Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Læsö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1832 till visitator i lappmarksförsamlingarna för
de tre följande åren och blef tillika skolkollega i
Piteå. 1836 utnämndes han till kyrkoherde i Vibyggerå
pastorat af Hernösands stift, på hvilken plats han
sedan verkade till sin död, d. 6 Aug. 1841. Ett
af L. år 1835 uppgjordt fullständigt förslag till
anordning af de kyrkliga förhållandena i Lappland
blef grunden till reglementet för ecklesiastikverket
i Lappmarken af d. 14 Apr. 1846. I tvänne arbeten,
Journal af Petrus Laestadius, för första året af hans
tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken (1831;
2:dra uppl. 1836; å nyo utgifven 1861, i samlingen
"Böcker för folket"; belönt med Lundbladska priset af
Svenska akademien 1832) samt Fortsättning af Journalen
öfver missionsresor i Lappmarken, innefattande
åren 1828–1832 (1833), skildrade L. på ett lifligt
och tilltalande språk sin af mödosamma och ofta
lifsfarliga resor uppfyllda missionärsverksamhet,
lapparnas seder och nybyggarelifvet i Lappmarken. En
annan skrift af L. är Tankar om fattigdomen och
fattigvården i Sverige (1840).
Laesö, Läsö (Fornn. Hlésey, hafsguden Läs ö),
dansk ö i Kattegatt, 22,6 km. ö. om Saeby och
67,8 km. s. v. om Göteborg, är omgifven af långt
utskjutande grund och ett stort antal ref. Omkr. 11
km. n. ö. om öns nordöstligaste punkt, Syrodden,
har man derför på grundet Trindelen utlagt ett
fyrskepp (1829). Ett annat fyrskepp har sin plats i
"Laesö rende" (sedan 1852), och en fyr är uppförd
på den lilla holmen Nordre Rön (1879). Areal 113
qvkm. 2,695 innev. (1880). L. delas i 3 socknar,
men har endast en prest. Det utgör en egen
domsaga och tillhör Hjörring amt. Norra delen af
ön är täckt af flygsand och obebodd. Åkerbruket
är föga utveckladt. Hufvudnäringar äro sjöfart,
fiske och lotsning, hvarjämte de ofta förekommande
strandningarna lemna god förtjenst. Ön var förr
bevuxen med stora skogar, men dessa hafva ödelagts
genom den fordom starkt drifna salttillverkningen,
hvilken derför måste upphöra i midten af 17:de årh. –
Vid L. stod år 1051 en sjödrabbning mellan Sven
Estridsson och Harald Hårdråde. 1807–14 hindrade
innevånarna genom en kustmilis engelsmännen från att
besätta L. E. Ebg.
Laetäre, Lat., "fröjda dig!", benämning på
midfastosöndagen med anledning af begynnelseorden i
den förr inom romersk-katolska kyrkan på den dagen
brukliga introitus (se d. o.), Laetare Jerusalem
(Es. 54: 1).
Laf, bot. Se Lichenes.
La Fare [far], Charles Auguste de, markis, fransk
skald och memoarförfattare, f. 1644, d. 1712, deltog i
fälttågen 1667 och 1672–74 under Turenne, men lemnade
derefter tjensten och framlefde sin tid under en
epikureisk sysslolöshets njutningar. Han hörde till
Ninon de l’Enclos’ utvalda krets och utgaf "poésies
fugitives" tillsammans med Chaulieu (se d. o.). L. F:s
små vers äro särdeles friska och angenäma. Hans
Mémoires (1715) förena politisk fördomsfrihet med
teckningens finhet. En samling af hans "Poésies,
mémoires et reflexions" utgafs i 2 bd, 1755.
La Farina, Giuseppe, italiensk politiker och
skriftställare, f. 1815, d. 1863, lefde under
1840-talet i Florens såsom politisk flykting från
Sicilien, utgaf vid denna tid flere historiska arbeten
och grundlade 1847 tidningen "L’Alba" såsom ett
organ för frihets- och enhetstanken uti Italien. Vid
de revolutionära rörelsernas utbrott 1848 återvände
han till Sicilien och tog verksam del i ledningen af
upproret derstädes. I April 1849, sedan han inom den
provisoriska styrelsen fåfängt motarbetat beslutet
om underkastelse, begaf han sig till Frankrike. Efter
några år bosatte han sig i Turin och grundade der ett
par regeringsvänliga tidningar. Under krigshändelserna
på Sicilien 1859 ditsändes han af Cavour för att
bevaka Sardiniens intressen och verkade så ifrigt
för Siciliens omedelbara införlifvande med riket
Sardinien, att Garibaldi ansåg sig böra arrestera
honom. 1861 valdes han till medlem af italienska
parlamentet. L. författade bl. a. Istoria documentata
della rivoluzione siciliana (1850–51) och Storia
d’Italia del 1815 al 1850 (6 bd, 1851–52; 2:dra
uppl. 1864).
La Fayette [faje’tt], stad i nord-amerikanska
staten Indiana, vid floden Wabash och ändpunkten af
Wabash-Erie-kanalen. 14,860 innev. (1880). Staden,
som är den största af de 24 städer inom unionen,
hvilka uppkallats efter den franske generalen, är en
jernvägsknut, der 8 jernvägslinier mötas. L. anlades
1825 och har ett landtbruksläroverk, kalladt Purdue
university.
La Fayette [faje’tt], Marie Madeleine de,
grefvinna, fransk romanförfattarinna, f. 1634,
d. 1693, var dotter till grefve de la Vergne,
gifte sig 1655, men blef tidigt enka. I hennes
hem samlades under en följd af år tidehvarfvets
mest framstående vitterhetsidkare. Särskildt var
hon genom förtrolig vänskap bunden vid m:me de
Sévigné och vid de La Rochefoucauld. Sina senare,
af sjuklighet fördystrade lefnadsår tillbragte hon
skild från verlden. L. var en framstående medlem af
Hôtel Rambouillets literära kotteri, men höll sig
fri från dess känslosamma, tillgjorda stil, dess
jägtande efter otroliga och underbara händelser i
riddareromanerna. Hennes Zayde, histoire espagnole
(1670–71; flere uppl.) röjer ännu inverkan af nämnda
manér; men i La princesse de Clèves (1678; nyaste
uppl. 1868), ett mästerverk, som kan betraktas såsom
ett uppslag till den moderna romanen, har hennes
naturlighet i känsla och framställning fullständigt
segrat. I Mémoires de la cour de France pour les
années 1688–89 (utg. 1731) skildrade hon de högre
ståndens sedeslösa lif med en blandning af fakta och
pikanta uppdiktade händelser. L:s "Oeuvres complètes"
utgåfvos senast 1863.
La Fayette l. Lafayette [faje’tt], Marie Jean
Paul Yves Gilbert Motier de, markis, fransk
krigare och statsman, föddes d. 6 Sept. 1757
på slottet Chavagnac i Auvergne. Han var kapten
vid dragonerna, då nord-amerikanerna afgåfvo sin
sjelfständighetsförklaring (1776). Den nittonårige
krigaren greps af en obetvinglig lust att på
frihetsmännens sida kasta sig in i striden mot
engelsmännen, utrustade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
