- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
193-194

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kränga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera följdes af hans efterträdare. Ännu vanligare
har varit kröning af regenternas gemåler såsom en
bekräftelse på deras höga värdighet, och denna sed
är ännu bibehållen. Påfven krönes, vid tillträdet
till sitt ämbete, med en tredubbel krona, den
s. k. tiaren. – Särskildt slagna minnespenningar,
s. k. kröningsmynt, hafva plägat vid kröningar
utkastas bland folket. Sista gången sådana verkliga
kastpenningar förekommo i Sverige var vid Karl XIV
Johans kröning. Vid samma tillfälle iakttogs äfven
det gamla bruket att konungens häst försågs med lösa
silfverskor, hvilka vid återvändandet från kyrkan
borde tappas och blifva upphittarnas byte. Vid Gustaf
III:s kröning lär för sista gången hafva förekommit
en kröningsoxe, hvarmed urspungligen menades en
helstekt oxe, som fördelades bland folket, men
senare en af papp gjord figur i skapnad af en oxe
med förgyllda horn, inuti fylld med knyten af mat
och vinbuteljer, hvilka utdelades bland mängden. I
England har bibehållits det egendomliga bruket att
en "champion" uppträder vid kröningshögtidligheterna
(se Champion). – 2. Befästningsk. Fältvallens kröning
är ett i fästningskriget förekommande anfallsarbete,
som anlägges närmast fästningen på krönet af dess
fältvall (deraf namnet) och utgöres af en i nämnda
vall gjord nedskärning med ett framför liggande,
af den uppgräfda jorden formadt bröstvärn, försedt
med en mängd traverser och ryggvallar, mellan
hvilka bl. a. äfven inrymmas de direkta bresch-
och kontrabatterier, som till sist skola förstöra
fästningens stormhinder och tysta dess flankerande
eld. Fältvallens kröning, hvilken utföres medelst
sapp-arbete, har till ändamål att beherska den
betäckta vägen samt derifrån fördrifva försvararna
och sålunda möjliggöra utförandet af de sista
belägringsarbetena: grafnedgången och graföfvergången
(jfr Fästningskrig). – 3. Förr namn på den stämpling
(åsättande af kronans märke) af mått, vigter, vågar
och transportkärl, hvilken utfördes af justerare och
"krönare". De stadgade tecknens åsättande kallas i
nu gällande författning stämpling och verkställes af
justerare. Krönarebefattningarna äro nu afskaffade.
2. O. A. B.         3. L. A. F.

Kröningssvärd, Karl Gustaf, historisk samlare,
skriftställare, föddes d. 19 Jan. 1786 i
Vester-Fernebo socken i Vestmanland, aflade
1806 juridisk examen i Upsala och utnämndes 1813
till länsnotarie i Kopparbergs län samt erhöll
s. å. häradshöfdingetitel. 1826 förordnades han till
bergsfiskal vid Stora Kopparberget. Död i Stockholm
d. 6 Sept. 1859. Hysande ett lefvande intresse för
fäderneslandets och särskildt sin hembygds historia,
var han en outtröttlig samlare af allt, som kunde
belysa henne. Af hans många i tryck utgifna skrifter –
Handlingar om trolldomsväsendet i Dalarne 1668–1673
(1821; ny tillökad uppl. Blåkullefärderna, eller
handlingar
etc. 1845–49) m. fl. – intages första
rummet af hans Diplomatarium dalekarlicum. Urkunder
rörande landskapet Dalarne
(3 dlr, 1842–53, med
suppl.; 1:sta del. utgaf han i förening med J. Liden);
det utgör
ännu den förnämsta källan för ett närmare studium
af Dalarnas äldre förhållanden. Af K:s många ej
utgifna skrifter må särskildt nämnas Diplomatarium
vestmannicum
(3 dlr), innehållande en samling
urkunder från medeltiden rörande Vestmanland. Detta
arbete jämte de flesta af hans öfriga handskrifter
förvaras i Upsala universitets bibliotek. För
behandlingen af dessa båda landskaps äldre
språk kunna dessa urkundssamlingar ej läggas
till grund, emedan K:s afskrifter ej alltid äro
minutiöst noggranna, och i K:s rent historiska
skrifter träffas stundom väl vågade hypoteser och
misstag, beroende på att han, oaktadt sitt stora
intresse, dock saknade tillräckliga förstudier
och kritisk blick. – Äfven på det skönliterära och
naturvetenskapliga området (Afhandlingar rörande
naturvetenskaperna,
1830–31, Flora dalekarlica, 1843,
m. fl.) uppträdde K. ej utan framgång som författare.
K. H. K.

Kröpelin, Hans, riksråd. I början af 1400-talet
nämnas visserligen tvänne nordtyska ätter med detta
namn, en borgerlig af stor betydenhet och anseende
i Rostock samt en adlig från Werle; men det vapen,
ett Andreas-kors med öfre armarna förenade af en
tvärbjelke, som Hans Kröpelin förde, förbjuder oss
att föra honom till någon af dem. Troligare är, att
han var bördig från Preussen, der han finnes hafva
haft betydande förbindelser. Redan under drottning
Margaretas tid hade han inkommit i Sverige och
vunnit hennes förtroende. Från 1409 synes han hafva
varit höfvitsman på Elfsborg, och samtidigt var
han äfven höfvitsman på det närbelägna Bohus. 1421
fick han dock utbyta dessa båda län emot det vigtiga
Stockholms, och kort derefter, redan 1422, nämnes
han som medlem af det svenska rådet. Stockholms
slott innehade han ännu vid början af Engelbrekts
resning, men måste 1435 lemna detsamma, då konung
Erik, som väl fann honom alltför svenskvänligt
sinnad, gaf det åt den danske riddaren Erik Nilsson
(Gyllenstierna). Året derefter fick han dock af det
svenska rådet, som lärt sig akta och värdera honom, i
ersättning Åbo slott, hvilket han behöll till sin död,
1440. – Som höfvitsman på Stockholm hade han gjort
sig i hög grad omtyckt och älskad af folket, och han
ansågs allmänt vara den bäste af de många utländske
höfvitsmän, som då funnos i Sverige. I det längsta
sökte han medla mellan konungen och det svenska rådet,
och nästan ständigt träffas han på resor dem emellan,
men alla hans medlingsförsök strandade på grund af
konungens olyckliga halsstarrighet och upprepade
löftesbrott. K. H. K.

Kröson, i Götaland vanlig benämning på lingon.

1. Kröyer, Hans Ernst, dansk musiker, f. i
Köpenhamn 1798, blef 1815 student och 1844
hofkantor i Kristiansborgs slottskyrka. Död
1879. K. komponerade åtskilliga qvartetter,
bl. a. den allmänt sjungna nationalsången "Der
er et yndigt land" (orden af Oehlenschläger).
A. L.

2. Kröyer, Henrik Nikolai, dansk zoolog, den
föregåendes broder, född i Köpenhamn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free