Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsskådeplats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana apparater, kunde afläsas 38,416
signaler, hvilka sedan tyddes genom en tillhörande
kodex), samt svensken A. N. Edelcrantz’ (d. 1821)
apparat, hvilken till sin idé liknade den
föregående. Under 1800-talet hafva i synnerhet
engelsmän, amerikaner och fransmän förbättrat
den optiska signaleringskonsten, hvartill nu
hufvudsakligast flaggor användas. Åt dessa gifvas
tvänne olika ställningar, till höger och till
venster, hvilka liksom det morseska alfabetets
punkter och streck sammansättas till bokstäfver
och siffror. Dessutom användas s. k. heliografer
eller heliotroper (se d. o.), hvilka instrument
bestå af tvänne speglar, af hvilka den ena uppfångar
solljuset och den andra reflekterar detsamma till
mottagningsstationen. Depescherna afgifvas medelst
korta och långa blinkar, motsvarande nyssnämnda
alfabets punkter och streck. Nattetid kan i stället
för solljus användas elektriskt ljus eller Drummonds
kalkljus. Utom en för alla land gemensam signalkodex
har slutligen hvarje lands marin sitt särskilda
signaleringssystem medelst olika färgade och formade
flaggor, hvilkas betydelse återfinnes i tillhörande
ordböcker. – Ballonger nyttjades i krigstelegrafens
tjenst första gången af amerikanerna 1861, då
ifrån en förankrad ballong, hvilken användes såsom
observationspost, medelst elektrisk telegrafledning
sändes direkta depescher till högkvarteret om fiendens
ställning och rörelser. Under belägringen af Paris
1870–71 användes ballonger dels för ofvan nämnda
ändamål, dels för öfverförandet af bref från Paris
till landsorten. Genom medförda brefdufvor återfördes
sedan underrättelsen till Paris. Dervid kunde en dufva
medföra ända till 50,000 depescher, hvar och en om
15 ord, fotografierade i en ytterligt förminskad
skala på kollodiumhinna, så att det oaktadt hennes
post ej vägde fullt 1 gr. (jfr Dufpost).
Den elektriska telegrafen användes i krig första gången
på Krim 1854–55, såsom förbindelse emellan de
allierades olika högqvarter, och har sedan dess i
alla krig erhållit en alltmera ökad användning. Uti
Italien 1860–61 förekom första gången en för kriget
konstruerad telegrafmateriel. Den materiel, som
nyttjas för den elektriska fälttelegrafen, delas i
stations- och liniemateriel. Till stationsmaterielen
höra skrifapparater enligt Morses system. De kunna
vanligen upptaga tvänne linier, äro användbara för
öfverdragning samt försedda med åskledare, tangent,
väckverk, galvanometer och strömdelare. Batterier,
linievexlar och några undersökningsinstrument tillhöra
äfven stationsmaterielen. Liniematerielen åter består
af blank tråd, som uppbäres af isolatorer, fästa å
stolpar eller bamburör eller å jern, inslagna i träd
e. d., samt kabel, allt transporteradt å lämpliga
vagnar. En särskild afdelning af fälttelegrafen
utgöres i flere land af den s. k. bergstelegrafen,
med en för bergig terräng särskildt lämpad
utrustning. För telegrafiska förbindelser i fiendens
omedelbara närhet, förposttelegrafen, användas
telefoner jämte dubbel kabel, som kan bäras på och
afrullas från soldatens ränsel. – Krigstdegrafens
verksamhetsfält plägar indelas
i 4 områden (zoner). Till första zonen räknas
statstelegrafen och fästningstelegrafen, hvilka båda
anläggas i fredstid, den senare medelst underjordiska
kablar, från en fästnings centralpunkt till dess
olika fronter och detascherade fästen. Dessa utgöra
krigstelegrafens fasta stomme. Vid arméns frammarsch
förmedlar fälttelegrafen genom linier af lätt materiel
förbindelsen mellan högqvarteret och statstelegrafen,
men i mån som armén går framåt, utbytas dessa lätta
telegraflinier af efterkommande etappafdelningar
mot linier af permanent materiel. Dessa utefter
etappvägarna uppsatta fasta linier, etapplinier,
utgöra den andra zonen, hvilken således förenar hög-
och fördelningsqvarter bakåt med statstelegrafen. Till
tredje zonen räknas de lätta fältlinier, som
från hög- och fördelningsqvarter sträckas framåt
till arméns avantgarde, hvilka linier ofta måste
brytas och ombyggas för att ständigt kunna följa de
särskilda brigadernas rörelser. Den fjerde zonen
sträcker sig från brigadqvarteren framåt till
bevakningstrupperna, ja ända till den enskilde
fältvakten, hvilken genom telefon rapporterar
sina iakttagelser till beredskapen, derifrån
till förposternas hufvtidstyrka o. s. v. bakåt. I
Sverige handhafves krigstelegrafen af ett
fältsignalkompani, tillhörande ingeniörtrupperna. Dess
materiel är fördelad på 4 afdelningar, af hvilka hvar
och en medför 4 enkla stationer och ledningstråd till
en längd af 20 km. O. A. B.
Krigstillstånd kallas vanligen det tillstånd,
i hvilket en stat befinner sig under loppet
af ett krig, från mobiliseringens början till
fredsslutet, eller tills armén öfvergått till
fredstillstånd. En fästning förklaras enligt
svenska föreskrifter i krigstillstånd, då hon är
belägen vid en kust eller en hotad gräns eller
inom 150 km. från fienden, eller slutligen då
(äfven under fred) K. M:t eller arméns högste
befälhafvare anser, att kommendanten bör erhålla
större makt än under vanliga förhållanden. Alla
civila myndigheter skola, under det krigstillståndet
fortfar, tillhandagå kommendanten i allt hvad
denne anser behöfligt för fästningens säkerhet.
C. O. N.
Krigstjenst, en krigsmans
tjenstgöring. Krigstjenstskyldigheten bestämmes
i härordningen och kan grundas dels på frivillig
öfverenskommelse (värfning, lega) om krigstjensts
åtagande för viss tid, dels på allmän medborgerlig
skyldighet att på ett lagbestämdt sätt fullgöra den
fosterländska värnpligten samt genom deltagande i
vapenöfningar göra sig skicklig till krigstjänst. Se
Beväring, Rotering, Rustning, Värfning, Värnpligt.
H. L. R.
Krigstribun. Se Tribun.
Krigstyfus. Se Fläcktyfus.
Krigsundervisningskommissionen har jämte inspektören
för militärläroverken högsta inseendet öfver
krigsskolan, artilleri- och ingeniör-högskolan samt
krigshögskolan. Dess ordförande är den ofvan nämnde,
af K. H:t förordnade inspektören. Dess ledamöter
utgöras af cheferna för generalstaben, artilleriet och
fortifikationen samt för de tre ofvannämnda skolorna
jämte en regementsofficer af flottan i frågor rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
