Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kängururåttan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärndrag l. stubbdrag kallas den skada å ett
timmer, hvilken uppkommit derigenom att vid trädets
fällning en eller annan sträng af trädets fibrer,
fastsittande vid stubben, utslitits ur stammen. Om
än kärndraget i ett afseende måste anses såsom en,
må vara obetydlig, skada å det fällda timret, utgör
den dock på samma gång ett bevis på virkets seghet
och godhet. J. G. B.
Kärnfrukter kallas sådana köttiga, saftiga frukter:
äpplen, päron, qvitten och andra, som höra till
nat. fam. Pomaceae L., hvilkas frön ("kärnor") icke
hafva ett stenhårdt skal, såsom händelsen är med de
s. k. "stenfrukterna": körsbär, plommon, aprikoser,
persikor m. fl., hörande till nat. fam. Drupacea
L. O. T. S.
Kärnlafvar, Lichenes pyrenocarpi, bot., en särskild
afdelning bland lafvarna, utmärkt derigenom att
de vanligen svarta sporgömmena eller fruktvårtorna
(apothecia) bilda slutna säckar, liknande peritecierna
hos kärnsvamparna, inom hvilka sporlagret
befinner sig, och ur hvilka sporerna utsläppas
genom en öppning i sporgömmets öfversta del.
O. T. S.
Kärnlinie, artill. Se Kanon, sp. 168.
Kärnröta, en förruttnelseprocess i stammen hos
lefvande träd, hvilken yttrar sig deri att kärnveden
genom fortgående upplösning af cellväfnaderna
förvandlas till en rödbrun, torfartad massa, som lätt
sönderfaller till pulver. Sjukdomen framkallas af
parasitsvampar (i synnerhet hattsvampar), som intränga
i träden genom rötterna eller genom sår efter yttre
skador (såsom afbrytning af toppen eller af större
grenar). I senare fallet utbreder sig kärarötan från
det skadade stället till trädets inre delar. Tager
rötan sin början i roten, stiger den uppåt inuti
stammen och kan då vinna öfverhand utan att gifva sig
till känna genom någt yttre tecken eller i väsentlig
mån skada trädets tillväxt. Men genom blåst eller
snö afbrytas i dylikt fall lätteligen yngre träd. Den
ruttnande veden hos löfträd antager ofta en hvitaktig
färg.
Kärnskottvidd, artill. Se Kulbana.
Kärnskugga l. helskugga kallas, i motsats till
halfskuggan (se d. o.), den del af en slagskugga, som
ej erhåller någon omedelbar belysning från ljuskällan.
Kärnsköra l. öppen ring i ett timmer består deruti
att en del af saf-ringarna lossnat från de öfriga,
så att en cirkelformig spricka uppkommit i det
inre af trädet. Kärnsköran sträcker sig icke
alltid rundtom hela saf-ringen, utan upptager
stundom endast en större eller mindre del af
cirkeln. Vanligtvis förekommer kärnsköran endast
nere vid trädets rot. Ett annat slag af kärnsköror
eller kärnsprickor, förekommer understundom. Dessa
följa ej saf-ringen i cirkelform, utan gå diametralt
genom stammens kärna. I Norrland äro de kända under
namnet vindsköror och anses uppkomma deraf att de unga
trädstammarna af häftiga stormar blifvit böjda fram
och tillbaka, tills de slutligen remnat i det inre.
J. G. B.
Kärnstam. Se Kärntråd.
Kärnsvampar, Pyrenomycetes, bot., hafva sporlagret
inneslutet inom mycket små, nästan punktformiga
gömmen (perithecia), som hafva formen
af ett päron eller en urna med sammandragen mynning,
genom hvilken sporerna utkastas. Till kärnsvamparna
hör den bekanta mjöldrygan, Claviceps purpurea
(se Claviceps). O. T. S.
Kärnten [hårdt k],
"kronland" i österrikisk-ungerska monarkien, med den
officiella titeln hertigdöme, har en areal af 10,328
qvkm. samt omgifves i n. af Salzburg och Steiermark,
i ö. af Steiermark, i s. af Krain, Görz och Italien,
i v. af Tyrolen. Med undantag af några smärre slätter
kring floddalarna i det inre är landet helt och hållet
uppfyldt af Alperna, inom hvilkas system floden
Drava der bildar ett vigtigt gränsmärke. Norr
om densamma ligga de af urskiffer bestående
Central-alperna, i s. de till triasformationen
hörande Kalk-alperna. Till de förra höra Hohe Tauern,
med de glacierhöljda Grossglockner (3,797 m.) och
Ankogl (3,253 m.), samt Noriska alperna, hvilka i
Hafnerspitz (3,093 m.) hysa Central-alpernas sista
glacier och ö. om Königsstuhl (2,489 m.) aftaga i
höjd. Af Kalk-alperna särskiljas likaledes tvänne
kedjor, Karniska alperna, som i Antola (2,672 m.) nå
upp öfver snögränsen och i Gailthal-alperna hafva
en ännu högre sidogren (Kreuzkofl, 2,737 m.),
samt Karavankerna, hvilka under vexlande höjd
(1,700–2,000 m.) skjuta fram sina nakna kalkklippor
mot den grönskande Dravadalen. Vattendragen äro många
och stå nästan alla i förbindelse med Drava, som från
v. till ö. genomströmmar hela K. Bland dess tillflöden
märkas från högra sidan Gail, från den venstra Möll,
Lieser, Gurk och Lavant. Utmed norra stranden ligga
Millstädt-, Ossiach- och Wörth-sjöarna. Den sistnämnda
trafikeras af ångare, men de öfriga vattnen, äfven
Drava sjelf, medgifva endast timmerflottning. Klimatet
är rått, med riklig nederbörd, och otjenligt för
odlingen. Undantag bilda likväl dalgångarna i s. ö.,
i synnerhet den natursköna Lavantdalen, hvarest
finare fruktsorter odlas med framgång och åkerbruk
träffas på öfver 1,200 m. höjd. Under plogen ligga
14 proc. af arealen; 8 proc. äro improduktiv mark,
hvaremot skogarna upptaga 45, ängar och betesmarker
33 proc. Jordbruket är på långt när icke tillräckligt
för landets behof. Något bättre står boskapsskötseln,
som har goda naturliga vilkor för sig. Af framstående
betydelse är bergsbruket med den derpå grundade
industrien, hvaraf ett relativt större antal af
innevånarna än i något annat land inom monarkien har
sin utkomst. Förekomsten af bly är särdeles riklig,
och bergverken vid Bleiberg, med 400 grufvor, af
hvilka likväl endast 50 bearbetas, lemnade år 1881
öfver 2,000 tons utsökt god metall. Dessutom brytes i
samma distrikt mycket grafit och stenkol. Qvicksilfver
(årl. 2,500 kg.) fås vid Kappel. I Lavantdalen, vid
Friesach, Hüttenberg m. fl. ställen ligga ansenliga
jerngrufvor, vid hvilka malmuppfordringen år 1881 steg
till 44,000 tons. Tillverkningen af metallvaror,
från jernvägsskenor och allahanda maskiner ned
till ståltråd och stift, bildar också tyngdpunkten
inom industrien. Vapenfabriken i Ferlach tillverkar
årl. 20,000 gevär och 15,000 pistoler. K:s stål
(brescia- och bessemer-) står högt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
