af
kreditpapper, användas i st. f. mynt vid köp och
försäljning samt betalningar. Det är egentligen blott
vissa former af kredit, som kunna fylla denna uppgift
i någon större utsträckning, nämligen inlösliga
statspapperspenningar, banksedlar, checks, vexlar,
bok-kredit. Man har dervid att skilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
