Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ktoniska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare. De s. k. halfkufiska mynten, hvilka på
ena sidan hafva kufisk och på andra sidan grekisk
legend, synas hafva varit bestämda för handeln med
vesterlanden, hvaremot de s. k. barbariska kufiska
mynten, med sin råa prägel och oformliga skrift, anses
hafva varit ett fabrikat af volga-bulgarerna, liksom
äfven ryssarna under mongoliska perioden efterbildade
tatariskt mynt. – Den största mängden kufiska mynt
har blifvit funnen i Europa, ty jämförelsevis sällan
hafva resande forskare lyckats hemföra någon, mer
betydande samling från Orienten (Persien, Mindre
Asien, Syrien, Egypten), der alla funna gamla mynt
skola insändas till myndigheterna för att genast
omsmältas till nya. De rikaste fynden hafva blifvit
gjorda i Ryssland, der det kejserl. Asiatiska museet
i Petersburg redan för 30 år sedan egde en skatt af
12,350 muhammedanska mynt, hvilken antagligen sedan
dess blifvit betydligt förökad. Dernäst kommer,
öfverraskande nog, Sverige, der kufiska mynt (intet
yngre än 11:te årh. e. Kr.), nästan uteslutande af
silfver, funnits i alla provinser utmed östra kusten
fr. o. m. Ångermanland t. o. m. Skåne, men allra
mest på Gotland och dernäst Öland. Deremot har i det
inre landet och på vestra kusten, liksom i Norge
och Danmark, ett jämförelsevis ringa antal sådana
mynt anträffats. Svenska Kongl. myntkabinettet egde
1873 omkr. 20,000 kufiska mynt, hvaraf omkr. 13,000
från Gotland. Den arabiska numismatiken grundades
i 18:de årh. af J. G. K. Adler, prof. i Köpenhamn,
och O. Tychsen i Rostock samt utbildades i 19:de
årh. i främsta rummet af C. M. J. Frähn, genom
hvars händer omkr. en million muhammedanska mynt
skall hafva passerat, vidare af Stickel, Soret,
dansken Lindberg samt svenskarna J. Hallenberg
("Numismata orientalia", 1822) och K. J. Tornberg,
hvilken senare vid sidan af Frähn och Stickel
förvärfvat sig ett af de främsta rummen inom den
arabiska numismatiken. Hans hithörande arbeten
äro "Numi cufici regii numophylacii holmiensis"
(1848) och "Symbolae ad rem numariam muhamm."
(1846–62), hvilka beskrifva alla i svensk jord till
1861 funna kufiska mynt. – År 1868 beskref han
i korthet (i "Zeitschr. d. deutschen morgenl.
gesellschaft", bd 22) de anmärkningsvärdaste af
4,000 ytterligare funna och undersökta dirhemer samt
några år derefter ett nytt stort fynd från Gotland
(i "Antikvarisk tidskrift", bd 3). Efter hans död
(1877) har man hufvudsakligen genom Vitt. hist. och
ant.-akademiens "Månadsblad" fått underrättelse
om vidare fynd af kufiska mynt i Sverige.
H. A.
Kufisk skrift kallas den äldsta arabiska skriftformen
efter den af Omar (637) grundlagda staden Kufa
i Mesopotamien, från hvars berömda språkskola
detta alfabet spred sig öfver alla delar af det
muhammedanska väldet. Att araberna erhöllo detta genom
beröring med syrerna ett eller två årh. före Muhammed
visar sig af den kufiska skriftens stora likhet med
den äldsta syriska, estrangelo (se d. o.); men sin
närmaste förebild har den i den arameiska skriftform,
som Vogüé funnit i de nabateiska inskrifterna i
Hauran. Den kufiska skriften
nyttjades naturligtvis såväl till inskrifter och
böcker som för det dagliga behofvet; men småningom
uppkom vid sidan deraf en ombildning af dess stela,
rätvinkliga former till en lätt löpande rundskrift,
som fick namnet néschi ("boklig") och från 10:de eller
11:te årh. fullkomligt utträngde den förra. Den äldre
formen finnes nu för oss tillgänglig dels i de äldsta
koran-handskrifterna, dels och i synnerhet på mynt (se
Kufiska mynt), sigill, graf-inskrifter o. dyl. Jfr
Möller, "Orientalische paläographie" (1844).
H. A.
Kuflungarna (kuvlungarna). Se Jon Kuvlung.
Kufra (Kufara), en bland de största oaserna i
Sahara, hvilken först på sista tiden, genom G. Rohlfs’
expedition (1879), blifvit närmare bekant. Den
ligger under 21 1/2° ö. lgd och 25° n. br. samt bildar
egentligen en samling oaser, af hvilka den största,
Kebabo, är omkr. 200 km. lång. Alla oaserna hafva
förträffligt dricksvatten, öfver 1 mill. palmer,
vackra trädgårdar och åkerfält samt lemna, jämte
alla slags köksväxter, citroner, granatäpplen, oliver
och vindrufvor af utmärkt beskaffenhet. Innevånarna,
suya, äro fanatiska muhammedaner och stå i ett löst
beroende af Tripolis.
Kufstein, stad och fordom fästning i Tyrolen, vid
Inn, nära bajerska gränsen samt jernvägarna till
Innsbruck och München. 3,047 innev. (1880) tillsammans
med den på andra sidan Inn belägna orten Zell. Invid
staden ligger den gamla bergfästningen Geroldseck,
hvilken, sedan den uppgifvits såsom fästning, förr
begagnades som statsfängelse och nu är upplåten
till kasern.
Kuftarbeten (Ind. koftgari), indiska damascerade
eller inkrusterade arbeten i guld på stål. Kuftarbeten
tillverkas i Kasjmir, Pandjab och Nisams rike. Jfr
Inkrustera.
Kufung, Nikolaus. Se Arnmödlingarna.
Kugel-lack. Se Florentin-lack.
Kugghjul, mek., ett vid omkretsen med framskjutande
tänder ("kuggar") försedt hjul, hvilket är anbragt
på en axel. Två sådana hjul ingripa i hvarandra, så
att en kugge på det ena hjulet kommer i mellanrummet
till två kuggar på det andra. Kuggarna äro formade
på det sätt, att när det ena hjulet kringvrides,
det andra bringas i rotation genom den tryckning
de med hvarandra i beröring varande kuggarna utöfva
och den ena kuggen efter den andra sålunda kommer i
verksamhet. Inom den praktiska mekaniken äro kugghjul
bland de vanligast använda medel för öfverförande af
en kraft från en axel till en annan eller för att
öfverföra en rotationsrörelse, vare sig med lika,
förstorad eller förminskad hastighet. De användas
äfven i många olika former. Äro de axlar, mellan
hvilka rörelsen meddelas, parallella sins emellan,
erhålla hjulen en cylindrisk grundform och benämnas
då stjernhjul. Om deremot axlarna bilda en vinkel och
innehållas i samma plan, blifver grundformen konisk,
och man gör då bruk af koniska hjul. Dessa äro de
båda förnämsta formerna, men många andra begagnas
för särskilda ändamål. Vanligen äro kuggarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
