Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreittmayr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin längd af en väldig, utgrenad bergskedja,
mestadels bestående af tät, gråaktig kalksten. Denna
bergmassa är dock genom större, i n. och s. löpande
dalsänkningar, hvilka förmedla samfärdseln mellan
den norra och södra kusten, delad i tre eller fyra
hufvudgrupper. Den mellersta och vidsträcktaste bland
dessa har sin medelpunkt i det berömda Ida-berget,
hvars högsta spets, nu Psiloriti (högberget)
kallad, reser sig 2,460 m. öfver hafvet. Den vestra
bergskedjan, fordom Leuka ore, nu Monti leuki,
Madara l. Aspra Vuna, når en höjd af 2,470, och
den östra, fordom Dikte, nu Lasithi l. Afenti Vuno,
af 1,680 m. Utmed södra kustens mellersta del löper
dessutom en smal, men tämligen hög bergskedja, fordom
kallad Asterusia, mellan sig och Idas utsprång
inneslutande en vidsträckt och bördig dalslätt (nu
Messara), hvilken i vestlig riktning genomströmmas
af en tämligen betydlig flod, de gamles Lethaios
(nu Mitropolipotamos l. Hieropotamos). För öfrigt
upprinner på de många skogbevuxna bergen en mängd
åar och bäckar, hvilka till stor del, utan att
blanda sitt vatten, söka sig en väg till hafvet
genom egna små, från hvarandra genom bergåsar
afspärrade, floddalar. Sålunda gifver markens egen
daning anledning till det splittrade samhällsskick,
som under långa tider varit utmärkande för Ön. Med
afseende på naturskönhet står K. icke tillbaka för
någon bland Medelhafvets många härliga öar, hvarjämte
blandningen af bergs- och hafsluft gifver det ett
synnerligen godt och helsosamt klimat, hvilket
redan af den forngrekiske läkaren Hippokrates
rekommenderades för sjuklingar. Endast på den södra
kusten råder delvis en tryckande, nästan afrikansk
värme. Dalarna och de lägre bergsluttningarna utmärka
sig för stor bördighet. Spanmål, vin, oliver och andra
sydfrukter alstras i riklig mängd, och K. åtnjöt
i forntiden, likasom Attika, det ryktet att alla
der växande frukter nådde en större godhet än på
andra ställen. Numera har dock en genom despotisk
och oefterrättlig styrelse framkallad vanhäfd
betydligt inskränkt afkastningen. Industri, handel
och sjöfart ligga nere. De under venezianska väldet så
lifliga hamnarna äro nu nästan alla igengrundade; de
flesta städerna ligga mer eller mindre i ruiner. K:s
förnämsta produkt är olivolja, som till större delen
på sjelfva ön användes till fabrikation af tvål,
hvarmed K. förser en stor del af Levanten. Äfven
utmärkt silke, apelsiner, vin och den i Levanten
värderade Sfakia-osten exporteras. Värdet af
exporten vexlar mellan 3 och 6 mill. kr., emedan
det hufvudsakligen är beroende af olivskörden och
oljeproduktionen. – Innevånarnas antal, som vid den
grekiska revolutionens utbrott (1821) torde utgjort
omkr. 260,000, hvaraf omkr. hälften voro muhammedaner,
nedgick genom krigets härjningar och den följande
utvandringen på 1830-talet till hälften, men har
sedan dess ökats och anses nu utgöra omkr. 275,000,
hvaraf omkr. 234,000 äro kristna, 38,000 muhammedaner
och 3,000 judar. Turkarna utgöra ett fåtal, och
muhammedanerna äro till största delen af kretisk
härkomst.
Språket är nästan uteslutande grekiska, äfven
bland muhammedanerna. – Genom en irade af d. 18
Sept. 1867 erhöll K. en särskild författning,
som väsentligt förändrades 1878, och hvarigenom
K. eger en ganska vidsträckt sjelfstyrelse. Ön,
som jämte de kringliggande mindre öarna: Dia, Gaudo
och Gaudopulo m. fl., bildar ett eget vilajet, är
indelad i 5 sandjak (guvernement): Kanea, Kandia,
Retimo, Sfakia och Lasithi, och 23 eparkier samt
styres af en vali (generalguvernör), som nämnes
för en period af 5 år. Om valin är muhammedan, bör
hans närmaste man (musjiren) vara kristen och tvärt
om. Halfva antalet mutesarriferna (styresmännen öfver
sandjaken) skall vara muhammedaner, den öfriga hälften
kristna. Eparkierna styras af kaimmakamer, af hvilka
flertalet bör tillhöra kristna religionen. Hvarje
år sammanträder i hufvudstaden, Kandia, en landtdag
af 80 medlemmar (49 kristna och 31 muhammedaner),
hvilken öfverlägger och besluter i alla frågor, som
röra öns enskilda angelägenheter. Förvaltningsspråket
är både turkiska och grekiska, men landtdagens
diskussioner föras alltid på grekiska. Rättskipningen,
sådan den ordnades af landtdagen 1879, omfattar
23 fredsdomstolar, 5 underdomstolar och 1
appellationsdomstol samt 3 handelsdomstolar.
Historia. K:s läge på nästan lika afstånd mellan
tre verldsdelar i förening med de många och goda
hamnar, som dess vidsträckta kuster erbjuda, gjorde
det redan i urminnes tid till en mötesplats för
skilda folkslag, fryger, fenicer, karer, greker
m. fl., hvarigenom bl. a. alstrades en synnerligen
gynsam jordmån for uppkomsten och utbildningen
af de mångfaldigaste sagor: om Zevs’ födelse och
uppfostran på berget Ida, om Europas bortförande, om
Minos, hvars faderliga styrelse och visa lagar skola
hafva förvärfvat K. benämningen "de lycksaliges ö",
om Pasifae, Minotauros, Ariadne, Thesevs, Daidalos
och den af honom uppförda labyrinten o. s. v. På
de homeriska sångernas tid synes det grekiska
elementet redan hafva fått öfvervigten. Såsom på
K. bosatta folkstammar nämnas der förutom eteokreter
(d. v. s. äkta l. ursprungliga kreter) äfven kydoner,
pelasger, achaier och dorer, hvarjämte städernas
antal uppgifves till 90 eller 100, alla förenade
under Idomenevs’ spira. Högst betydelsefull för
K:s utveckling blef den doriska invandringen,
hvilken de homeriska sångerna väl endast genom en
anakronism tyckas vilja förlägga till en tid långt
före det trojanska kriget, likasom äfven den hos
senare grekiska författare förekommande uppgiften
att Lykurgos från K. hemtat mönstret till det
doriska statsskick, som han införde i Lakonien,
sannolikt har sin grund i den odelade auktoritet,
som de homeriska sångerna under forntiden
åtnjöto. Det enda rimliga synes vara, att dorerna
först efter besittningstagandet af Peloponnesos
derifrån öfvergått till det närbelägna K. I alla
händelser hafva dorerna tidigt nog gjort sig till
herrar öfver denna ö och bragt dess äldre innebyggare
i en ställning af dels beroende och skattskyldige
undersåtar, dels lifegne. Från denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
