Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kroatien, konungarike i österrikisk-ungerska monarkien - Kroatiska språket och literaturen. Se Serbiska språket och literaturen - Krodegang (Chrodegang), fransk prelat - Krog, Nikolai Johan Lohmann - Krogen l. Örekrog, befäst borg vid Helsingör - Krogh, Georg Frederik von - Krogh, Gerhard Kristof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del af landet Bihács eröfrades 1592 af turkarna
samt bildade med flere kringliggande orter sedan det
s. k. turkiska K. Den egentliga gränsen mellan Turkiet
och Ungern fastställdes genom freden i Karlovicz
(1699), då sultanen afträdde allt land n. om Save
och Unna. 1767–77 voro K., Slavonien och Dalmatien
förenade under namnet Illyrien samt styrdes af en
illyrisk hofdeputation i Wien, men utgjorde sedan
hvart och ett ett särskildt konungarike. 1809–13
hörde området h. om Save till Frankrike (Illyriska
provinserna). Sedan 1814 betraktades K. och Slavonien
åter såsom tillhörande den ungerska kronan, men med
sjelfständig förvaltning och eget språk. Samtidigt
med den ungerska revolutionen 1848 utbröt uppror äfven
bland kroaterna och slavonerna, hvilka länge hade känt
sig tryckta af magyarernas nationella sträfvanden och
det språktvång desse pålade dem. Kroaterna förklarade
sig tillika med slavonerna oberoende af Ungern,
yrkade, att K. i förening med Slavonien och Dalmatien
skulle utgöra en särskild stat med egen ministèr, och
förde under sin ban Jellacics ledning en hårdnackad
strid med Ungern, hvarigenom de medverkade till den
ungerska frihetens undertryckande. Till belöning
derför skildes 1849 K. och Slavonien från Ungern och
förenades med Litorale och Fiume till ett särskildt
"kronland". Sedan det s. k. "Oktoberdiplomet" (af
d. 20 Okt. 1860) lofvat större sjelfständighet åt
de särskilda landen, började i K. starkt agiteras
för en ren personalunion såväl med Österrike som
med Ungern, hvarjämte kroaterna fordrade Fiumes och
Militärgränsens förening samt Dalmatiens anslutning
med K. och Slavonien till ett fritt "treenigt"
rike. Men K. förenades 1868 å nyo med Ungern,
dock så, att K. fick full sjelfständighet i fråga
om lagstiftning och förvaltning samt rätt att af
landets inkomster använda 45 proc. (hvilka af Ungern
garanterades med 2,5 mill. floriner) till bestridande
af sina särskilda utgifter. Landtdagen 1872 erkände
också, trots en stark nationel rörelse, förbindelsen
med Ungern såsom rättslig. Genom kejs. manifest af
d. 15 Aug. 1873 bragtes en af kroaterna länge närd
önskan i uppfyllelse, i det den kroatisk-slavonska
militärgränsen "provinsialiserades" och ställdes
under civilförvaltning. Den 15 Juli 1881 införlifvades
den fullkomligt med det öfriga landet, och i
sammanhang dermed utfärdades en ny landtdagsordning
och vallag.
Kroatiska språket och literaturen. Se Serbiska språket
och literaturen.
Krodegang (Chrodegang), frankisk prelat,
domkapitelsinrättningens upphofsman, var uppfostrad
vid Karl Martels hof (uppgiften att han varit Karl
Martels dotterson är falsk) och tjenstgjorde vid
mognad ålder såsom hans referendarie (kansler). Af
Karl Martels son konung Pipin den lille sändes han
jämte grefve Autchar till Rom för att tillförsäkra
påfven Stefan II frankernas skydd mot langobarderna
och för att ledsaga honom till det frankiska
riket. Under sin vistelse der (åren 753–754) skall
Stefan sjelf hafva ordinerat honom till biskop i Metz
samt gifvit honom ärkebiskops titel och
rättighet att i hela Gallien förrätta prest- och
biskopsinvigningar. K. har vunnit sin namnkunnighet
genom den efter honom benämnda "Krodegangs regel",
ursprungligen stiftad för de till Metz domkyrka
hörande presterna, men efter hand utbredd öfver
hela den vesterländska kyrkan. Genom denna regel,
som i många fall anslöt sig till Benedikts regel
för munkarna, ålades klerkerna en munklik, asketisk
samlefnad i ett brödraskap, "kapitel" (se vidare
Domkapitel). Till införandet af denna regel för
domkyrkans presterskap föranleddes K. utan tvifvel
af den osedlighet och verldsliga riktning, som i
synnerhet under Karl Martels styrelse hade vunnit
insteg bland det frankiska presterskapet. Anordningen
bidrog i sin mån till den reform inom frankiska
kyrkan, som Winfrid-Bonifacius med outtröttlig
ifver sökte genomföra. I sin ursprungliga form
innehöll K:s regel 34 kapitel, men omarbetades
och utvidgades sedermera. I den mån regeln erhöll
allmännare utbredning, utplånades alltmer de för
Metz speciella bestämmelser, som den ursprungligen
innehöll. I en sådan omarbetad form blef K:s
regel på kyrkomötet i Aachen år 816 antagen såsom
allmän lag för den frankiska kyrkans domkapitel.
S. F. H.
Krog, Nikolai Johan Lohmann, norskt statsråd,
föddes i Drangedals socken, Bratsbergs amt, d. 6
Juli 1787 och ingick 1804 i armén som fänrik. 1808
blef han premierlöjtnant och lärare vid krigsskolan,
1814 kapten i generalstaben, 1817 öfverstelöjtnant
och chef för kadettkåren samt 1820 öfverste. 1821
blef han statsråd, och på denna post qvarstod han
till 1855, då han på begäran erhöll afsked. Död i
Kristiania d. 15 Okt. 1856. O. A. Ö.
Krogen l. Örekrog, befäst borg vid Helsingör,
anlagd omkr. 1425 i stället för den äldre borgen,
Flynderborg, föll 1535 (under Grefvefejden) i
lybeckarnas händer, men återeröfrades af danskarna
d. 11 Jan. 1536. I K:s ställe byggdes under
senare delen af 1500-talet Kronborg (se d. o.).
E. Ebg.
Krogh, Georg Frederik von, norsk general, född i
Trondhjem d. 7 Okt. 1732, blef fänrik 1746 samt ingick
1757 (han var då kapten) som frivillig i Fredrik
II:s tjenst och deltog i slaget vid Prag (d. 6 Maj
s. å.). 1758 återvände han hem, blef 1760 öfverste
och chef för Första trondhjemska infanteriregementet
samt drog 1762 i spetsen för detta till Holstein och
in i Mecklenburg. 1792 utnämndes han till generalmajor
och kommenderande general i det nordanfjällska Norge
samt 1793 till general. Under kriget 1807–14 förde
han befälet i det nordanfjällska Norge och lät
1808 efter kunglig befallning en liten kår rycka
in i Jämtland. Efter Kielfreden 1814 drog K. sig
tillbaka till privatlifvet. Död i Trondhjem d. 3
Aug. 1818. K. inlade icke ringa förtjenst om Norges
försvar i början af 19:de århundradet. O. A. Ö.
Krogh, Gerhard Kristof, dansk krigare, född i närheten
af Haderslev d. 10 Okt. 1785, blef officer redan
1795, kapten 1807 och öfverste 1839 samt var 1826–39
kammarherre hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
