- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
195-196

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kränga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1799, begaf sig 1821 till Grekland för att deltaga
i frihetskriget, blef 1826 adjunkt i Stavanger och
började der egna sig åt zoologiska studier, hvilka
han från 1830 fortsatte i Köpenhamn. K. gjorde
många och långa sjöresor. Så besökte han
(1834–36) alla Danmarks kuster för att taga
kännedom om fiskerierna, deltog i den 1838–39
af franska regeringen utsända expeditionen till
Spetsbergen och i den danska fregatten "Bellonas"
färd till Syd-Amerika (1840–41) samt besökte
1853–54, i fiskeri-intresse, vestra Europas och
Nord-Amerikas kuster. 1842 blef K. inspektör
vid det naturhistoriska museet i Köpenhamn och
qvarstod på denna plats, till dess museet (1869)
förenades med universitetets samlingar. 1858 blef
han docent vid den s. å. invid Köpenhamn öppnade
"landbohöjskolen". Död i Köpenhamn d. 14 Febr. 1870. –
Åren 1837–49 utgaf K. "Naturhistorisk tidsskrift",
i hvilken han offentliggjorde många uppsatser af
sin egen hand. Bland hans öfriga skrifter märkas De
danske östersbanker
(1837) och praktverket Danmarks
fiske
(4 bd, 1838–53). Derjämte författade han den
ichtyologiska och karcinologiska afdelningen af
J. P. Gaimards stora arbete "Voyage en Scandinavie,
en Laponie, en Islande et au Spitzberg" samt
uppsatser i "Videnskabernes selskabs" skrifter.
C. R.

3. Kröyer, Peter Severin, dansk målare, den
föregåendes son, född i Stavanger (Norge) d. 23
Juli 1851, fick sin första utbildning vid Tekniska
institutet i Köpenhamn och studerade sedermera (till
1870) vid konstakademien derstädes. 1871 väckte han
stor uppmärksamhet genom ett kraftigt och lefvande
porträtt af målaren O. D. Ottesen. Jämte porträtt
målade K. genrebilder, i synnerhet från de danska
fisklägena, samt egnade sig äfven åt historiska
uppgifter och vann 1873 den mindre guldmedaljen
för en kartongteckning: David inför Saul, sedan han
dödat Goliat.
1878 fick han konstakademiens utrikes
resestipendium samt besökte under de följande åren
Frankrike, Spanien och Italien. Denna resa verkade i
hög grad befruktande på hans konst, och flere hemsända
arbeten, Ett sardineri i Concarneau, Italienska
jordbruksarbetare
m. fl., visade stor frihet i
behandlingen. Med ett arbete i samma riktning,
i hvilket konstnären samlat hela sin kraft i de
egendomliga ljuseffekterna, Italienska byhattmakare,
vann han tredje medaljen vid utställningen i Paris
1881. Året derpå erhöll han utställningsmedaljen i
Köpenhamn och 1884 guldmedalj i London. En egendomlig,
med stor naturtrohet återgifven färgeffekt framträder
i hans senast utställda tafla, Fiskare draga not
vid Skagens norra udde
(1883). K. är en af den
yngre skolans främste representanter. Han eger stor
säkerhet och kraft i teckningen – hans blyertsskisser
bära derför en äkta konstnärlig prägel – samt
ett högt utveckladt sinne för en naturtrogen och
effektfull färggifning. K. har äfven uppträdt som
bildhuggare. Ph. W.

Ksjatrija, medlemmarna af den ursprungliga ariska
krigarekasten uti Indien, till hvilken höra krigare,
konungar och furstar. Denna kast är
enligt myterna utgången ur Brahmas armar och räknas
derför jämte brahmaner och vaisja till de "två
gånger födda" kasterna, medan sudra och blandade
klasser bilda de "en gång födda" kasterna. Ksjatrijas
pligter voro att gifva almosor, offra, läsa Veda samt
hufvudsakligen att försvara folk och land. Dessutom
var förvaltningen lagd i deras händer. Under
de sociala omhvälfningar, som gifvit det indiska
kastväsendet en alldeles ny form (se Indien, sp. 532),
hafva de forne ksjatrija helt och hållet uppgått i
de s. k. radjputerna.

Ktesias (Lat. Ctesias), forngrekisk historieskrifvare
från Knidos i Karien. Han var för öfrigt till yrket
läkare och såsom lifmedikus anställd hos den persiske
konungen Artaxerxes Mnemon, hvilken han åtföljde
under fälttåget mot Kyros och i slaget vid Kunaxa
(401 f. Kr.). Kort derefter återvände han till sitt
fädernesland och författade der, med begagnande af det
rika material, som han samlat under sin långa vistelse
i Persien, dels ett större verk i 23 böcker med titeln
Persika, hvilket omfattade de assyriska och persiska
rikenas historia, dels ett mindre arbete, Indika,
af, såsom det synes, hufvudsakligen naturhistoriskt
innehåll. Af båda dessa arbeten återstå endast
fragment. K. synes ej tillräckligt hafva skilt mellan
historia och saga, och senare grekiska författare,
hvilka dock flitigt begagnat hans skrifter, beskylla
honom för bristande tillförlitlighet. A. M. A.

Ktesibios, berömd mekaniker i Alexandria
omkr. 130 f. Kr., konstruerade i synnerhet
åtskilliga hydrauliska maskiner och apparater,
i hvilka lufttrycket ingår såsom verkande kraft,
t. ex. pumpen, häfverten m. fl. Vid dessa arbeten
biträddes han af sin ännu mer berömde lärjunge Heron.
A. M. A.

Ktesifon [-ån; Lat. Ctesiphon], forngrekisk
statsman, athenare, som efter slaget vid
Chaironeia (338 f. Kr.) framställde förslag att
med en gyllene krans belöna Demosthenes’ stora
förtjenster om fäderneslandet. Med anledning deraf
väckte den i macedonska partiets tjenst stående
talaren Aischines (se AEschines 1) mot honom en
rättegång. Såväl Aischines’ anklagelsetal som
Demosthenes’ glänsande och segerrika försvarstal
("om kransen") finnes i behåll.
A. M. A.

Ktesifon [-ån; Lat. Ctesiphon, Pers. Taisafûn],
forntida stad i Babylonien på östra Tigris-stranden,
gent emot Seleukeia. Någon större betydelse
erhöll den först under det parthiska rikets tid,
då den upphöjdes först till vinterresidens för de
parthiske konungarna och sedan, efter Seleukeias
förstöring (162 e. Kr.) till hufvudstad. År 201
e. Kr. intogs och uppbrändes den af Septimius
Severus, men återställdes å nyo och var under
sassanidernas välde (226–651) en af de största
och praktfullaste städer i verlden. Efter landets
eröfring af araberna råkade K. i förfall, och dess
ruiner fingo lemna byggnadsmaterial till den nya
hufvudstaden, Bagdad. På dess forna plats, hvars
arabiska namn är El Madain (städerna), finnas ännu
några lemningar af sassanidernas konungapalats.
A. M. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:24:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free