Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreditanstalt, i vidstr. bem. inrättning med uppgift att drifva inlåning och utlåning af penningar - Kreditera. Se Kredit - Kreditförening. Se Kreditanstalt - Kreditförsäkring, försäkring hvarigenom försäkringsgifvaren ikläder sig garanti för en fordrans betalning - Kreditiv. 1. Skrifvelse, hvarmed ett diplomatiskt ombud styrker riktigheten af sitt uppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lån, drifva handel med värdepapper och börsaffarer,
grunda affärsföretag (i synnerhet i form af
aktiebolag) och kreditanstalter, gifva förlag åt
affärsföretag samt ibland äfven att för egen räkning
drifva industriella företag och varuhandel. En
förelöpare till dessa anstalter i deras moderna
form var redan Laws 1716 grundade bank, och
äfven det af Fredrik den store 1772 grundade
"Königliche seehandlungsinstitut" dref ett slags
créditmobilier-affärer. Vidare inrättades 1822 i
Bruxelles "Société générale des Pays-bas" med uppgift
att "främja den nationella industrien". Mönstret
för dylika anstalter blef dock den i Paris 1852
under ledning af bröderna Pereire grundade "Société
générale de crédit mobilier". Detta företag, som
skulle praktiskt tillämpa en af S:t Simons lärjunge
Enfantin flere årtionden förut framställd idé, skulle
enligt den ursprungliga bolagsordningen få hafva ett
kapital af 60 mill. francs samt ega rätt att utgifva
obligationer ej lydande på kortare återbetalningstid
än 45 dagar och uppgående, när bolagets hela
kapital inbetalts, till en summa motsvarande
tio gånger aktiekapitalets belopp. Bolaget,
hvilket fick drifva vissa angifna slag af egentlig
bankrörelse (emottaga medel på löpande räkning,
belåna statspapper, aktier och obligationer,
men ej diskontera vexlar eller utgifva sedlar),
hade derjämte rätt att genom subskription eller köp
förvärfva statspapper samt aktier och obligationer
uti industriella företag och kreditanstalter
samt åter försälja dessa papper, öfvertaga lån
och allmänna arbeten m. m. Vissa slags riskablare
börsaffarer voro dock förbjudna (försäljningar in
blanco och premieaffärer). I st. f. de värdepapper,
som bolaget sålunda förvärfvade, skulle det utgifva
egna obligationer; och den ursprungliga meningen var,
att dessa bolagets obligationer skulle småningom
ersätta den stora massa olikartade värdepapper,
som funnos i marknaden. Bolaget, som dock ej fick
tillåtelse att, annat än till en begränsad del,
begagna sig af sin i bolagsordningen medgifna rätt
att utgifva obligationer, slog sig hufvudsakligen på
börsspekulationer och grundande af aktiebolag. Till
en början kunde det gifva större vinstutdelningar,
men måste slutligen, sedan aktiekapitalet 1866
fördubblats, inställa sina betalningar mot slutet
af 1867. Efter detta företag såsom förebild,
ehuru ej i samma storartade omfattning, hafva i
flere land, särskildt i Frankrike och Tyskland,
créditmobilier-företag bildats. Äfven i Sverige hafva
sådana inrättningar funnits, nämligen Skandinaviska
kreditaktiebolaget, som enligt den ursprungliga planen
skulle drifva créditmobilier-affarer, men faktiskt
mycket snart öfvergaf dessa för att inskränka sig till
egentlig bankrörelse, samt Göteborgs handelskompani,
hvilket grundades 1871, men 1878 måste med stora
förluster göra konkurs. – Créditmobilier-affärer
äro dels i och för sig skadliga för näringslifvet
(t. ex. då rena börsspekulationer och grundande
af aktiebolag, ofta utan tillräcklig insigt om
och i de flesta fall utan hänsyn till huruvida
förutsättningarna för de nyskapade företagens
varaktiga bestånd förefinnas; äfven der
dessa förutsättningar finnas, medför detta sätt
att bilda företagen stora kostnader i form af
grundarevinster), dels äro de icke lämpliga
att drifvas af aktiebolag. Och framförallt
måste i de allra flesta fall försöket att med
sådana affärer förena egentlig bankrörelse
blifva förderfbringande. – Kreditföreningar
kunna ej uppföras såsom ett särskildt slag af
kreditanstalter, jämsides med de ofvannämnda, emedan
det för kreditföreningar gemensamma blott är deras
allmänna syfte (att förskaffa sina delegare kredit
på lämpliga och billiga vilkor), men med afseende
å arten af deras rörelse äro de dels banker i
inskr. bem., dels hypoteksbanker, dels förena de
båda dessa uppgifter, dels drifva de äfven ett
slags créditmobilier-rörelse genom att gifva förlag
åt små affärsidkare; de äro nästan alltid derjämte
sparbanker. Se Folkbank och Hypoteksförening.
D. D.
Kreditera. Se Kredit.
Kreditförening. Se Kreditanstalt.
Kreditförsäkring (se Kredit), försäkring, hvarigenom
försäkringsgifvaren ikläder sig garanti för en
fordrans betalning. Hittills har denna uppgift kunnat
förverkligas endast med afseende å med panträtt i
fast egendom förenade fordringar (se Hypoteksförsäkring).
Deremot hafva alla inrättningar, som afsett
att försäkra andra slags fordringar, haft endast en
mycket kort tillvaro. Redan i början af 1700-talet
uppdöko i England förslag om sådana företag. Sedermera
hafva dylika uppstått England, Frankrike och Tyskland,
men alla hafva gått under. Anledningarna till detta
misslyckande äro i synnerhet följande. Storleken af
faran att en viss, ej genom säker panträtt tryggad
fordran icke kommer att betalas är underkastad täta
förändringar. Den, som med rätta kan anses solvent
under normala tider, kan blifva insolvent under en
kris. Utsigten att erhålla fordringar betalda, äfven
när gäldenären blir insolvent, innebär en uppmuntran
till vågade och lättsinniga kreditaffärer. Vidare
utmärker sig denna försäkringsgren derigenom att
riskerna ej äro någorlunda jämnt fördelade på
alla år, utan koncentrera sig på vissa tidpunkter
(kriser); i synnerhet denna omständighet har
gjort dylika företags bestånd omöjligt. Man
saknar slutligen tillförlitliga hållpunkter
för att i hvarje fall bestämma riskens storlek.
D. D.
Kreditiv (Fr. lettre de créance, af Lat. credere,
sätta tro till). 1. Skrifvelse, hvarmed ett
diplomatiskt ombud styrker riktigheten af sitt
uppdrag. Kreditivet l. kreditivbrefvet utfärdas,
för diplomater eller underhandlare af högre rang,
af suveränen (statschefen), riktas till suveränen
(statschefen) i det land, som beskickningen gäller,
och innehåller, jämte önskan att man "måtte
sätta tro till" sändebudet, uppgift om orsaken
till beskickningen samt om vidden af sändebudets
befogenhet. Kreditivet öfverlemnas af sändebudet till
den främmande suveränen (statschefen) i högtidlig
audiens (naturligtvis med undantag för hemliga
sändebud). Först efter att sändebudet sålunda fått
öfverlemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
