Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krieger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Krigsv. Hurudant det politiska målet med ett
krig än är beskaffadt, blifver krigets militära
ändamål dock alltid ett och detsamma, nämligen att
tillintetgöra fiendens stridskrafter för att derigenom
bringa honom ur stånd att fortsätta kriget. Detta sker
hufvudsakligen genom krigets slutpunkt, slaget. Eger
man icke nog krafter att fullfölja detta mål,
söker man på bivägar förmå fienden till fred, och
dessa bivägar kunna vara sträfvan att öka fiendens
kraftansträngning eller att för honom uppdrifva
priset för segern. Ett rent afvärjande ställes i
samband härmed. Krigets förlopp är i allmänhet och
i stora drag följande. Den ene parten ställer sina
stridskrafter på krigsfot, mobiliserar, hvarigenom
äfven den andre tvingas till samma åtgärd. Då
öfverenskommelse visar sig omöjlig, meddelar den
utmanande den andre sina fordringar under form af ett
ultimatum; och då den andre härpå svarar undvikande
eller icke alls, följer stundom (fordom under
särskilda högtidligheter och oftare)
krigsförklaringen, hvilken äfven kan utfärdas af den utmanade,
om han är redo (Fredrik II 1756). Representationen
inkallas, om detta icke redan skett, för att
bevilja erforderliga penningar (vanligen upptagas
lån), operationsbasen iordningställes, och arméerna
sammandragas (den strategiska uppmarschen) i enlighet
med den uppgjorda krigs- l. försvarsplanen, hvarvid
jernvägarna i största möjliga mån anlitas. Den, som nu
är först färdig, begynner krigsrörelserna, bemäktigar
sig initiativen (se Initiativ 2) och blifver vanligen
i strategiskt afseende anfallande, om han dertill eger
tillräcklig styrka, i hvilket fall den andre hänvisas
till försvaret. Den politiskt försvarande kan sålunda
blifva strategiskt anfallande (tyskarna 1870). Den
anfallande rycker fram mot det operationsföremål
(fiendens armé, hufvudstad eller en vigtig punkt),
som hans krigsplan uppställt, under det den andre
parten vidtager sina motåtgärder. Ganska snart drabba
mindre styrkor tillsamman på en eller flere punkter,
hvarigenom en omkastning i krigsläget möjligen kan
ske; men vanligen bibehållas rollerna, till dess
hufvudkrafterna mötas i en hufvuddrabbning,
hvilken kan så upprifva den ene parten, att han
måste foga sig efter den andres vilja (österrikarna
efter Königgrätz 1866, italienarna efter Custozza
s. å.). Segrar den anfallande, fullföljer han med
ökad kraft sitt mål eller öfvergår till ett nytt,
om han vunnit det förut uppställda. Segrar den
försvarande, uppställer han för sig ett nytt mål
och öfvergår om möjligt till anfall. Stundom utföres
kriget på flere olika krigsskådeplatser, och på
några afser man kanske endast att binda fiendens
stridskrafter. Så fortgår kriget och flyttar sig
allt längre in i den försvarandes land, om icke
ett omslag inträffar. Den anfallande öfvertager
förvaltningen af det i besittning tagna landet,
tillgodogör sig dess hjelpkällor (ockuperar det),
belägrar derinom befintliga fästningar, om han
finner detta öfverensstämmande med sin fördel,
och skaffar sig trygga förbindelser. Den underlägsne
ser sina krigsmedel alltmera minskas, och slutligen
inträder för honom nödvändigheten att foga sig efter
den andres vilja.
Bredvid det ofvan skildrade stora kriget fortgår
vanligen det lilla kriget l. guerrilla-kriget, i
hvilket man innefattar alla de mer eller mindre
sjelfständiga krigsföretag, hvilka icke afse ett
omedelbart besegrande af fienden, utan endast hafva
till mål att tillfoga honom skada och att sålunda
fördröja och försvåra hans rörelser. Det lilla
kriget utföres vanligen af särskilda för ändamålet
bildade trupper, frikårerr landstorm, möjligen med
stöd af någon mindre från armén afskild afdelning,
men någon gång kunna äfven trupper utsändas från
armén eller från någon fästning för att under en
kortare tid föra det lilla kriget. Detta består
vanligen af företag mot fiendens förbindelser för
att afbryta dessa, mot enskilda fientliga afdelningar
för att åstadkomma oro eller skaffa underrättelser,
mot fientliga transporter för att bortsnappa eller
förstöra dessa o. s. v. Det lilla kriget fordrar
djerfva och förslagna anförare samt goda trupper;
det förs bäst i eget land och lämpar sig företrädesvis
för brutna, skogbevuxna och fattiga trakter (Finland
1808). Det kan åstadkomma stor skada för fienden,
men gör kriget grymt och förödande, i synnerhet om
det öfvergår till folkkrig (i Spanien mot Napoleon
I; se Folkbeväpning). Till det lilla kriget räknas
vanligen äfven en hel del särskilda företag i krig,
såsom skyddandet af transporter, indrifvandet
af kontributioner och rekvisitioner, förstörandet
af vägar, jernvägar och telegrafer, öfverfall och
allarmeringar, utsändandet af mobila kolonner m. m.
1. H. L. R. 2. C. O. N.
Krigföringskonst. Se Strategi.
Krigsakademi. 1. Från 1792 till 1862 namn på
den nuvarande k. krigsskolan å Karlberg. Se
Krigsskola. – 2. (T. kriegsakademie). Namn på de
till Berlin och München förlagda, högre allmänna
utbildningsanstalterna för den tyska arméns officerare
(motsvarande den svenska Krigshögskolan).
Krigsarkivet kallas det till generalstaben och
dess krigshistoriska afdelning hörande arkiv,
i hvilket handlingar, böcker och kartor rörande
Sveriges krig och krigsinrättningar samlas och
förvaras. Innan något krigsarkiv ännu fanns,
samlades kartor, planer och handlingar rörande
fästningar, fältslag och krigsväsende i allmänhet i
det år 1695 inrättade Fortifikationskontoret samt
i den s. k. K. M:ts kartsamling. Konung Gustaf
III:s flygeladjutant grefve Sven Jakob Cronstedt
inlemnade omkr. 1774 ett förslag till bildande af
ett krigsarkiv, i det stora hela lika vidtomfattande
som den nuvarande generalstaben. Genom Cronstedts
död (d. 1 Juli 1774) kom förslaget icke till
utförande; men tanken upptogs af generaladjutanten
G. V. af Tibell, och genom k. br. af d. 16 April
1805 grundlades krigsarkivet, hvilket förenades
med den samtidigt inrättade fältmätningskåren
(se Topografiska kåren). I krigsarkivet skulle
förvaras alla under fältmätningskårens vård stående
samlingar af handlingar, böcker, kartor, modeller
och instrument. Till arkivet öfverflyttades från
fortifikationen, generaladjutantsexpeditionen och
"K. M:ts kartsamling" ett stort antal kartor, planer
och handlingar, hvarjämte med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
