Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kumanien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänder i käkarna och på plogbenet samt genom frånvaro
af skäggtömmar. Två arter äro kända, nämligen vanliga
kummeln (berglaxen, sölvfisken), M. vulgaris
Flem., samt en art från Magelhaenska sundet, Chile
och Nya Zeeland. Kummeln förekommer i Atlanten
vid såväl amerikanska som europeiska kusterna, går
söderut till Medelhafvet samt mot norr till trakten
af Trondhjem. I Kattegatt och vid norska kusten
förekommer han tämligen sparsamt, men har tidtals
uppträdt i större mängd. Sedan flere tiotal af år har
han i Sverige fångats endast mera tillfälligtvis. I
England, der han kallas hake, förekommer kummeln vid
sydöstra kusten ganska talrikt, likaså vid franska och
spanska kusterna samt i Medelhafvet. Han följer sill-
och sardinstimmen samt är ganska glupsk. För öfrigt
håller han sig mera ute på djupare vatten. Fisket sker
med lina och handsnöre. Beredningen för handeln är
lika med öfriga torskfiskars (se Klippfisk). Kummeln
når ofta en längd af öfver 1 m. Han är till färgen
silfvergrå, med mörkare rygg. R. L.
Kummer, bot. 1. Det svenska namnet på det till
nat. fam. Senticosae L. hörande örtslägtet Geum
L., hvars arter äro medelstora örter med mångåriga
jordstammar, håriga stjelkar, lyrformiga, parbladigt
delade rotblad och handdelade eller pardelade
stjelkblad samt gula eller rödbrunstrimmiga blommor,
hvilkas foder är plattadt eller klocklikt vidgadt. Fem
kronblad samt många ståndare (kl. Icosandria
L.) och pistiller. Karpellerna äro håriga,
med ett ledadt, krokuddigt spröt, fästa på ett
kägellikt, tort, qvarsittande fäste. De allmännaste
arterna i Sverige äro fårkummern, G. ricale L.,
med nästan hängande blommor, hvilkas kronblad
först äro hvitgula och sedan blifva rödletta
med brunaktiga strimmor, samt nejlikekummern,
G. urbanum L., som har gula, upprätta blommor
och lemnar drogen nejlikerot (se d. o.). –
2. Ett folknamn på blomhängena hos hängeväxter,
i synnerhet på alens och björkens honhängen.
O. T. S.
Kummer, Friedrich August, tysk violoncellist,
f. 1797, utbildade sig under Dotzauer och blef 1817
anställd som cellospelare i Dresdens hofkapell. Snart
blef han känd såsom virtuos såväl i solo- och
qvartett- som i orkesterspel samt förträfflig lärare
(åt Cossmann, Goltermann m. fl.). 1864 tog han
afsked från hofkapellet, men bibehöll en lärareplats
vid konservatoriet. Död 1879. K. utgaf diverse musik
och en skola för violoncell. A. L.
Kummer, Ernst Eduard, tysk matematiker, född i Sorau
(Nieder-Lausitz) d. 29 Jan. 1810, var professor i
matematik 1834–42 vid gymnasiet i Liegnitz och 1842–55
vid universitetet i Breslau samt kallades 1855 i
samma egenskap till Berlin, hvarest han äfven under
några år samtidigt beklädde en lärarebefattning vid
Krigsakademien och en längre tid tjenstgjorde som
Vetenskapsakademiens ständige sekreterare. K. har
egnat sitt vetenskapliga forskningsarbete
företrädesvis åt talteorien och den syntetiska
geometrien. Särskildt tillhör honom till väsentlig
del förtjensten att hafva utbildat teorien
för ideala primfaktorer till de komplexa talen och
teorien för rätliniga strålknippen. För öfrigt har
han bl. a. äfven framställt den allmänna teorien
för reciprocitetslagarna i afseende på rester
och icke-rester för potenser, hvilkas grad är ett
primtal, samt behandlat en anmärkningsvärd yta af
fjerde graden, hvilken efter honom vanligen kallas
"Kummerska ytan". Af hans skrifter, hvilka till
största delen äro offentliggjorda i Berlin-akademiens
handlingar och Crelles "Journal für die reine und
angewandte mathematik", må nämnas: Theorie der
idealen primfactoren der complexen zahlen (1857) och
Allgemeine theorie der geradlinigen strahlensysteme
(1859). G. E.
Kummer, Karl Robert, tysk landskapsmålare, född 1810 i
Dresden, var i sin utbildning mest hänvisad till sig
sjelf och naturen, som han, med hjelp af konstvänner
och stipendium, fick studera under resor i Tyrolen
och i Italien, der han vistades åren 1831–37. För
öfrigt gjorde han studieresor till Ungern och de
slaviska landen, i Österrike, till Skotland, Portugal
och Egypten samt hemförde från dessa land en mängd
skisser. Dessa bearbetade han sedan i Dresden, der
han slog sig ned 1843 och blef professor 1859. Hans
bilder berömmas för sann teckning samt vacker luft
och ljusverkan.
Kummin, Fructm carvi, farmak., med., kallas de torkade
delfrukterna af den på ängsbackar, betesmarker samt
åker- och vägkanter o. s. v. i Skandinavien, mellersta
Europa, Ryssland och Sibirien allmänt växande tvååriga
kumminörten (stundom skrifven "kummil"-örten),
som hör till nat. fam. Umbelliferae Juss.,
kl. Pentandria L. Stjelken är fårad och glatt, med
2–3 dubbelt parbladigt delade blad, hvilkas slutliga
småflikar äro jämnbreda och spetsiga. Bladskifvan
har aflång omkrets, och bladskaften omfatta till en
del stjelken medelst något hinnkantade och vidgade
slidor. Blommorna sitta i dubbla flockar, hvilka
vanligen sakna svepen. Frukterna bestå, såsom hos
Umbelliferae i allmänhet, af 2 delfrukter, hvilka
äro nästan halfmånformiga, med plattade sidoytor
och hög rygg samt låga, bleka åsar, med en oljekanal
i hvarje däld mellan åsarna och 2 kanaler i den
plattade eller något inböjda fogsidan. Färgen
är mer eller mindre klart brun. Lukt och smak
äro starkt aromatiska. Kummin innehåller relativt
stor mängd (3–5 till 9 proc.) flyktig olja, som är
färglös eller blekgul och tunnflytande samt består
af vattenklar karvol (C20 H14 O2), som ger lukten,
och kamfenen karven. Dessutom finnes kariol, analog
med apiol ur dill, en oljeartad, icke flyktig,
vätska. Kummin är en vanlig krydda på bränvin samt i
visst slags bröd, hvarjämte kumminvatten, aqua carvi
Ph. Suec., ibland användes för medicinskt ändamål
såsom lösningsmedel för vissa salter eller såsom
tillsats till mixturer för att verka väderfördelande
och lifvande på matsmältningen. Kummin började
först under medeltiden användas af läkare.
O. T. S.
Kumo, 1. (F. Kokemäenjoki.) Elf i Satakunta, Åbo och
Björneborgs län, Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
