Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian VI, konung i Danmark och Norge - Kristian VII, konung i Danmark och Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reventlov, till drottning, reste K. utomlands. Den
7 Aug. 1721 gifte han sig med Sofia Magdalena af
Brandenburg-Kulmbach (f. 1700, d. 1770). Som kronprins
fick K. icke deltaga i statsstyrelsen. Så snart han
blifvit konung (d. 12 Okt. 1730), afskedade han de
fleste af sin faders rådgifvare och förvisade sin
styfmoder från hufvudstaden. K. var rättsinnig
och gudfruktig, mycket arbetsam och ifrig för
sitt folks väl, men karakterssvag och fullkomligt
beroende af sin drottning. Personligen hyste han
kärlek till danskt språk och dansk literatur, men
likväl har tyskheten aldrig varit så öfvermäktig
vid hofvet som under hans tid, ty drottningen
föraktade allt danskt. K. började sin styrelse med
att upphäfva landtmilisen och gifva bönderna frihet
att bosätta sig hvar de önskade, men några månader
derefter (d. 5 Mars 1731) infördes "stavnsbåndet"
och 1733 tillika landtvärnet. Böndernas ställning blef
derigenom allt sämre. För handelns och industriens
främjande visades stor ifver. K:s gudsfruktan hade en
sjuklig, pietistisk riktning, och under inflytande
af hofpredikanten Bluhme sökte han genom tvångsmedel
väcka religiöst lif hos folket. En sträng förordning
utfärdades 1735, hvilken förbjöd allt arbete på
sön- och helgdagar samt ålade kyrkogång. Öfverträdelse
af denna förordning straffades i städerna med böter,
på landet med halsjern. Dans, skådespel och andra
nöjen förbjödos; bönderna fingo icke en gång "rida
sommar i byn", emedan detta ansågs förtörna Gud. 1737
inrättades ett general-kyrkoinspektions-kollegium, som
skulle vaka öfver presternas lära och vandel, öfver
enheten i gudstjenstens form och öfver kyrkotukten
samt dessutom utöfva censur öfver alla böcker vid
sidan af den censur, som tillkom biskoparna och
universitetet. Dessa åtgärder framkallade häftiga
stridigheter mellan de gammaldags ortodoxe och de
moderne, pietistiske presterna, hvarjämte skenhelighet
och hyckleri frodades bland folket. Å andra sidan
bör framhållas, att K. införde konfirmationen
(1736) samt visade stort intresse för främjande
af vetenskaper och upplysning i allmänhet. 1742
stiftades "Videnskabernes selskab", och 1738 lades
den första grunden till en konstakademi i det att
en målare- och ritskola inrättades. Flottan sattes i
ett ypperligt skick af F. Danneskjold-Samsö. Deremot
måste man tillvita K. – ehuru han personligen sökte
att hålla tillbaka – det stora slöseri, som rådde
vid hofvet, och de betydliga summor, som användes
till praktbyggnader, hvilka uppfördes närmast för att
tillfredsställa drottningen (Kristiansborg, Hirschholm
m. fl. slott). Hofvet utmärkte sig derjämte för stor
stelhet och högdragenhet; så t. ex. måste hvar och en,
som gick öfver borggården, hålla hatten i handen. K:s
svaghet och obeslutsamhet framträdde äfven i hans
yttre styrelse. Så underlät han bl. a. att verka
för sin sons val till tronföljare i Sverige 1743,
ehuru goda utsigter funnos för detsamma. K. dog d. 6
Aug. 1746. Han efterlemnade en son, Fredrik (V),
och en dotter, Louise (f. 1726, d. 1756),
hvilken blef gift med hertig
Ernst af Sachsen-Hildburghausen.
E. Ebg.
7. K. VII, konung i Danmark och Norge 1766–1808, den
föregåendes sonson, son till Fredrik V och Lovisa
af England, föddes på Kristiansborgs slott d. 29
Jan. 1749 och uppsteg på tronen d. 14 Jan. 1766. Den
8 Nov. s. å. gifte han sig med sin kusin, den
engelska prinsessan Karolina Matilda. Ehuru han
af naturen hade goda anlag, var han dock mycket
okunnig i statsärenden samt saknade all håg för
jämnt och allvarligt arbete. En öfverdrifvet
sträng uppfostran hade dessutom bräckt hans vilja
och alstrat en förskrämd rådlöshet i förening med
slughet och ondskefullhet. Han behöll sin faders
ministrar; men som han sjelf var likgiltig för
styrelsen och statsmännen inbördes intrigerade mot
hvarandra, blef han snart ett byte for alla slags
hofkabaler. Redan i Juli 1766 förvisades grefve
A. G. Moltke från hofvet. I Okt. 1767 aflägsnades
grefve F. Danneskjold-Samsö och kort derefter K:s
kabinettssekreterare och forne lärare, schweizaren
Reverdil, hvilken derjämte ålades att lemna landet,
I Dec. s. å. aflägsnades äfven grefve Saint-Germain,
som under en tid varit högste befälhafvare öfver
hären. Ledd af sin svåger prins Karl af Hessen och sin
gunstling grefve Holck, hängaf sig K. åt otyglade
utsväfningar samt bröts derigenom tidigt både till
kropp och till själ. I Maj 1768 företog han en resa
till Tyskland, England och Frankrike samt väckte
öfverallt uppseende genom sin skönhet, glädtighet
och qvickhet, men fortsatte sitt vilda lif. På
denna resa ledsagades han af sin nye lifmedikus,
tysken J. F. Struensee. Efter hemkomsten till
Köpenhamn (1769) fick denne allt större makt öfver
konungen. Struensees samtal behagade nämligen K. mera
än ministrarnas allvarliga framställningar. Derjämte
vann Struensee ynnest äfven hos drottningen, hvilken
K. dittills behandlat med stor likgiltighet,
men som genom Struensees medling fick mycket
inflytande. Understödd af grefve Rantzau-Ascheberg,
lyckades Struensee att få den äldre grefve Bernstorff
undanträngd från statsstyrelsen (d. 13 Sept. 1770)
samt hela geheimekonseljen upplöst och afskedad (d. 27
Dec. s. å.). Redan förut (i Juli) hade grefve Holck
aflägsnats, och Struensee var nu under något mera än
ett år enväldig herskare. Emellertid öfvertog hans vän
Enevold Brandt värfvet att förströ K., som redan 1770
blifvit fullkomligt sinnesslö och stundom hade anfall
af vild galenskap. K. stod helt och hållet under
inflytande af sin omgifning; men slutligen lyckades
det hans styfmoder, enkedrottning Juliana Maria,
att skrämma honom till att låta fängsla drottningen
jämte Struensee (som trädt i en föga hemlighållen
kärleksförbindelse med drottningen) och dennes
vänner samt lemna makten i händerna på henne och
hennes medsammansvurne (d. 17 Jan. 1772). Struensee
och Brandt afrättades d. 28 Apr. K. var då så slö,
att han åtta dagar derefter hade glömt, att han
underskrifvit Struensees dödsdom, och befallde hans
frigifvande. Den 6 Apr. upplöstes K:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
