- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1531-1532

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krieger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8 till 12 grågulaktigt hvita ägg.
Vintern tillbringar hon i sydligare land.
C. R. S.

Krieger [kriger], Andreas Frederik, dansk rättslärd
och statsman, född i närheten af Arendal (Norge),
af dansk slägt, d. 4 Okt. 1817, fick redan vid ett
års ålder sitt hem i Danmark samt blef 1833 student
och 1837 juris kandidat, vann 1839 universitetets
guldmedalj och blef 1841 juris licentiat. Efter två
års utländska resor utnämndes han, 1844, till lektor
och 1845 till professor vid universitetet. Redan
tidigt uppträdde K. verksamt i det politiska
lifvet. 1848–55 var han medlem af Köpenhamns
"borgerrepresentation" (stadsfullmäktige) och
valdes 1853 till dess vice ordförande. Han deltog
i 1848 års grundlagstiftande riksförsamling och
var, jämte K. K. Hall, "ordförer" (referent) för
grundlagsutskottet samt valdes 1849 till ledamot af
folketinget. Der var han en af det nationalliberala
partiets ledare och deltog på ett framstående sätt
i förhandlingarna, i synnerhet angående presslagen
och riksrättslagen, men blef vid de nya valen
1852 undanträngd af bondevännerna såsom en bland
deras farligaste motståndare. 1851 deltog K. i de
s. k. notablernas rådplägningar om Slesvigs ställning
till konungariket och till Holstein. 1855 utnämndes
han till departementschef i ministeriet för Slesvig
och blef d. 18 Okt. 1856 inrikesminister (i ministèren
Hall), i hvilken egenskap han genomförde flere vigtiga
lagar, bl. a. den nya "näringsloven" (1857). I Juli
1858 öfvertog han finansportföljen, men blef i Maj
1859 å nyo inrikesminister och qvarstod på denna
plats till d. 2 Dec. s. å., då hela ministèren
afgick. Såsom medlem af "rigsrådet", hvartill
han valdes 1857, utöfvade K. stort inflytande,
i synnerhet såsom referent vid behandlingen af
den s. k. "novemberforfatningen" 1863. Sedan 1863
har K. oafbrutet haft plats såsom vald medlem af
landstinget och äfven der intagit en framstående
ställning. 1860 blef han assessor i Höjesteret samt
var 1860–61 ordförande i komitén för undersökningar
angående örlogsvarfvet, 1864 ett af Danmarks tre
ombud vid London-konferensen, hvarest han sökte
hindra krigets återupptagande, 1866 ordförande
i komitén till vidtagande af förberedelser till
försvarsverkets omorganisation och 1868 i komitén
för rättegångsväsendets ombildning. Den 28 Maj 1870
blef han justitie- och d. 26 Juni 1872 finansminister
samt tillhörde statsrådet till d. 14 Juli 1874. Med
anledning af marmorkyrkans försäljning ställdes
han 1877 inför riksrätt, men frikändes. – Vid Lunds
universitets jubelfest 1868 kreerades K. till juris
hedersdoktor och vid Upsala universitets jubelfest
1877 till filos. hedersdoktor. Sedan 1875 har han
varit ordförande för den danska afdelningen af
"Letterstedtska föreningen". Bland hans skrifter
må nämnas: Grundlag for foreläsninger over den
danske privatrets almindelige del
(1849–50)
och Den slesvigske privatrets specielle del
(1855, tillsammans med P. C. D. Paulsen). Derjämte
stod han i spetsen för offentliggörandet af
"Antislesvigholsteinske fragmenter" (1848–51)
och är en bland ledarna för utgifvandet af "Nordisk
retsencyklopädi". E. Ebg.

Kriehuber [krih-], Joseph, österrikisk målare och
tecknare, f. i Wien 1800, d. 1876, skulle först
blifva urmakare, men visade afgjorda anlag för
teckning och sattes derför i akademien, der han
snart utmärkte sig. Vid 15 år fader- och moderlös,
måste han uppehålla sig med att vara lärare i
teckning hos en polsk furste, åt hvilken han
tecknade företrädesvis hästar. Återkommen till Wien,
började han arbeta som litograf och aqvarellist samt
visade snart stor förmåga att taga porträtt med båda
dessa framställningssätt. Saken blef modern, och
deraf förklaras möjligheten af att K. utfört mera
än 4,000 litografierade porträtt och mer än 2,000
i aqvarell. Men dessutom öfvade han oljemåleri och
försökte sig i landskap, ehuru ej med samma framgång,
som den han haft i porträttet. Han var i sin krafts
dagar professor i teckning vid Theresianum i Wien. –
K:s son Fritz K. (f. 1836, d. 1871) var likaledes
porträttmålare. C. R. N.

Kriemhild [krim-]. Se Grimhild.

Krig är faktiskt och till sin yttre företeelse ett
fientligt, det yttersta våld medgifvande förhållande
mellan folk eller stater eller mellan partier inom
samma stat (borgerligt krig), men det är äfven ett
rättsmedel, ett folkrättsligt tvångsmedel för att
skaffa upprättelse för tillfogad rättskränkning och
till skydd för framtida sådana. 1. Folkr. Likasom
staten i sina inre förhållanden eger att för
rättsordningens upprätthållande använda tvång, de
yttersta våldsmedel, ja äfven taga rättskränkarens
lif, så eger en stat samma rätt i förhållande till
andra stater och deras medlemmar, när statens
sjelfbevarelse och rättsändamålets vinnande
sådant kräfva. Kriget är det yttersta nödvärns-
och sjelfhjelpsmedel för rättens bevarande. Det
framträder antingen såsom ett försvarskrig, till
afvärjande af ett orättvist angrepp, hvarmed staten
hotas, eller ett anfallskrig, som afser att skaffa
satisfaktion för en redan liden rättskränkning. Denna
krigets rättsgrund och detta dess syfte sätta för
detsamma mål och gränser, af hvilkas iakttagande
dess rättmätighet bestämmes. Hvad som emellertid
gör, att kriget ej så bestämdt som den exekutiva
maktens tvångsåtgärder inom en stat framträder som
ett rättsmedel, är att det finnes intet af någon
erkänd lagstiftande makt sanktioneradt rättsbud,
som tillämpas, och ingen jordisk domare, hvars utslag
gifver exekutionen giltighet, utan detta beror af
den kriget anlitande partens egen pröfning. Häraf
har varit, är och blir följden att orättvisa krig
uppstått och komma att uppstå. Men om ock de moraliska
verkningarna af sådana krig gifva i en framtid andra
resultat än de berättigade krigen, så blir dock
det orättvisa kriget till sin kraft och verkan såsom
ett folkrättsligt exekutionsmedel likstäldt med det
rättvisa. Kriget är en folkrättslig rättegång. Dess
slutliga dom, fredsfördraget, måste, likasom utslaget
i den borgerliga processen, respekteras. Trots all
försigtighet, trots valet af dugtiga domare, trots
de särskilda instansernas pröfning, fällas äfven i
de bäst inrättade stater ej sällan oriktiga domar,
hvilka måste aktas som formel rätt. Med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free