Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La garde meurt et ne se rend pas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brorson till den sistnämnde, Karl L. (se L. 2), erhöll
1758 friherrlig värdighet, men efterlemnade ingen son.
1. Lagerberg, Sven, grefve, riksråd, krigare,
föddes på Stora Kärr i Skaraborgs län d. 28 Mars 1672.
Han trädde 1690 i krigstjenst, deltog i alla
Karl XII:s krig och hade 1710 avancerat till
öfverstelöjtnant. Vid Pultava blef han
svårt sårad, men räddades från fångenskap
af en dragon samt åtföljde sedan Karl XII
till Turkiet. 1710 sändes han två gånger
till tatarkanen för att förmå denne att angripa
ryssarna, hvilket ock lyckades honom. Under kanens
vinterfälttåg 1711 och sedermera på sommaren
åtföljde L. den förenade turkisk-tatariska
hären, men efter freden mellan Ryssland och Turkiet
förvisades L. ur lägret af storvesiren, som fann
hans närvaro besvärlig. Sedermera bevistade
L. kalabaliken i Bender. 1714 blef han öfverste
för Kronobergs regemente, med hvilket han bevistade
Wismars belägring, utnämndes 1717 till
generalmajor och öfverste för Skaraborgs regemente
samt deltog 1718 i norska fälttåget. Han blef 1719
friherre och 1720 president i Statskontoret. Vid 1723
års riksdag var L. landtmarskalk, utnämndes s. å. till
president i Göta hofrätt, men hann icke tillträda
denna plats, emedan han s. å. utnämndes till riksråd.
Såsom riksråd tillhörde L. det holsteinska
partiet och röstade mot Sveriges tillträde
till Hannoverska alliansen. Han var dock
egentligen aldrig partiman och försonade sig snart
med Arvid Horn. Vid 1731 års riksdag betygade
ständerna L. sin tillfredsställelse och tacksamhet
för hans arbete med statsverket och lemnade honom
en löneförhöjning af 3,000 dlr s. m., så länge
han ville fortfara att sitta i Statskommissionen,
der han ansågs omistlig. Samma år blef
han grefve. Vid underhandlingarna i
Stockholm om ett förbund med Frankrike
1734 och 1738 var L. en af kommissarierna.
Vid riksdagen 1738–39 fick han jämte andra
riksråd af Mindre sekreta deputationen uppbära
klander för regeringens hållning i den utrikes
politiken. Vid samma riksdag var han på förslag
till kanslipresident, men besegrades af K. Gyllenborg.
L. afrådde 1739 förbundet med Turkiet och kriget
mot Ryssland samt understödde 1743 förslaget att
välja Adolf Fredrik till tronföljare. L. afled
i Stockholm d. 7 Okt. 1746. Svenska akademien lät
1864 slå en medalj öfver honom. A. B. B.
2. Lagerberg, Karl, friherre, riksråd,
den föregåendes brorson, född d. 14 Juni
1708 på Brunntorp i Versås socken, Skaraborgs län,
blef 1736 advokatfiskal och 1737 sekreterare i
Kammarrevisionen. Vid 1738–39 års riksdag gjorde
han sitt inträde på riddarhuset och insattes i
justitiedeputationen. Såsom en vän af hattpartiets
politiska system fick han vid riksdagarna 1742–43
och 1746–47 plats i Sekreta utskottet, men ådagalade
såväl der som sedermera vid rådsbordet stor hofsamhet
och kärlek till laga former. Så t. ex. var han
1747 en af dem, som sökte förhindra Sekreta utskottets
beslut att ur sin midt tillsätta en extra-ordiriär
dömande kommission öfver Springer samt i
sammanhang dermed öfver riksrådet Åkerhielms hållning
i principalatsfrågan m. m.; och när han det oaktadt
insattes i kommissionen, förde han inom densamma
rättrådighetens talan. Sedan han – efter att
1747 hafva blifvit assessor i Svea hofrätt, 1748
revisionssekreterare och 1753 justitiekansler –
d. 31 Okt. 1755 utnämnts till riksråd, slöt
han sig inom rådet till Löwenhielm i dennes
opposition mot de häftigaste hattarnas lättsinniga
utrikespolitik. Äfven rörande statshushållningen hyste
L. samma åsigter som Löwenhielm. Också var det han,
som jämte denne, på uppdrag af rådet, utarbetade den
stränga ofverflödsförordningen af d. 4 Nov. 1756,
hvilken betydligt skärpte den straxt förut afslutade
riksdagens bestämmelser i detta afseende. 1758 erhöll
L. friherrlig värdighet, men tog ej introduktion. 1765
förordnades han att presidera i Lagkommissionen. Han
dog i Stockholm d. 7 Mars 1767.
Lagerbjelke, svensk adlig ätt, härstammar från
borgaren Gustaf Fistulator i Göteborg (d. 1718),
hvars son amiralitetskammarrådet Johan Eugenius
F. (d. 1732) adlades 1698 med namnet L. (En annan
son af Gustaf F., Josua F., adlades s. å. med namnet
Stjernblad.) Joh. E. L:s son Axel L. (se nedan L. 1)
blef 1766 friherre, och dennes son Johan Gustaf L. (se
L. 2) fick 1809 greflig värdighet, enl. R. F. §
37. Äfven den sistnämndes yngre son Gustaf L. (se
L. 3) blef grefve (1821), men tog ej introduktion. På
ofvannämnde Joh. E. L:s adliga namn och nummer
adopterades 1715 hans broder amiralitetskaptenen Frans
F. (denna gren af ätten utgick på svärdssidan 1828)
och halfbroder, kaptenen Ratge (Rutger) F. (f. 1688,
d. 1762), från hvilken den nu lefvande adliga grenen
af ätten härstammar.
1. Lagerbjelke, Axel, friherre, sjömilitär, riksråd,
född i Karlskrona d. 17 Juli 1703, blef 1721
löjtnant och s. å. kapten vid örlogsflottan samt
tillbragte derefter flere år i utländsk sjötjenst,
tills han under en träffning i Söderhafvet mellan ett
spanskt skepp och en holländsk fregatt, å hvilken han
tjenstgjorde, tillfångatogs af spaniorerna. Sedan
han hållits i tretton månaders svår fångenskap i
Lima, fördes han till Panama, men lyckades undkomma
derifrån och återvände hem till Sverige. 1741 var
L. fartygschef under kriget med Ryssland, befordrades
derefter raskt samt utnämndes 1757 till ledamot af
Amiralitetskollegium och 1758 till vice amiral. Två
gånger. 1748 och 1755, var L. vice landshöfding
i Bleking. Åren 1757–60 tjenstgjorde han såsom
eskaderchef i Östersjön. Äfven i det politiska lifvet
deltog L., men var icke någon egentlig partiman. 1760
och 1761 uppfördes han å förslag till riksråd samt
utnämndes dertill 1765, men aflägsnades 1769 jämte
sina medbröder af mösspartiet. Vid tvänne senare
tillfällen, Aug. 1771 och Maj 1772, afböjde
han kallelse att återinträda i rådet. 1766 hade
L. upphöjts i friherrligt stånd. Han afled d. 20
Maj 1782 på Elfsjö i Brännkyrka socken af Stockholms
län, af hvilken egendom, jämte Stufsta i grannsocknen
Huddinge, han bildade ett fideikommiss för sin ätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
