Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lacklöpa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofkrigsrådet, visade sig vara en förträfflig
organisatör samt vann Maria Teresias och Josef II:s
synnerliga förtroende. 1773 måste han för sjuklighet
draga sig tillbaka, men utnämndes till medlem af
statskonferensen. Under bajerska tronföljdskriget
(1778) och kriget mot Turkiet 1788–91 trädde han
åter i förgrunden såsom den förtrognaste rådgifvaren
å högsta ort, men hans personliga ledning af 1788 års
fälttåg utmärkte sig endast för motgångar. L. dog i
Wien d. 24 Nov. 1801.
Ladák, provins i Kasjmir, sträcker sig från norra
sluttningen af Himalaja till Karakorum och Östra
Turkistan. Areal omkr. 70,000 qvkm. Omkr. 125,000
innev. Landet är en del af öfre Indus’ bäcken och en
af de högst belägna trakter på jorden (medelhöjden
af de många bergskedjor, som genomskära landet,
är 5,800 m.). Indus, som der kallas Sinh-ka-bab,
upptager Zanskar, Dras, Sjajuk m. fl. till en del
farbara och guldförande bifloder. Dessutom finnas
många sjöar, med salt vatten, af hvilka flere lemna
borax. Snö faller sällan, regn nästan alls icke;
himmelen är nästan alltid klar, luften ovanligt
torr. Temperaturväxlingarna äro stora. Solen bränner
hetare än på Indiens slätter; men hvarje natt fryser
det året om på en höjd af 4,500 m. och, utom midt i
sommaren, äfven i de lägre dalarna. Vegetationen är
derför inskränkt till dalarna och andra skyddade
ställen. För åkerbruket fordras konstgjord
bevattning. De förnämsta produkterna äro hvete,
korn, hirs, bokhvete, ärter och bönor. De mest
använda husdjuren äro kasjmirgeten, tvänne slags
får, af hvilka det ena begagnas som lastdjur,
grymtoxen och dso, en hybrid af grymtoxen och
vanliga kon. Innevånarna, tibetaner blandade med
kasjmirer, äro i allmänhet buddhaister och hafva
en mängd kloster. Polyandri är vanlig bland de lägre
klasserna. Handeln är till större delen transitohandel
och koncentrerar sig i hufvudstaden Le (omkr. 4,000
innev.), nära Indus. Utförseln utgöres väsentligen
af ull, torkad frukt och salt. – L. var länge en del
af kinesiska Tibet och blef under Aureng-sibs tid
skattskyldigt till stormogul. 1834 eröfrades det af
Gulab Singh i Djamu, hvars efterträdare erlägger en
tribut under benämningen gåfva till Kina.
Ladanum, farmak., ett harts, som afsöndras i form af
små droppar från egna körtlar å bladen och de späda
grenarna hos flere arter af slägtet Cistus L., hvilket
består af låga buskar med stora, röda eller hvita
blommor (nat. fam. Cistineae DC., kl. Polyandria
L.) och tillhör de östliga Medelhafsöarna. Det
berättas, att hartset insamlas på det sätt att getter
drifvas igenom busksnåren, hvarvid hartset fastnar
vid getragget och sedan afkammas, eller ock på det
sätt att skinnklädda personer vandra genom snåren
och hartset sedan afskrapas från kläderna. Det
bästa slaget af detta harts, "äkta ladanum" (af
Cistus creticus L.) från Kreta, utgöres af matt och
mörkt brunröda klumpar af obestämd form, sega och
mjuknande i handens värme. En vanligare handelssort
kallas ladanum in tortis och består af en konstgjord
blandning af harts, vax,
flyktig olja och hvarjehanda främmande ämnen
(t. ex. jernhaltig sand o. s. v.), hvilken massa
utrullats i stänger, som sedan hopvridits i en platt
spiral, likt en urfjäder, och i denna ställning
hopklibbats och torkats. Man har äfven ladanum in
baculis, eller små stänger till utseendet icke olika
lakrits. Ladanum har spelat en mycket stor rol i
forntidens medicin. Det ansågs som ett skyddsmedel mot
pesten, det hjelpte mot bröstkatarr och många andra
sjukdomar, det hindrade osvikligen hårets affallande
och nyttjades å sårnader samt begagnades för sin
vällukt till rökelse. O. T. S.
Ladau, Gustaf Vilhelm, ämbetsman, medlem af
Anjalaförbundet, född d. 27 Mars 1765 uti Idensalmi socken,
genomgick krigsskolan på Haapaniemi, blef sergeant vid
Savolaks fotjägarekår 1779 samt var vid utbrottet
af 1788 års krig kapten och stabsadjutant. Medlem af
den krets af intima vänner, som G. M. Sprengtporten
och J. A. Jägerhorn samlat kring sig, blef han
en af de verksammaste befordrarena af deras
finska sjelfständighetsplaner. Han undertecknade
förbundsskriften af d. 12 Aug, 1788 och begaf sig
omedelbart derefter till Hastfehrs läger vid Nyslott,
der han omtalade hvad som tilldragit sig vid södra
armén och uppmanade Savolaks-brigadens officerare att
följ a Anjala-kamraternas exempel. Tillika framförde
han ett anonymt bref från baron Klingspor till
Hastfehr, deri denne uppmanades att draga sig tillbaka
från Nyslott. Hans uppträdande hade önskad verkan,
men hans egen ställning blef, sedan förbundsplanerna
strandat, betänklig. Han flydde till Ryssland,
affördes ur arméns rullor samt dömdes d. 30 Okt. 1789
förlustig tjenst, gods och adliga rättigheter äfvensom
att mista lifvet i händelse han ertappades. Han
ingick i rysk krigstjenst, men tog afsked 1795 och
drog sig tillbaka till privatlifvet. År 1808 blef
han anställd vid utrikes kollegiet i S:t Petersburg
och åtföljde grefve Buxhoevden till Finland såsom
direktor för det civila kansliet. 1809 återinsattes
han i sina adliga rättigheter och användes sedermera
af Finlands nya styrelse i vigtiga värf. Han erhöll
1810 i uppdrag att ordna postväsendet i Finland,
utnämndes 1811 till postdirektör och 1812 till medlem
i regeringskonseljens ekonomidepartement. 1826
efterskänktes honom hälften af ett 50,000 rubel
stort lån, som han erhållit ur militiefonden. L. var
föremål för allmän missaktning såväl på grund
af tidigare öden, som emedan han ansågs begagna
sig af sin ställning i postverket till politiskt
spioneri. Han dog i Helsingfors d. 16 Aug. 1833.
M. G. S.
Laddbrygga l. laddcylinder, artill., ett
tillbehör till de med "skrufslutningsmekanism"
försedda bakladdningskanonerna (se Kanon,
sp. 171), hvarpå projektil och krutladdning
inskjutas i loppet. Den tjenar till att skydda
"skrufmodern" (det gängade kammarskrufhålet) och
tätringslägena samt att underlätta projektilknapparnas
införande i refflorna. Laddbryggan fästes, sedan
bakladdningsmekanismen öppnats, medelst en tapp
uti en på kanonens bakplan befintlig hylsa.
H. W. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
