Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräftan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom magsäckens innehåll hastigt pressas
uppåt. Denna reflexrörelse kan utlösas från alla
möjliga delar af kroppen, och det gifves derför en
mängd olika orsaker till kräkning. De närmaste ligga
inom magsäcken sjelf, såsom då den öfverfylles med
födoämnen (den lindrigaste och vanligaste kräkningen
är dibarnets, då det tagit för sig för mycket)
eller betungas med äcklande, osmältbara födoämnen
(dyspepsi), eller då magsäcken är sjuk genom katarr,
magsår, kräfta o. d., eller då något gift eller
retande medikament (se Anestetiska medel och Emetica)
blifvit infördt i magsäcken. Vidare uppkommer kräkning
vid hinder för födoämnenas gång genom tarmkanalen,
såsom vid bråck, tarmvred, tarm-invagination m. m. (se
Ileus), vid all inflammatorisk retning på bukhinnan
(såsom vid peritonit, hepatit, nefrit, perimetrit,
pericystit m. m.), oftast i början af de flesta
febersjukdomar med eller utan utslag samt vid en
mängd affektioner af hjernan och dess hinnor, såsom
kongestion, meningit, tumörer, migrän m. m. Den vid
sjösjuka så pinsamma kräkningen beror sannolikt på
hjernans vaggning och cirkulationsrubbning. De flesta
affektioner af lifmodern, särdeles hafvandeskap under
de första månaderna, medföra en s. k. sympatisk
kräkning. Äfven de uppkräkta ämnena kunna vara
af flere olika slag, såsom vanliga, mer eller
mindre smälta födoämnen, medikament och gifter,
slem, blod (ofta svart, kaffesumplikt vid magsår
och kräfta), galla, fekala ämnen (exkrement) vid
bråck och ileus, intestinalmaskar, svampar, såsom
sarcina (se d. o.), m. m. Botemedlen för kräkning
äro nästan lika mångartade som orsakerna. Som
hufvudregel gäller att taga reda på utgångspunkten för
reflexretningen och der behandla hufvudåkomman. Så
kan t. ex. kräkning botas genom kräkmedel, om det
gäller att hastigt undanskaffa retande ämnen ur
magsäcken. En "sympatisk" kräkning, beroende på
peritonit eller på hjerninflammation, lindras bäst
genom isomslag på inflammationshärdarna. Såsom
direkta medel att nedsätta magslemhinnans känslighet
förtjena användas ispiller, kalla kolsyrehaltiga
drycker, opiat, blåsyrehaltiga medel (dock ej utan
läkares ordination), senapsdeg eller terpentinduk
på maggropen, äfven i vissa fall isomslag på
densamma. Kräkningen vid sjösjuka stillas bäst genom
horisontalt läge och kloral. F. B.
Kräkrot, Radix Ipecacuanhae, farmak., med.,
erhålles af rubiacén Cephaëlis Ipecacuanha Rich.,
en i Brasiliens fuktiga urskogar, helst nära vatten
växande liten (15–25 cm. hög) half buske, med i
myllan krypande, horisontal, smal rotstock, från
hvilken uppstiga korta stjelkar, antingen vedartade,
med fasta, i kanten föga håriga, vågiga blad (en form,
som länge odlats), eller örtartade, med mjuka blad,
som i kanten äro mer håriga och ej vågiga. Från
rotstockens undre sida nedskjuta sekundära rötter,
5–10 cm. långa, hvilka till en början äro smala,
nästan trådlika, men sedermera förtjockas, i synnerhet
å mellersta delen, genom utbildandet af en tjock,
inuti grå, hornartad bark, som har ett småknöligt,
ringladt utseende (Rad. Ipec.
annulata) och på ytan vanligen är gråaktig (I. grisea)
eller gråbrun till rödbrunaktig (I. rubra) och
emellanåt svartgrå. Den i handeln förekommande
kräkroten torde möjligen härstamma äfven från
andra arter än C. Ipecacuanha, att döma af rotens
vexlande utseende hvad beträffar formen på barkens
ringlade upphöjningar. Ju mera barken är utvecklad,
och ju mindre det finnes af gulhvita veddelar,
dess bättre är drogen. Den officinella kräkroten
kommer hufvudsakligen från provinsen Mattogrosso
i Brasilien. Cartagena-kräkrot består af tjockare,
mindre starkt ringlade rötter, hvars bark är ljusare
grå inuti. Kräkrotens vigtigaste beståndsdel är
alkaloiden emetin (se d. o.). Äfven andra rubiacéer
innehålla i sina rötter emetin, t. ex. Psychotria
emetica, som växer i Nya Granada och ger handelns
Rad. I. nigra l. striata, bestående af något tjockare,
svarta, strimmiga rötter, inuti i barkdelen ofta
violetta eller gråblå, och Richardsonia scabra
St. Hil., hvars friska rot är stärkelserik och hvit
(I. alba farinosa), men, torkad, får en jerngrå färg
och har djupa sprickor samt omvexlande böjningar,
hvarför den äfven kallas R. Ipec. undulata. Af
en till nat. fam. Violarieae hörande liten buske,
Ionidium Ipecacuanha Vent., fås en tredje emetinhaltig
kräkrot, som är hvit och vedartad, hvarför densamma
i droghandeln benämnes R. Ipec. alba lignosa. Dessa
slag af kräkrot kallas med ett gemensamt namn
"falsk Ipecacuanha". Den äkta kräkroten odlas
numera i tämligen stor skala i britiska Indien, och
fortplantningen sker mycket lätt dels genom små bitar
af den ringlade rotdelen, dels genom bladskaften,
hvilka i lämplig jord alstra nya plantor. Kräkrotens
historia går tillbaka till slutet af 1600-talet,
då den först började användas i Europa mot rödsot
och värderades mycket högt. Dess bruk utbreddes af
Helvetius, som höll medlet hemligt och sålde det för
1,000 louisdorer till franska regeringen. Kräkroten
verkar genom emetinet äckel eller kräkning efter
dosens storlek. Infusion på kräkrot ingår ofta i
"bröstsafter", och af densamma beredes kräkrotsvin
(se Kräkvin 1). O. T. S.
Kräkrots-vin. Se Kräkvin 1.
Kräksalt. Se Kräkvin-sten.
Kräksalts-vin. Se Kräkvin 2.
Kräkvin. 1. K. l. kräkrots-vin, Vinum Ipecacuanhae
Ph. Suec., farmak., med., beredes af 1 del kräkrot
och 10 delar sherryvin, som i en väl sluten glasflaska
får stå i fem dagar i en temperatur mellan + 15° och
+ 26° C., hvarefter vätskan afhälles och återstoden
skyndsamt pressas samt den utpressade vätskan blandas
till den förut afhällda. Det sålunda erhållna
kräkvinet får stå ett par dagar, så att grumligheten må
falla till bottnen, hvarefter det klara afhälles
och hastigt filtreras genom papper, hvarunder
filtrertratten bör vara öfvertäckt. Kräkvinet
nyttjas som kräkmedel åt barn i dos af 1/2 till 1 tesked
hvar 15:de minut, tills verkan följer. Det blandas
äfven med syruper, t. ex. Syrupus Senegae, och
begagnas som bröstsaft, teskedsvis, mot akuta lung-
och strupkatarrer ("förkylnings-hosta"). – 2. K. l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
