- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
83-84

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritsystemet, geol., är det yngsta af de mesozoiska systemet och har fått sitt namn efter den deri på åtskilliga ställen uppträdande bergarten krita

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kritbildningar marina. Vid Ciply, nära Mons, och vid
Maestricht finnes en bildning (ofta kallad
tuffkalk) yngre än den vanliga kritan. Den är
mycket rik på fossil, bl. a. äfven koraller,
som annars äro sällsynta, och ödlor af slägtet
Mosasaurus. Hilssandstenen i norra Tyskland
tillhör Neokom, plänerkalken Turon och Senon,
qvadersandstenen i Sachsen och Böhmen hufvudsakligen
Cenoman, den hvita skrifkritan (med flintbållar)
i England, Frankrike och norra Tyskland Senon.

Äfven i landen kring Östersjön finnas
kritaflagringar, af hvilka de i Skandinavien
förekommande förtjena att särskildt omnämnas. Här
finnas ej bildningar äldre än Senon-etagen. På
Möens klint finnes skrifkrita med flintbållar och
Belemnitella mucronata, Ananchytes ovata m. fl.,
för Senon utmärkande fossil. Kritlagren hafva der
varit utsatta för våldsamma rubbningar samt äro
stundom nästan resta på kant och med lösa jordlager
inpressade emellan sig. På Stevns klint på Själland
ligger deremot skrifkritan nästan vågrätt, men är
der ej den yngsta kritbildningen. Den öfverlagras
nämligen först af ett obetydligt lerlager och ett
likaledes föga mäktigt lager af en något hårdare
kalksten utan flinta samt med andra fossil än
skrifkritans. Öfverst ligger en mäktig kalksten,
kallad limsten, som till stor del består af
söndergrusade fossil, med vågformigt böjda lager af
oftast gråaktig flinta. Fossilen äro delvis olika
skrifkritans. Belemniter saknas helt och hållet;
Ananchytes ovata ersättes af A. sulcata o. s. v. Det
öfver skrifkritan i Stevns klint liggande obetydliga
lagret af hårdare kalksten uppträder inne i landet
vid Faxe med betydlig mäktighet såsom korallkalk
med en stor mängd fossil, bland hvilka Nautilus
danicus
och arter af krabbslägtet Dromia förtjena
nämnas. Belemniter saknas äfven här. Faxekalken är
nära förbunden med limstenen, och såsom en eqvivalent
till dem kan ock anses den s. k. Saltholmskalken,
en hårdare eller lösare, tät kalksten med flintlager
och samma fossil som limstenens. Saltholmskalken
förekommer hufvudsakligen på östra Själland,
Amager och Saltholm. Faxekalken, limstenen och
Saltholmskalken tillhöra en yngre underafdelning
än Senon, som fått namnet "etage danien" l. den
yngre kritan, utmärkt bl. a. genom saknaden af
belemniter. Denna yngre krita finnes ock i Jylland. –
I sydvestra Skåne finnas samma kritbildningar som
i Danmark: skrifkrita (Tullstorpskrita Angelin) vid
Qvarnby, Tullstorp, Jordberga m. fl. st., Faxekalk
(korallkalk) och limsten vid Annetorp, Saltholmskalk
vid Limhamn, Östra Torp, Lilla Hörsta nära Landskrona
m. fl. st. Säkerligen bildar kritsystemet underlaget
under de lösa jordlagren i denna del af Skåne; dess
mäktighet är obekant, men öfverstiger dock säkert
150 m. I trakten kring Ystad hafva kritsystemets
aflagringar ett helt annat skaplynne. Bergarten är
oftast s. k. Köpinge sandsten eller sandkalk utan
flinta. Dess mäktighet är betydlig, enär man ännu vid
390 m. djup ej lär genomborrat densamma. Underordnadt
finnes ett konglomerat, som utgöres af bitar af
silurisk skiffer, sammanbundna
af vanlig sandkalk. Der förekomma de äldsta
kritbildningarna i Skåne, hufvudsakligen utmärkta
af ett par belemniter af slägtet Actinocamax
(A. verus och A. westphalicus), hvilka i Sverige
äro funna endast derstädes. Dessa lager tillhöra
understa delen af Senon-etagen och öfverlagras af
lager med A. subventricosus (eller A. mammillatus),
dessa äfven förekommande i nordöstra Skåne. Den vid
Köpinge m. fl. st. uppträdande s. k. sandkalken
eller grönsanden visar sig genom Belemnitella
mucronata, Ananchytes ovata
m. fl. tillhöra yngre
Senon och motsvarar skrifkritan (Tullstorpskritan)
i sydvestra Skåne, trots bergartens olikhet. Bland
de många öfriga fossilen torde böra nämnas Ammonites
Stoboei.
Äfven växtlemningar, som annars i Sverige
äro sällsynta, finnas här; allmännast är Dewalquea
Nilssoni,
trol. en ranunculacé. På Bornholm
finnas kritbildningar, som närmast sluta sig till
de äldsta i Ystadstrakten. I nordöstra Skåne och i
Bleking hvilar kritsystemet på urberget och består
vanligen af s. k. gruskalk eller Ignabergakalksten,
d. v. s. en mer eller mindre fast kalksten, bestående
af gröfre eller finare kalkkorn. Stundom finnas
bland kalkkornen äfven qvartskorn (Ifö) och smärre
stenar. Sandkornen kunna h. o. h. ersätta kalkkornen,
så att en sandsten uppkommer (Åhus). Flinta förekommer
sällan och i ringa mängd; den är spräcklig: svart,
med hvita prickar. Lager med såväl Belemnitella
mucronata
som Actinocamax subventricosus finnas
utan någon petrografisk skilnad emellan dem. Fossil
äro mycket allmänna; de nämnda belemniterna, arter
af Ostrea (O. auricularis m. fl.), Pecten, Magas
(M. costatus och M. spathulatus), Crania (C. nummulus
l. Brattingsborgspenningen, C. Ignabergensis) jämte
en mängd andra. I lösa block finnes kritsystemets
flinta längs Sveriges vestkust.

Äfven i de arktiska landen finnas aflagringar
tillhörande kritsystemet, nämligen på Grönland (halfön
Nugsuak och ön Disko), innehållande hufvudsakligen
en rik landflora, som blifvit undersökt af Heer,
under det att marina djurlemningar hvarken äro
talrika eller väl bevarade. Mellersta Europas Neokom
motsvaras på Grönland af Komelagren, med en flora,
som antyder ett subtropiskt klimat (21–22° C.) och
öfverensstämmer med den samtidiga i Europa. Ormbunkar
(särskildt många arter af slägtet Gleichenia),
cycadéer och barrträd utgöra hufvudbeståndsdelarna i
floran, hvaremot dikotyledonerna äro representerade
af blott en enda art, en poppel (<iPopulus primaeva),
I Atanelagrens flora, som troligen motsvarar Europas
Cenoman, uppträda dikotyledonerna i stor mängd;
cycadéer och trädartade ormbunkar finnas dock äfven,
och den temperatur, som Atanelagrens flora fordrat,
beräknas af Heer till 19°. Hvarken i Kome- eller
Atanelagren (d. v. s. under äldre och mellersta delen
af kritperioden) kan någon egentlig skilnad, som kan
tydas såsom beroende på skilnad i klimat, iakttagas
mellan floran på Grönland och den i mellersta
Europa. Patootlagren på Grönland motsvara Senon;
deras flora utgöres till öfver hälften af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free