- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
461-462

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en senare tid labarum, en betydelse, som utvecklat
sig ur mellanbegreppet "segertecken".
Upk.

Labat [-ba], Jean Baptiste, fransk missionär och
reseskildrare, f. i Paris 1663, inträdde 1684 i
dominikan-orden, afgick 1694 såsom missionär till
Martinique och 1696 till Guadeloupe samt blef
sedermera generalprokurator för dominikanordens
mission i Vestindien. 1705 återvände han till
Europa. Död 1738. L. utgaf åtskilliga reseskildringar,
hvilka för sin tid ej saknade värde: Nouveau voyage
aux îles de l’Amérique
(1722), Nouvelle relation de
l’Afrique occidentale
(1728), Voyage en Espagne et
en Italie
(1730) m. fl.

Labatt, Leonard, operasångare, född i Stockholm
d. 4 Dec. 1838, var i början bestämd till affärsman,
men väckte på Harmoniska sällskapets konserter
uppmärksamhet för sin röst, hvarför han började
studera sångkonst (under Günther och Masset). Han
debuterade å Stora teatern i Stockholm 1866 såsom
Tamino med ett bifall, hvilket ytterligare ökades
genom hans följande roller, Masaniello, Faust och
framför alla Vasco de Gama. L:s engagernent vid
hofoperan i Dresden 1868 afbröts redan följande året
genom teaterns brand, hvarefter han var engagerad
i Wien ända till 1883, derunder äfven gasterande
på andra ställen i Tyskland och tidtals i Sverige
(1871, 78, 82). 1883–84 var han å nyo anställd vid
Stora teatern i Stockholm. Sedermera har han sjungit
i Rotterdam. L. är en bildad och intelligent sångare,
om än ej alldeles fri från virtuosmässiga olater. Hans
höga, vibrerande stämma är en verklig hjeltetenor,
som under sin glansperiod egde en imponerande klang,
fyllighet och kraft. Dertill kommer en ej obetydlig
dramatisk förmåga, som låtit honom skapa en ypperlig
Eleazar, en sympatisk Tannhäuser, hvarjämte med beröm
böra nämnas hans Raoul, Profeten, Trubaduren, Rolf
(i Hallströms "Vikingarna"), Harald (i Halléns "Harald
Viking") m. fl. A. L.

Labb, zool. Se Labb-slägtet.

Labbi kallas vid jernbruken ett invid verkstaden
beläget hus eller rum, der arbetarna hafva tillfälle
att tillbringa hvilskiften. C. A. D.

Labb-slägtet, Lestris, zool., hör till måsfoglarnas
underfamilj (Larini) och de måsartade foglarnas
familj (Laridae) af ordningen långvingade simfoglar
(Longipennes). Näbben är försedd med vaxhud samt
är jämförelsevis kort, men tjock och grof, framtill
hoptryckt, vid roten nästan trind. Öfverkäkens spets
är hakformigt krökt nedåt, och underkäken bildar
en utböjd vinkel bakom den nedskurna, rännlade
spetsen. Näsborrarna ligga långt framom näbbens midt
samt äro små, smala och spetsiga bakåt. Benen äro af
medelmåttig höjd, framtill belagda med tvärplåtar,
baktill skrofliga, med kort och svag, tämligen högt
sittande baktå samt krökta, spetsiga och skarpkantade
klor. Vingarna äro långa, smala och spetsiga, med
första pennan längst. Den af 12 pennor bestående
stjerten är af medelmåttig längd och rundad samt har
de båda mellersta pennorna förlängda. – Dithörande
arter äro mestadels hemma i
norra jordhalfvans kallare trakter och vistas
i allmänhet vid salt vatten, ofta ute på
hafvet. De lefva ensliga eller parvis, men träffas
under parningstiden flere tillsammans, stundom
kolonivis. Deras flygt är utomordentligt snabb,
och de utföra derunder egendomliga svängningar. De
flyga långt mera än de gå, hvilket de göra tämligen
väl, och hvila sig stående på skären, oftast på
den högsta klippan. Sällan ligga de på vattenytan,
hvarifrån de alls icke kunna dyka. Som de äfvenledes
äro dåliga störtdykare, kunna de ej sjelfva fånga
andra fiskar än sådana, som hålla sig tätt invid
vattenytan, hvarför de flesta föredraga att beröfva
andra foglar, mestadels måsar och tärnor, deras
byte. Labbarna passa på, då någon sådan fångat en
fisk, och angripa honom med både näbb, vingar och
klor, tills han gifver ifrån sig den stundom redan
nedsväljda fisken, hvilken de med beundransvärd
skicklighet gripa, innan den hunnit falla till marken
eller vattenytan. Derjämte förtära labbarna äfven ägg
och fogelungar, hvarigenom de blifva ganska skadliga,
äfvensom fjällmöss och ryggradslösa djur. Lätet är
ett obehagligt skrik. Labbarna häcka vid kusterna
(en af våra arter dock inuti landet) och lägga ett
till tre fläckiga ägg, hvilka de, likaväl som sina
ungar, som länge matas af föräldrarna, försvara
med raseri. För sin stora djerfhet och rofgirighet
fruktas labbarna mycket af andra simfoglar och
kunna betraktas såsom skadliga. Till färgen äro de
mörka samt lika både vinter och sommar. Ungarna
hafva rostbruna fjäderkanter och de mellersta
stjertpennorna kortare. Af detta slägte, hvars
former inom simfoglarnas underklass äro roffoglarnas
vederlikar samt genom sitt yttre och sin flygt
något erinra om dem, finnas i Sverige fyra arter. På
Lapplands fjäll och Åreskutan häckar fjäll-labben,
Lestris buffoni (se Fjäll-labben). – Spetsstjertade
labben,
L. parasitica, har hufvudet ofvan och
på sidorna svartaktigt och öfre kroppsdelarna
mörkbruna. Undertill är han antingen brunt
askgrå eller hvit, med gul anstrykning på halsens
sidor. Hand- och stjertpennorna äro svarta, inåt
ljusare, näbben hornfärgad, med grönaktig vaxhud,
och benen svarta. De förlängda stjertpennerna äro
spetsiga, 75 till 100 mm. längre än de öfriga. Näbben
är ungefär 46 mm. Längden utgör 420 till 470 mm. Denna
art, som är den allmännaste inom sitt slägte, häckar
dock endast sparsamt vid Sveriges östra och vestra
kuster; allmännare är han vid Ishafvets samt norra
Atlantens kuster och öar. Naumann säger om honom, att
hans flygt är den märkvärdigaste och föränderligaste
inom hela fogelverlden. Än flyger han med långsamma
vingslag, då och då sväfvande som en falk, än står
han stilla i luften, kastar sig ned i en båge och
stiger åter uppåt, flyger fram i ormbukter, slår ned
med rasande fart, höjer sig åter långsamt och synes
i det ena ögonblicket matt och i det andra "såsom
besatt af en ond ande". – Bredstjertade labben,
L. pomarina, har hufvudet ofvan och på sidorna svart,
öfre kroppsdelarna svartbruna, undre delarna hvita,
med gulaktiga fjädrar på halsens sidor, kräfvans och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free