Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Krohn, Frederik Kristoffer - 2. Krohn, Pietro - Krohn, Henrik - Krohn, Julius Leopold Fredrik - Kroisos. Se Kresus - Kroja l. Kruja, stad i turkiska vilajetet Skutari - Krok, Johan Peter - Krokan, stort, mångfärgadt, mot höjden rest sockerbakverk - Krokek, socken i Östergötlands län - Krokeks kloster, äfven kalladt Vårfrukloster på Kolmården - Krokkleven. Se Krokskoven - Krokodildjuren, Crocodilia, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda stad hemsände han en medalj, slagen
med anledning af reformationsfesten (1836). Efter
hemkomsten utförde K. medaljer i anledning af
Fredrik VI:s död (1839) och anställdes 1841 som
gravör vid myntet samt qvarstod på denna plats till
1873. De mynt, som präglades under Kristian VIII
och Fredrik VII, utfördes af honom. K. dog d. 13
Sept. 1883. – 2. Pietro K., den föregåendes son,
dansk tecknare, född i Köpenhamn d. 23 Jan. 1840,
fick såsom genremålare konstakademiens resestipendium
och vistades utomlands till 1878. Efter hemkomsten
har han uppträdt hufvudsakligen som tecknare, dels
i kungliga teaterns, dels i literaturens tjenst.
Ph. W.
Krohn, Henrik, norsk "målsträfvare", f. i Bergen 1826,
var 1846–58 handlande i sin födelsestad och blef
sedermera föreståndare för en tändsticksfabrik der
i närheten. Död 1879. K. var lifligt intresserad
för det norska "målstræv" och utgaf en tid dess
organ, "Ferdamannen". Bland hans särskildt utgifna
skrifter märkas Minne fraa ei Stockholmsfird (1867),
Smaakvæde (s. å.), Fraa Vestlandet (1868) samt Svein
og Gudveig (1869). O. A. Ö.
Krohn, Julius Leopold Fredrik, finsk skriftställare,
född i Viborg d. 19 Maj 1835, blef 1853 student
i Helsingfors, 1862 docent i finska språket och
literaturen derstädes, efter att hafva författat
afhandlingen Suomenkielinen runollisuus Ruotsin
vallan aikana etc. (Den finskspråkiga poesien
under det svenska väldets tid etc.), samt 1875
universitets-lektor i samma ämnen. 1865–68 var
han Finska literatursällskapets sekreterare
och är nu dess vice ordförande samt ordförande
i Folkupplysningssällskapet i Finland. Bland
K:s skrifter, merendels utgifna under psevdonymen
Suonio, må nämnas Kuun tarinoita (Månens berättelser;
öfvers. till flere språk), Suomalaisen virsikirjan
historia (1880, Den finska psalmbokens historia;
detta arbete utgaf han i egenskap af den finska
psalmbokskomiténs ordförande), "Kullervon runot;
Inkerin toisinuoista lisätty uusi painos" (Runorna om
Kullervo; en ur varianter från Ingermanland förökad ny
upplaga) samt en mängd öfversättningar till finskan
(bl. a. flere af W. Scotts romaner och åtskilliga af
Runebergs "Fänrik Ståls sägner"). I den af Finska
literatursällskapet utgifna samlingen "Kertomuksia
ihmiskunnan historiasta, Gruben mukaan" (Berättelser
ur mensklighetens historia, enl. Grube) har han
skrifvit nästan hela den nya tidens historia. Särdeles
förtjenstfulla äro hans Kertomuksia Suomen historiasta
(5 del., 1869–1880; delvis öfvers. till svenska
under titeln "Berättelser ur finska historien",
I–III; 1874). K. har äfven redigerat tvänne
illustrerade tidningar: "Maiden ja merien takaa"
(1864–66; Öfver land och haf) och "Suomen kuvalehti"
(1873–80; Finsk illustrerad tidning). Sina poetiska
arbeten, samlade i 1 band, utgaf K. 1882. –
1883 utkom 1:sta häftet af hans Suomalaisen
kirjallisuuden historia (Finska literaturens
historia). Se uppsatsen "Den finska vitterheten
efter 1830" i "Finsk tidskrift" (Tom. XV, 1883).
