Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krup ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krup, kroup (af det skotska ordet croup,
hvilket i folkspråket betecknar den hvita hinna,
som betäcker hönsens tunga i sjukdomen "pips"),
betecknar en halssjukdom (företrädesvis hos
barn), på svenska vanligen kallad strypsjuka,
som beror på en inflammation i struphufvudets
slemhinna, ofta utbredande sig uppåt till svalget
och nedåt utefter trachea, framkallande häftiga
qväfningsattacker och ofta döden genom bildning
af krupösa hinnor (pseudo-membraner), som mer
eller mindre afspärra luftstrupen och hindra eller
upphäfva respirationen. Stundom efter en lindrig
hosta med illamående, stundom plötsligt utvecklar
sig sjukdomen vanligen nattetid med häftiga, oroande
symtom af mödosam, påskyndad, pipande respiration,
heshet, en torr skrällande hosta (kruphosta)
samt feber med brännande hud och hastig puls. Det
gifves dock en enkel katarral strup-inflammation,
som till sina symtom mycket liknar krupen, men
skiljes från denna derigenom att inga membraner
bildas och febern saknas eller är högst lindrig. Det
är vanligen denna form (pseudokrup), som botas så
lätt genom hastiga och lyckliga s. k. krupkurer. Den
verkliga krupen är deremot en af de farligaste och
svårbotligaste barnsjukdomar. Detta bevisas bäst
genom de otaliga medel, som blifvit försökta. Bland
yttre må nämnas blodiglar, kalla och varma omslag
(t. o. m. i mjölk kokta svalbon!), dragmedel, invärtes
lapispenslingar, kräkmedel, kina m. m. Särdeles
fördelaktigt är att innesluta patienten i ett
sängtält, hvari utvecklas varma vattenångor. Sista
resursen är luftrörets öppnande genom blodig
operation och införande af ett trachealrör,
hvarigenom andningen sker. Se Tracheotomi.
F. B.
Krupp, Alfred, tysk industriidkare, föddes d. 11 April
1810 i Essen, der hans fader, Friedrich K. (f. 1788,
d. 1826), s. å. anlade en liten gjutstålsfabrik. Efter
grundläggarens död drefs denna af enkan och sönerna
gemensamt till 1848, då Alfred K. öfvertog den för
egen räkning, med bibehållande af firmans gamla
namn "Friedrich Krupp". Begynnelsen var anspråkslös
(ännu 1833 sysselsatte fabriken endast 9 arbetare);
men den nuvarande innehafvaren har småningom genom
allmännare användning af stålet fört anläggningen
framåt, så att den nu obestridligen är i sitt slag
verldens största. Det var först på Londonutställningen
1851, som K. ådrog sig den industriella verldens
uppmärksamhet. Förut hade man endast i gynsammaste
fall lyckats framställa gjutstålsblock af 1,000
kg. vigt; men då uppvisade han sådana, som vägde 2,250
kg., och nu gjutas i K:s verkstäder block, som väga
50,000–100,000 kg. Den derigenom vunna möjligheten
att använda gjutstål i större arbetsstycken var för
industrien af stort värde, och derigenom låter det
förklara sig, att K:s fabrik från den tiden antog
jättelika dimensioner. Särskildt bidrog dertill
tillverkningen af gjutstålskanoner (se Kruppska
kanonen). Idén att tillverka kanoner af gjutstål
sökte K. först 1847 praktiskt tillämpa, men ännu 1858
hade han levererat endast omkr. 100 kanoner. Sitt
första praktiska prof underkastades
K:s kanoner i danska kriget 1864, och profvet
utföll väl. Den preussiska regeringen visade då sin
erkänsla genom att erbjuda K. adelskap, men anbudet
afslogs. Endast en mindre del af det producerade
stålet nyttjas emellertid till krigsmaterial;
större delen bearbetas till axlar, hjul och
hjuldelar m. m. för järnvägsvagnar, maskindelar,
pansarplåtar, jernvägsskenor m. m. De kruppska
verken sysselsatte 1881 19,605 arbetare, hvilka
tillsammans med sina familjemedlemmar utgjorde
en befolkning af ej mindre än 65,381 pers. För
denna stora arbetarebefolkning har firman låtit
bygga bostäder – icke enligt cottage-systemet,
för hvilket utrymme saknas, utan enligt ett mera
sammanträngdt byggnadssätt –, hvilka upplåtas
mot billig hyra åt gifta arbetare (ungkarlar hafva
s. k. "menage", der de få både bostad och föda m. m.),
samt inrättat konsumtionsanstalter af flere slag,
såsom bageri, kolonial- och manufakturvaruaffär,
värdshus och ölstugor, slagtarehus m. m., der
arbetarna erhålla varorna för produktionspris, sjuk-
och begrafningskassor, pensionsanstalt, sjukhus och
epidemisjukhus, badinrättning, kemiskt laboratorium,
boktryckeri och bokbinderi m. m. Fabrikerna hafva
särskild brandkår (af omkr. 70 pers.), hvilken äfven
gör vakt och säkerhetstjenst. Alla bostäderna äro
försedda med vatten- och gasledning, och man beräknade
för ej länge sedan, att K:s gasverk i afseende på
produktionens storlek var det fjerde i ordningen af
Tysklands och Österrikes gasverk. Till förmedling af
samfärdseln inom fabriksområdet funnos 1876 jernvägar
af 57 km. längd. Jämte verkstäderna vid Essen eger
firman jernmalms-, kol- och sandgrufvor samt stenbrott
i Tyskland, stenkolsfält och jernmalmsgrufvor i norra
Spanien samt, för anställande af ballistiska försök,
ett skjutfält af omkr. 17 km. längd i närheten af
Meppen i Hannover.
Kruppska kanonen kallas ett slags refflad
bakladdningskanon af gjutstål, konstruerad af
den tyske kanonfabrikanten Alfred Krupp. Dennes
kanonsystem är sedan 1860 antaget i Preussen och
har sedermera införts i flere land, bl. a. Sverige
och Ryssland. Den preussiska bakladdningskanonen
har också med heder bestått profvet i krigen 1864,
1866 och 1870–71. Ryssland tillkommer förtjensten
att först, efter försök i Petersburg 1864,
hafva användt gröfre (20 cm.) gjutstålspjeser,
vid armeringen af Kronstadt. Ungefär från
nämnda tid började äfven Krupp att förbättra den
kreinerska dubbelkilen genom att göra dess bakre yta
cylindrisk; och efter åtskilliga försök lyckades
han konstruera sin nuvarande rundkilsmekanism (se
Kanon, sp. 171), hvilken från 1873 antogs för de
preussiska fältkanonerna. Från försöken i England
1868 fick Krupp tanken att förstärka sina kanoner
med ringar eller med mantel. Derigenom uppstodo
tvänne slags kanoner: ring- och mantel-kanoner. Vid
de förra utgjordes kanonens hufvuddel af ett kärnrör,
på hvars bakre del krymptes i varmt tillstånd 1–3
ringar, allt af gjutstål. Mantelkanoncn deremot har,
ett proportionsvis svagare kärnrör, hvilket omslutes
på bakre delen af ett gjutstålsomhölje eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
