Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelningar: Suil, Dedmata, M’Selma och Sjihia,
med tillsammans 12,500 väpnade män. I åratal hade
krumirerna oroat de angränsande delarna af Algeriet
genom röfverier och stölder, hvilka hvarje år taxerats
och ersatts af den tunisiska regeringen. Men när i
slutet af Mars 1881 åter ett sådant plundringståg egde
rum, tog franska regeringen detta till förevändning
för en expedition till Tunisien.
Krummacher. 1. Friedrich Adolf K., tysk reformert
teolog, skald, f. 1768 i Tecklenburg (Westfalen),
blef 1793 rektor vid skolan i Mörs och var 1800–1807
professor i teologi vid universitetet i Duisburg, der
han i sin lärareverksamhet sökte motarbeta den vulgära
rationalismen. 1812 kallades han till Bernburg såsom
generalsuperintendent, konsistorialråd och förste
pastor samt var 1824–43 predikant vid Ansgariuskyrkan
i Bremen. Död derstädes 1845. – K:s mest kända arbeten
äro hans Parabeln (1805; 9:de uppl. 1876; "Parabler",
1866) och Bibelkatechismus (1810; 14:de uppl. 1875;
"Bibelkateches", 1827, 2:dra uppl. 1833). Derjämte
utgaf han en mängd folkskrifter och andaktsböcker (af
hvilka åtskilliga finnas öfversatta till svenska). –
2. Gottfried Daniel K., den föregåendes broder,
f. 1774, d. 1837, var en framstående predikant och
ledaren för ett strängt predestinatianskt parti i
Wupperthal. En samling af hans predikningar finnes i
svensk öfversättning under titeln "Dagligt manna för
vandrare genom öknen" (1853). – 3. Friedrich Wilhelm
K., son af K. 1, reformert predikant, f. 1796, blef
1847 prest vid Trefaldighets kyrkan i Berlin och 1853
hofpredikant i Potsdam, der han dog 1868. Till följd
af en 1840 i Ansgariuskyrkan i Bremen af K. hållen
predikan uppflammade en kyrklig strid, som pågick
i flere år, den s. k. "bremenska kyrkostriden", i
hvilken K. af sina motståndare beskylldes för att
"förkättra alla fritt tänkande". K. var afgjord
fiende till rationalismen, men en ifrig vän till den
evangeliska alliansen, det senare i motsats till sin
ofvannämnde farbroder. Bland K:s af originalitet
och fantasi präglade arbeten (predikningar och
andra religiösa skrifter, af hvilka många finnas i
svensk öfversättning) må här nämnas endast Elias der
thisbiter (1828; "Elias den thisbiten", 1851–52;
2:dra uppl. 1877) och Elisa (1837–41; "Elisa,
Saphats son", 1853–55; 2:dra uppl. 1882).
J. P.
Krummedige (Krummedike), holsteinsk adlig ätt, som
nämnes första gången 1247. I 15:de årh. kom ätten
till Danmark med Erik K., hvilken varit drots hos den
holsteinske grefve Henrik, men 1414 gick i tjenst
hos konung Erik af Pommern och fick Tönder slott
som län. K:s dotter Margareta var gift med svenske
drotsen Kristiern Nilsson (Vase). Hans son Hartvig
K. blef hof vitsman på Akershus i Norge och fick genom
gifte stora egendomar i det sunnanfjällska Norge. Då
trönderna efter Kristofers af Bajern död (1448)
slöto sig till Karl Knutsson, förmådde K. genom list
och hotelser de sunnanfjällske norrmännen att välja
Kristian I. Ättens märkligaste man var Hartvigs son
Henrik K., hvilken i slutet af
15:de årh. var höfvitsman på Bohus, under det att hans
medtäflare om makten i Norge, den svenskvänlige Knut
Alfsson innehade Akershus. (Om striden dem emellan
se Knut Alfsson.) Äfven i de strider, som efter
Knut Alfssons död, 1502, fördes mellan konung Hans
och Svante Sture, deltog K. Så intog han Nya Lödöse
(1507) och slog vid Nakskov (1510) en svensk-lybsk
här. Han stod länge i samma ynnest hos Kristian II
som förut hos konung Hans; men sedan Kristian rymt
från Danmark (1523), slöt K. sig till Fredrik I
samt deltog med den konungskt sinnade skånska adeln
och Johan Rantzau i striden mot de af Sören Norby
uppviglade skånska bönderna. K. afled på sitt gods
Mogenstrup i Skåne 1530. Med hans brorson utdog ätten.
C. R.
Krummhorn (Fr. cromorne), föråldradt
träblåsinstrument med 6 tonhål på den öfre,
raka delen af röret, hvars nedre del var
halfcirkelformigt böjd och försedd med vidt
klockstycke. Krummhornet byggdes i tre olika
storlekar; omfånget var blott en nona och
klangen melankolisk. Krummhorn kallades äfven ett
orgelregister, hvars klang liknade nämnda instruments.
A. L.
Krumpen, dansk adlig ätt. – 1. Styge K., från 1519
medbiskop åt den lastfulle biskop Niels Styge
på Börglum i Vendsyssel, var sjelf en af de sämste
bland den tidens katolske kyrkofurstar. 1533 blef
han ensam biskop i sitt stift och fängslades 1536
i Köpenhamn tillika med de öfrige biskoparna,
men lösgafs sedermera och blef höfvitsman på det
till kronan indragna Börglum kloster. – 2. Otte K.,
den förres broder, var en skicklig diplomat, som af
Kristian II ofta sändes att utföra brydsamma uppdrag,
och en tapper krigare. På tåget till Sverige 1520
var han högste befälhafvare, och det var han, som
långfredagen s. å. vann slaget på Fyrisvall. Men
Stockholms blodbad förtröt honom till den grad, att
han lemnade konungens tjenst. Sedermera slöt han sig
till hans fiender samt tjenade troget Fredrik I och
Kristian III. Ännu 1565 anförde han under en kort tid
den danska hären i nordiska sjuårskriget. Död 1569.
C. R.
Krumslutning, ett inom den danska krigsmakten
brukligt straff, som består deri att den
skyldige måste ligga i framåtböjd ställning,
med händerna bundna intill benen, i 48 timmar,
men ej längre än sex timmar utan afbrott.
C. R.
Krumsnabeln, zool., namn på mindre korsnäbben (Loocia
curvirostra).
Krumstaf. Se Biskopsskrud. Jfr Kräkla.
Krumtimmer, skeppsb. De timmer, af hvilka ett fartygs skrof
sammansättes, äro dels rät-timmer, hvilkas
alla sidor äro plana, dels krumtimmer med enkel
böjning, som hafva två motstående sidor plana, men
de öfriga bägge sidorna buktiga, dels krumtimmer
med dubbel böjning, som hafva alla fyra sidorna
buktiga. Ett timmer eller en planka, som icke
genom böjning, utan medelst tillarbetning blifvit
formad till dubbel böjning kallas krumstycke.
J. G. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