O. G.
Kroisos. Se Kresus.
Kroja l. Kruja (Turk. Ak-hissar, den hvita borgen),
stad i turkiska vilajetet Skutari, 45 km. n. ö. om
Durazzo. Omkr. 5,000 innev. På en klippa i staden
ligger ett af murar och torn omgifvet citadell, som
sedan 1443 var Kastriotas (Skanderbegs) residens
och vapenplats.
Krok, Johan Peter, satirisk skriftställare, född i
Bohus län d. 25 Mars 1791, var först grosshandlare
i Stockholm, derefter literatör och slutligen en
anlitad sakförare på vestkusten. Död i Uddevalla
d. 9 Nov. 1868. K. utgaf 1827–28 tidningen "Skämt och
allvar på vers och prosa", hvilken indrogs 1828, ett
Komiskt lexikon (2 bd, 1830–34), Maxel (1830; parodi
på Tegnérs "Axel"), Poetisk mosaik (s. å.) m. m.
Krokan (Fr. croquante, af croquer, krasa mellan
tänderna), stort, mångfärgadt, mot höjden rest
sockerbakverk, i formen vanligen påminnande om ett
tempel, en österländsk pagod o. d.
Krokek, socken i Östergötlands län, Lösings
härad. Arealen 7,490 har. 954 innev. (1883). Annex
till Dagsberg, Linköpings stift, Norrköpings
kontrakt. Enligt k. resolution af d. 31 Mars 1857
skall vid nuv. presterskaps afgång K. jämte några
n. om Bråviken belägna hemman af Konungsunds och
Östra Stenby socknar bilda ett särskildt pastorat.
Krokeks kloster, äfven kalladt Vårfrukloster på
Kolmården, beläget inom Lösings härad, Östergötland,
tillhörde munkar af franciskanorden. I ännu i
behåll varande urkunder nämnes det första gången
1440. Visserligen räknade det åtskilliga förnäma
personer bland sina beskyddare, såsom riksrådet
Erik Holmstensson (Rosenstråle), Sten Sture d. ä:s
moder och syster m. fl., men synes aldrig, trots sitt
förmånliga läge vid stora farvägen mellan Södermanland
och Östergötland, hafva varit betydande. Det egde
några få gårdar vid gränsen mellan nämnda båda
landskap och förlänades efter Vesterås recess (1527)
till biskop Magnus Sommar i Strengnäs.
C. S-e.
Krokkleven. Se Krokskoven.
Krokodildjuren, Crocodilia, zool., bilda en ordning inom
kräldjurens klass. De igenkännas på sina benartade
hudsköldar, sina inkilade, till käkbenen inskränkta,
kägelformiga tänder, fyra, delvis klobeväpnade fötter
och lång, från sidorna hoptryckt, till simning bildad
stjert. Kroppen täckes af en fast och kornig läderhud,
hvari, särskildt på ryggsidan, stora och till en del
kölade benplåtar äro inlagrade. Dessa bilda ofvanpå
stjerten en i början dubbel, i sin bakre del enkel,
tandad kam. Den breda, platta skallen är mycket
ojämn på ytan och eger särskilda alisfenoidben,
äfvensom ofvanför öfverkäks-okbensbågen en öfre
tinningbåge, som genom en benbrygga är skild från
ögonhålan. Tårbenet är stort. Af tänderna är den
fjerde framifrån i underkäken stor och plägar
nämnas hörntand. Refben förekomma icke blott
i den långsträckta bröstregionen, utan äfven i
ländregionen äfvensom, föga utvecklade, på halsen,
hvars sidorörelser de inskränka utomordentligt genom
hvarandra öfvergripande utskott. I bukens midtlinie
finnes ett s. k. bukbröstben, hvarintill refben sluta
sig. Ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
