Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 95-96 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krokodildjuren, Crocodilia, zool. - Krokodilslägtet, Crocodilus, zool.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva lodrät pupill, två ögonlock och
blinkhinna. Näsöppningarna ligga frampå
nos-spetsen och kunna, liksom de långt bakåt
befintliga öronöppningarna, tillslutas medelst
hudflikar. Tungan är platt och fastvuxen samt kan icke
utsträckas. Magsäcken erinrar till form och bildning
om foglarnas. Hjertat är högre utveckladt än hos alla
andra kräldjur, har två fullkomligt skilda afdelningar
för arterielt och venöst blod samt liknar derigenom
de varmblodiga ryggradsdjurens. Alla krokodildjur
äro vattendjur och af ansenlig kroppsstorlek. Man
skiljer dem i tre underordningar, af hvilka två
numera äro utdöda. Teleosaurierna hafva ryggradens
kotor bikonkava, steneosaurierna konkava i bakre änden
och egentliga krokodildjuren framtill konkava. – Den
sistnämnda underordningen (Crocodilia i inskränktare
mening), den enda nu lefvande, har fem fria tår
på framfötterna och fyra, medelst simhud mer eller
mindre förenade, på bakfötterna. Dessa djur vistas
i stora floders mynningar och laguner, tillhöra
varma land och gå nattetid ut på rof. I vattnet
röra de sig, simmande och dykande, långt bättre än
på land. De hårdskaliga äggen, som till form och
storlek likna gässens, läggas i sand och gropar
vid stränderna. De egentliga krokodildjuren bilda
tre familjer: krokodiler (Crocodilidae), gavialer
l. snabelkrokodiler (Gavialidae) och alligatorer
(Alligatoridae). Hos den första familjen passa
underkäkens båda främsta tänder in i gropar i
mellankäksbenen och de så kallade hörntänderna in
i en inskärning i öfverkäkskanten. Bakfötterna
hafva hel simhud. Sköldar finnas blott på
öfre kroppsdelarna. Hithörande arter förekomma
mestadels i Gamla verlden, och de flesta föras
till krokodilslägtet (Crocodilus). Andra familjen,
gavialer (se d. o.), har sina representanter i
Ostindien och Australien. Tredje familjen tillhör
Amerika och igenkännes på sin breda nos, sina i
gropar i öfverkäken inpassande hörntänder, sina
mestadels skilda buksköldar och sina med half eller
rudimentär simhud försedda tår. Familjens arter
hafva än blifvit sammanförda i ett enda slägte,
alligatorer (se d. o.), än fördelade på två eller tre
sådana. C. R. S.

Krokodilslägtet, Crocodilus, zool.,
hör till krokodilernas familj (Crocodilidae) inom
krokodildjurens ordning och kräldjurens klass. Det
har smal nos, ögonlocken hudartade och halssköldarna
skilda från ryggsköldarna. – Den mest bekanta af
hithörande arter är Nilkrokodilen,



Crocodilus vulgaris, som redan af Herodotos blifvit
ganska väl beskrifven och under namnet "Leviathan"
omtalas så långt tillbaka i tiden
som i Ijobs bok. Halsen och kroppssidorna äro
besatta med släta hornplåtar. Grundfärgen är mörkt
bronsgrön, med små, svarta fläckar på ryggen. På
kroppens sidor och på halsen finnas oregelbundna
mörkare fläckar. Undre kroppsdelarna äro smutsgula,
dock vexlande. Hans hemland är östra Sudan och det
inre Afrika i allmänhet. I kärr, sjöar, träsk och på
sandbankar förekommer han derstädes allmänt, och det
är blott för vår tids eldvapen, hvilka hans pansar
icke kan motstå, som han måste vika undan. I Egypten,
hvarest han fordom var talrik, är han numera nästan,
kanske alldeles, utrotad. I vattnet är krokodilen
ganska vig samt simmar och dyker med stor snabbhet; på
land deremot är han mindre rörlig, emedan buken släpar
på marken. Dock kan djuret ganska raskt rusa ned till,
liksom äfven upp ur vattnet. Synen är ganska god,
hörseln fin, men de öfriga sinnena deremot svaga. Der
krokodilen ofredas, blir han skygg och drager sig
undan i tid för menniskor. Om hans lefnadssätt kan
nämnas, att han vanligen vid middagstiden stiger
upp ur vattnet för att sola sig och sofva, hvilket
senare han icke kan göra i vattnet, enär han ungefär
hvar tionde minut måste upp till ytan för att hemta
luft. Sin hviloplats väljer krokodilen vanligen på
någon låg sandbank; hans sömn är icke synnerligen
djup, och under densamma ligger han nästan alltid i
krökt ställning med stjertspetsen nere i vattnet. Så
tillbringar krokodilen, ofta i stort sällskap,
tiden till solnedgången, då han begifver sig å
stad att söka rof, hvilket utgöres af fisk, större
och mindre däggdjur, vadare och simfoglar. Tama
kreatur, som kommit ned till vattnet att dricka,
äfvensom menniskor blifva mer eller mindre ofta
hans byte. Sitt utsedda offer närmar han sig med
mycken försigtighet, hvarvid han sänker sig helt
och hållet under vattnet, simmar sakta och ljudlöst
framåt samt blott emellanåt höjer näsborrarna upp
ur vattnet för att andas. Vid angreppet skjuter
han mycket hastigt upp ur vattnet. Krokodilen kan
blifva 5 till 6 m. lång; fordom träffades exemplar
på 9 m. Infödingarna inuti Afrika anfalla krokodilen
med spjut, men de hvita och innevånarna längre nedåt
Nilen med eldgevär. Hans pansar motstår icke en kula;
men som han är utomordentligt seglifvad, kunna till
och med dödligt sårade individer i de flesta fall
krafla sig ned i vattnet. Krokodilens kött har en
mycket genomträngande mysklukt, men ätes det oaktadt
af infödingarna. Han är försedd med fyra myskkörtlar,
med hvilkas innehåll Sudan-qvinnorna parfymera den
salva, hvarmed de insmörja hår och kropp. De forntida
egypterna balsamerade Nilkrokodilen. Tusentals sådana
mumier af gamla och unga exemplar äfvensom ägg trätfas
i Maabdes-hålorna i Egypten. – I Främre och Bortre
Indiens, södra Kinas, Ceylons och de sydöstasiatiska
öarnas, Nya Guineas, nordliga Australiens, några af
Stilla hafvets öars, Seychellernas och Mauritius’
floder och vattensamlingar lefver listkrokodilen,
C. biporcatus, som är den vidsträcktast utbredda
arten inom hela familjen. Denne saknar eller har
högst sällan två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>