Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian V, konung i Danmark och Norge - Kristian VI, konung i Danmark och Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Danmark och Norge blifvit arfriken) samt blef
konung vid faderns död (d. 9 Febr. 1670) och kröntes
s. å. Redan från början af sin regering visade
K. stor ifver att, likasom Ludvig XIV i Frankrike,
utveckla ett praktfullt hof, omgifvet af en lysande
adel. Han gaf d. 25 Maj 1671 upphofvet till en ny
länsadel af grefvar och friherrar, som skulle stå i
ett särdeles nära förhållande till kronan och fick
stora företrädesrättigheter just för att tjena
det kungliga hofvet till större glans. Samtidigt
instiftades två nya riddareordnar, Elefantorden och
Dannebrogsorden, samt en rangordning. Under de första
sex åren var P. Griffenfeld (se d. o.) K:s rådgifvare;
och hvad som under den tiden uträttades för landets
ekonomiska förkofran och förvaltningens ordnande, var
närmast denne store statsmans förtjenst. Det var också
genom hans klokhet, som K. ensam kom i besittning af
grefskapen Oldenburg och Delmenhorst(l676). I det
europeiska krig, som hotade efter Ludvig XIV:s anfall
på Nederländerna (1672), ville Griffenfeld gerna hålla
Danmark neutralt eller ock sluta sig till det mäktiga
Frankrike för att derigenom möjliggöra ett vänskapligt
förhållande till Sverige. Men hans plan mötte motstånd
dels hos den svenska regeringen, dels hos K., hvilken
närde ett uppriktigt hat till Sverige och hoppades
kunna återvinna de förlorade skånska landskapen. Då
han nu 1674 förbundit sig att hjelpa kurfursten
af Brandenburg, om Sverige uppträdde anfallsvis i
Tyskland, blef kriget oundvikligt vid svenskarnas
angrepp på Brandenburg 1675. Vid underrättelsen om
svenskarnas nederlag vid Fehrbellin lät K. vid ett
möte i Rendsborg fängsla hertig Kristian Albrekt af
Gottorp, som träffat aftal med den svenska regeringen,
och tvang honom (Juli 1675) att utlemna sin här och
sina fästningar samt afsäga sig den suveränitet i
Slesvig, som han vunnit 1658. (Den 1 Dec. 1676 indrog
K. hans del af Slesvig.) I Sept 1675 börjades kriget
mot Sverige, och efter Brandenburgs anvisning angrep
danskarna fästningen Wismar, som, förnämligast genom
Griffenfelds uthållighet, intogs d. 13 Dec. Men knappt
tre månader derefter (d. 11 Mars) lät K. fängsla
denne sin dugligaste rådgifvare, och i Maj 1676 dömdes
han till döden. (Domen mildrades dock sedermera.) På
våren s. å. började sjökriget i Östersjön. Nils Juel
segrade vid Öland, och landstigningar gjordes i Skåne,
hvarest flere fästningar intogos och innevånarna i
stort antal slöto sig till K. Men Karl XI:s seger vid
Halmstad (d. 17 Aug.) räddade Halland åt Sverige;
och då K. i slaget vid Lund (d. 4 Dec.), efter att
hafva visat stort personligt mod, i det afgörande
ögonblicket lemnade valplatsen för att rädda sin
egen person, blef Karl äfven der segrare och Skånes
öde besegladt, oaktadt Niels Juels nya segrar 1677
och U. F. Gyldenlöves framgångar i Bohus län. Äfven i
slaget vid Landskrona (d. 14 Juli 1677) deltog K. och
visade personlig tapperhet, men till ingen nytta. 1679
måste han, öfvergifven af sina bundsförvandter,
underkasta sig Frankrikes vilja och
sluta fred med Sverige, återlemna de landskap han
förvärfvat och återinsätta hertigen af Gottorp i
hans land och suveränitet. Med denne råkade K. snart
åter i strid och indrog 1684 å nyo den hertigliga
delen af Slesvig, men tvangs 1689 att återlemna
densamma. Äfven med Hamburg låg K. i strid och tvang
staden (1679) att utbetala en stor penningesumma;
men i en ny tvist (1686) måste K. gifva vika för
Brandenburgs hotelser. Sedermera utlegde K. sin här
till England (1689) och till kejsaren mot turkarna
(1692) samt ingick (1690) neutralitetsförbund med
Sverige. Beträffande K:s inre styrelse må särskildt
framhållas utgifvandet af "Danske lov" (1683) och
"Norske lov" (1687), af ny ritual (1686) och af
Th. Kingos psalmbok (1689), upprättandet af ny
jordebok (1688) samt införandet af för hela riket
gemensamt mått- och vigtsystem. Till handelns
främjande inköptes öarna S:t Thomas och S:t Jan,
hvarjämte flere handelskompanier stiftades. Finanserna
befunno sig i dåligt skick dels till följd af de
kostsamma krigen, dels på grund af det öfverflöd,
som herskade vid hofvet, och den frikostighet, som
K. visade mot sina tyska gunstlingar. Godmodig och
svag, lät K. blott alltför villigt leda sig af sin
omgifning: af sin moder, hvilkens bittra hat mot
Leonora Kristina (Kristian IV:s dotter och Korfitz
Ulfelds maka) afhöll honom från att lindra hennes
fängelse, och af sina tyska odugliga gunstlingar,
Ahlefeld, Ahrenstorff, Hahn och Knuth. Hofvet var
fullkomligt tyskt, operan var tysk, och till och med
skriftermål höllos på tyska. Af icke ringa intresse
äro de politiska testamenten, som K. uppsatte
1683–84 och 1698 (utgifna af J. J. Worsaae, 1860),
ty der framträda hans stora ifver för envåldsmaktens
okränkta upprätthållande, hans misstro till den
gamla danska adeln och hans sorg öfver att icke
hafva återvunnit Slesvig. Af jagt var K. särdeles
intresserad, och hans död blef om icke framkallad,
dock påskyndad deraf att han kastades öfver ända af
en hjort, som jagats nästan till döds. K. dog d. 25
Aug. 1699. Han ingick 1667 äktenskap med Charlotta
Amalia af Hessen (f. 1650, d. 1714) och hade med
henne 5 söner och 2 döttrar, bland dem Fredrik (IV),
Kristian (f. 1675, d. 1695) Karl (f. 1680, d. 1729),
Vilhelm (f. 1687, d. 1705) och Sofia Hedvig (f. 1677,
d. 1735). Hans gemål hade dock intet inflytande på
honom, och alltifrån 1671 var Sofie Amalie Moth
(f. 1654, d. 1719) hans frilla. Hon födde honom
2 söner och 3 döttrar, hvilka alla fingo namnet
Gyldenlöve (se d. o.), samt blef 1677 grefvinna
af Samsö (stammoder för ätten Danneskjold-Samsö). –
K. lät sjelf 1688 på Kongens nytorv i Köpenhamn resa
sin ryttarestaty (modellerad af A. C. L’Amoureux).
E. Ebg.
6. K. VI, konung i Danmark och Norge 1730–46, den
föregåendes sonson, son af konung Fredrik IV, föddes
på Köpenhamns slott d. 30 Nov. 1699. Till följd af
sin faders dubbla äktenskap stod han icke i något godt
förhållande till denne, och då denne 1721 gjorde sin
förra hustru till venster, Anna Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
