- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
15-16

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian III, konung i Danmark och Norge - Kristian IV, konung i Danmark och Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och genomförde (1551) reformationen på
Island. Liknande omtanke visade han för skolväsendets
främjande; universitetet fick 1539 nya statut och så
storartade donationer, att K. kan anses såsom dess
andre stiftare. 1538 förnyade K. det 1533 ingångna
förbundet med de tyske protestantiske furstarna,
som hade förenat sig i Schmalkalden (1531), men han
deltog icke i deras krig mot Karl V. Till värn mot
denne slöt K. 1541 förbund med Frans I af Frankrike
och d. 15 Sept. s. å. förhund på 50 år med Gustaf
I vid ett personligt möte vid Brömsebro. Men detta
hindrade honom icke att 1548, såsom tecken på att
han hade en viss rättighet till Sverige, upptaga de
tre kronorna i sitt vapen. 1544 slöt K. i Speier fred
med Karl V, hvilken helt och hållet uppgaf sin svåger
Kristian II:s sak. Emot Johan Rantzaus råd, hvilken
önskade att införa ärftlighet och förstfödslorätt
i Slesvig och Holstein, företog K. 1544 en delning
af bägge hertigdömena med två af sina halfbröder,
Hans den äldre och Adolf. K. utfärdade flere vigtiga
lagar, särskildt de två köpenhamnska recesserna 1540
och 1547 samt den koldingska recessen 1558. Han dog
d. 1 Jan. 1559 på Koldinghus. K. var den förste
danske konung, som fogade ordningstalet (III)
till namnet. Han läste flitigt i gudliga skrifter,
men sysslade också med vetenskaperna samt stod
i regelbunden brefvexling med Bugenhagen och
andra reformatorer. Likasom fadern, Fredrik I,
var K. afgjordt tysk och skref intet annat språk
än detta. Han var jämn och godmodig i sitt sätt
samt mycket enkel. Hans godmodighet öfvergick
ofta till eftergifvenhet. Ett stort inflytande
utöfvades af hans hersklystna drottning, Dorotea af
Sachsen-Lauenburg (f. 1511, d. 1571), hvilken han
äktade 1525. Med henne hade han tre söner, Fredrik
(II), Magnus och Hans den yngre, samt tvänne döttrar,
Anna (f. 1532, d. 1585), gift med kurfursten August
af Sachsen, och Dorotea (f. 1546, d. 1617), gift med
hertig Vilhelm af Braunschweig-Lüneburg. Derjämte
hade K. en oäkta son, Kaspar Markdanner (f. 1533,
d. 1618), som i många år var länsman på Koldinghus.
E. Ebg.

4. K. IV, konung i Danmark och Norge 1588–1648,
den föregåendes sonson, son till Fredrik II, föddes
d. 12 April 1577 på Frederiksborgs slott, blef redan
1580 i Odense vald till dansk och 1582 i Oslo till
norsk tronföljare samt hyllades 1584 på de fyra danska
landstingen. K. var knappt 11 år gammal, då fadern dog
(1588). Regeringen fördes derefter af fyra riksråd,
under det att K:s moder, Sofia af Mecklenburg, sköts
åt sidan. K., som var af en vaken och vetgirig natur,
fick en omsorgsfull uppfostran. Han lärde sig flere
språk, förvärfvade goda insigter i byggnadskonst
och skeppsbyggeri, nådde en ovanlig färdighet i
alla ridderliga idrotter samt blef en särdeles
skicklig sjöman. Den 10 Juni 1596 tillträdde K. på en
herredag i Köpenhamn regeringen i Danmark och Norge
(i hertigdömena Slesvig och Holstein hade han blifvit
myndig redan 1593). Den 7 Aug. 1596 underskref K. sin
handfästning och kröntes d. 29 s. m. Som konung visade
han sig särdeles verksam och på många sätt duglig. I
hvardagslag var han sparsam, ja t. o. m. nogräknad,
men vid festliga tillfällen utvecklade han gerna
stor ståt. Sjelf utöfvade han tillsyn öfver sina
byggnadsarbeten, hvilka varmt intresserade honom,
och sjelf utbetalade han till arbetarna deras
aflöningar. I en mängd bref gifvas föreskrifter om de
minsta enskildheter i statens och hofvets förvaltning,
ja ända till barnens klädsel. K. besökte äfven de
aflägsnaste landsdelar samt utöfvade sträng tillsyn
öfver ämbetsmännen och rättskipningen. Nästan hvarje
år reste han till Norge, vissa år till och med
tvänne gånger, och 1599 seglade han med en liten
flotta längs Norges norra kust omkring Nordkap
och Vardöhus. Länsmän och lagmän, hvilka gjort
sig skyldiga till misshandling och utpressning,
afsatte och straffade han, och 1609 lät han döma
Kristofer Rosenkrands för förfalskningsbrott, sedan
han sjelf upptäckt hans bedrägeri med ett förfalskadt
skuldebref. De 15 första åren af K:s regering voro
fredliga. Flottan utvecklades derunder till en
ansenlig storlek, och Norge fick en ny lagbok (1604)
samt en ny kyrko-ordinans (1607). Men 1611 råkade
K. i krig med Sverige (det s. k. Kalmarkriget). Han
utmärkte sig derunder genom personlig tapperhet samt
slöt en fördelaktig fred (i Knäred, 1613). Derefter
följde 12 fredsår, de lyckligaste under K:s
regering. Han utvecklade derunder stor verksamhet:
upphäfde skråväsendet (1613), utgaf lagböcker
("Den lille reces", 1615, "Rigens ret og dele",
1621, och "Birkeretten", 1623), grundlade flere
handelskompanier (det ostindiska och det isländska)
och många fabriker, inkallade konstnärer (K. van
Mander) och handtverkare, i synnerhet från Holland,
utsände Ove Giedde (1618) till Indien, hvarest
Trankebar köptes, och föranstaltade (1605–19) fyra
upptäcktsresor till Grönland, bland hvilka den mest
bekanta leddes af Jens Munck. En stående här om 5,000
man uppsattes, hvilken utskrefs bland kronans bönder
(1615), och en annan för Norge (1628) samt en fast
stam af båtsmän för flottan, för hvilka Nyboder
byggdes (1615). Postväsendet utvecklades (1624) och
förhållandena med mynt, mål och vigt ordnades. En
mängd nya byggnader uppfördes, till en del i en egen
byggnadsstil ("K. IV:s stil"): Frederiksborgs slott
(1602–20), Rosenborg (1604–08), börsen (1619–40),
tukthuset (1604), Rundetårn (1637) m. fl. Vidare
anlades ett stort antal städer: Kristianopel (1600),
Kristianstad (1614), Kristiania (1624), Kongsberg
(s. å.), Kristianssand (1641), Kristianshavn på
Amager (1617), fästningen Kristianspriis, n. om
Kiel-bukten (1632), och Glückstadt (1617), hvarjämte
holländska remonstranter fingo tillstånd att bygga
Frederiksstad 1619. Universitetet fick nya statut
(1621), utvidgades med 7 nya lärareplatser samt
försågs med astronomiskt observatorium, botanisk
trädgård och anatomiskt museum. "Regentsen" byggdes
(se Kommunitetet), en adlig akademi upprättades
i Sorö (1623) och gymnasier vid de vigtigaste lärda
skolor (1618). Dock hade K. icke något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:42:08 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free