Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 361-362 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkostaten ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämning för kyrko- l. sockenstämma. Se Kommunernas
historia, sp. 1115. C. O. M-n.

Kyrkotionde, förv., benämnes den kyrkorna
i Skåne, Halland, Bleking och Bohus län af
ålder tillhörande tionde. Vid dessa landsdelars
införlifvande med Sverige bibehölls denna tionde
i häfdvunnet skick, då deremot motsvarande tionde
i de gammal-svenska landskapen redan af Gustaf I
indragits till kronan. De danske konungarna hade
tid efter annan af kyrkotionden beviljat anslag
till bildningsanstalter, kontraktsprostar o. s. v.,
hvilka dispositioner under den svenska regimen fått
qvarstå. De motsvaras i landets öfriga provinser af
kronotiondeanslag. Skilnaden mellan dessa anslag af
krono- och kyrkotionde var före den 1871 verkställda
indragningen af anordnad kronotionde ingen annan än
namnet. Efter 1871 består skilnaden deri att staten
lemnar vederbörande ersättning för den indragna
kronotionden, under det med afseende å kyrkotionden
det gamla förhållandet mellan tiondegifvare och
indelningshafvare fortfar. För den tiondeinkomst
kyrkorna åtnjuta afgåfvos årliga redogörelser, hvilka
granskades af Kammarrätten, ända till 1862, då denna
redovisningsskyldighet efterskänktes. Inkomsten
utgjorde 1878 195,595 kr., näml. 169,828 kr. i
Skåne, 18,208 kr. i Halland, 3,928 kr. i Bleking och
3,631 kr. i Bohus län. Församlingarna använda dessa
medel hufvudsakligen för underhåll och nybyggnad af
kyrka, inköp af kommunionvin samt liqviderande af
bibeltryckstunnan. Ursprungligen lemnades kyrkotionden
in natura, men de skattskyldige utverkade sig
sedermera rätt att få lösa densamma efter fixerade
pris. K. M:t tillförsäkrade 1770 allmogen i Bohus
län rättighet att allt framgent som dittills få
lösa kyrkotiondespanmålen med 3 dlr smt tunnan. För
Bleking bestämdes lösningspriset 1816 till 2 riksdaler
36 skilling banko (4 kr. 12 1/2 öre) tunnan råg och 2
riksdaler 18 skilling 4 runstycke banko (3 kr. 57 1/2
öre) tunnan korn. I Skåne och Halland erlägges
enl. k. br. d. 14 Dec. 1855 kyrkotionden efter de
grunder, som blifvit fastställda i k. kung. d. 11 Maj
s. å. angående sättet för räntans och kronotiondens
utgörande. Jfr Kronotionde, Tionde. Kbg.

Kyrkotonarter kallas de olika oktav-indelningar af
grundskalan, hvilka före den moderna harmoniens
utveckling ansågos såsom skilda tonslägten, liksom
vårt dur och moll. De äldsta skriftställare, som
omtala kyrkotonarterna (8:de årh.), veta ingenting
om deras sammanhang med de grekiska och benämna
dem endast den "1–8 tonen", hvarannan "autentisk",
hvarannan "plagalisk". Först hos Hucbald uppdyka
samma benämningar som på de grekiska oktavslägtena,
men i förvänd ordning, hvarigenom den grekiska
doriska skalan blef af missförstånd kallad frygisk,
den frygiska dorisk o. s. v. Införandet af de fyra
autentiska tonerna (på d e f g) har tillskrifvas
Ambrosius, af de fyra plagaliska (på a h c d)
Gregorius den store. De senare gällde blott såsom
en förskjutning af de förra och bibehöllo dessas
grundtoner (d e f g) såsom finaltoner. I 16:de
årh. tillade Glareanus ännu två autentiska tonarter
på c och a (= vårt dur och moll), jämte motsvarande
plagaliska på g och e, hvadan hela listan då
fick följande utseende och namn (de kursiverade
bokstäfverna äro finaltoner):

autentiska:
1.	dorisk: d e f g a h c
3.	frygisk: e f g a h c d
5.	lydisk: f g a h c d e
7.	mixolydisk: g a h c d e f
9.	jonisk (iastisk): c d e f g a h
11.	eolisk: a h c d e f g
plagaliska:
2.	hypodorisk: a h c d e f g
4.	hypofrygisk: h c d e f g a
6.	hypolydisk: c d e f g a h
8.	hypomixolydisk: d e f g a h c
10.	hypojonisk: g a h c d e f
12.	hypoeolisk: e f g a h c d.

A. L.

Kyrkotukt kallas kyrkans öfvervakande af
hennes medlemmars tro och lefnad. Dit höra
de olika grader af bestraffningar, som enligt
kyrkolagen påläggas för olika slags förseelser
och förbrytelser mot kyrklig ordning. Kyrkotukten
delas i den allmänna, som gäller kyrkans medlemmar
i allmänhet, och den särskilda, som afser kyrkans
ämbetsmän. Föremål för den allmänna kyrkotukten
äro, enl. den svenska kyrkolagens 10 kap., § 2,
"alla sådana uppenbara och allom veterliga synder
och laster, som förtörna Gud och äro likväl af den
beskaffenhet, att syndaren icke straxt kan derför
lagföras". Dit räknar kyrkolagen: 1) oordning
och oskick vid samt af likgiltighet och förakt
härledd försummelse af gudstjensten, uteblifvande
från läsförhör, oenighet i äktenskap, olydnad mot
föräldrar, vårdslösad barnauppfostran, svordomsvana
och lönskaläge, 2) spridandet af vilseförande läror,
kyrklig tvedrägt och söndring. Bestraffningarna för
dessa förseelser bestå i sex varningsgrader. Visar sig
den tredje varningen (inför biskop och konsistorium)
fruktlös, inträder det s. k. mindre bannet,
som består deri att den felande på viss tid
förbjudes åtnjutandet af Herrens nattvard. Visa
sig alla sex varningsgraderna kraftlösa, inträder
det större bannet, fullständigt uteslutande ur
Guds församlings gemenskap, tills den felande gör
"sann bot och bättring". Det större bannet tillämpas
nu icke mera, det mindre bannet mycket sällan. Det
åligger kyrkorådet att deltaga i upprätthållandet af
den allmänna kyrkotukten. Särskildt eger kyrkorådet
(enl. k. förordn. d. 11 Dec. 1868) rätt, att förbjuda
enhvar, som ej är prest eller ej enligt kyrkolagen är
berättigad att predika, att uppträda inom församlingen
såsom lärare med andligt föredrag vid religionsöfning,
som ej är att anse såsom husandakt, så vida kyrkorådet
anser, att detta föredrag kan leda till "söndring
i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna
gudstjensten eller eljest till undergräfvande af
religionens helgd". För öfrigt eger kyrkorådet i
frågor, som röra religionens och sedernas helgd,
endast genom "allvarliga föreställningar och varningar
söka förmå den felande till bättring. – Den särskilda
kyrkotuktens bestraffningsgrader äro: 1) varningar,
2)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>