Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Verklig storhet nådde han såsom vältalare på det
gamla romarespråket; han står der vid sidan
af eller näst efter Upmark-Rosenadler. L:s
latinska Orationes, programmata ac carmina
varia utgåfvos 1780 af S. Älf, hans svenska
skaldestycken 1859 af P. Hanselli i ”Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare” o. s. v.,
4:de bd.
Lagerqvist, Karl Fredrik, skådespelare,
född i Stockholm d. 16 Okt. 1819, var anställd
vid Djurgårdsteatern 1837–50 och vid Mindre
teatern 1850–63, med undantag af spelåret
1857–58, då han var fäst vid k. teatern.
1863–66 uppträdde han i landsorten, vid O.
Anderssons trupp, och tillhör sedan 1866 k.
Dramatiska teatern. L., som med framgång
återgifvit i synnerhet komiska gubbroller, eger
en ovanligt högt uppdrifven grimerings- och
maskeringsförmåga. Bland massan af hans roller
må endast nämnas den typisk vordne Ölander
i ”Ett resande teatersällskap”, Giboyer i
”Moderna vinglare” och ”Giboyers son”, Orgon i
”Tartuffe” och Lundestad i ”De ungas förbund”.
Lagerstock, geol., en mellan verkliga
bergartslager innesluten klump- eller linsformig
bergmassa, hvars mäktighet således är stor, och
derjämte ojämn, i förhållande till utsträckningen
i längd. De svenska urkalkstenarna och
jernmalmerna förekomma stundom i sådana, mer
och mindre långdragna, åt ändarna utkilande
lagerstockar eller linser. Jfr Gång,
Gångstock.
E. E.
Lagerstråle, svensk adlig ätt, härstammar
från statskommissarien, slutligen vice presidenten
i Statskontoret Klas Wirell (f. 1716, d.
1799), hvilken 1767 adlades med namnet L.
Dennes son Per Gustaf L. (se nedan, L. 1)
blef 1817 friherre.
1. Lagerstråle, Per Gustaf, friherre, sjömilitär,
föddes d. 22 Jan. 1765. Under slaget vid
Hogland (d. 17 Juli 1788) var han såsom löjtnant
kommenderad på linieskeppet "Vasa", öfvertog befälet
der, sedan hans förmän i början af träffningen
blifvit dödligt sårade, och höll sig tappert,
åtlydande sin döende chefs, Baltsar Horns,
tillsägelse att icke under några omständigheter
stryka flagg. Han belönades fyra dagar
derefter med kaptensfullmakt och svärdsordens
riddaretecken. 1806–08 var L. ledamot i
Förvaltningen af sjö-ärendena. Han blef 1815
varfsamiral i Karlskrona och 1817 vice amiral
och friherre. 1818–24 var han befälhafvande
amiral och öfverkommendant i Karlskrona.
1835 tog han afsked ur krigstjensten.
Död i Karlskrona d. 27 Okt. 1840. Sedan 1826
var L. medlem af Krigsvetenskapsakademien.
2. Lagerstråle, Henrik Gerhard, jurist,
ämbetsman, den föregåendes son, född i Karlskrona
d. 25 Febr. 1814, blef 1834, efter i Upsala
aflagda ämbetsexamina, inskrifven i Svea hofrätt,
befordrades derstädes 1844 till vice
häradshöfding och ordinarie fiskal, utnämndes 1845
till assessor i hofrätten öfver Skåne och Bleking,
förflyttades 1846 till landssekreterare i Kronobergs
län samt förordnades 1850 till revisionssekreterare.
1851 erhöll han Luggude
domsaga i Skåne, deltog 1855–56 i en svensk-norsk
komité, tillsatt för att behandla frågan om ömsesidig
verkställighet af domar, utsågs 1857 till rikets
ständers justitieombudsman och kallades d. 4 Maj 1858
att såsom konsultativt statsråd inträda i ministèren,
i hvilken L:s systerson Louis De Geer en månad förut
mottagit justitiestatsministerportföljen. År 1860
öfvertog L. chefskapet för civildepartementet. 1868
utträdde han ur statsrådet och nämndes då till
justitieråd (han hade dittills fortfarande innehaft
fullmakt såsom häradshöfding i Luggude domsaga). 1875
inträdde L. för andra gången i konungens råd, i det
han såsom konsultativt statsråd ingick i den då
bildade De-Geerska ministèren, men efter uppnådd
pensionsålder begärde han 1879 sitt afsked. De
märkligaste författningar L. såsom departementschef
kontrasignerat äro kungörelsen af d. 8 Mars
1861 angående frivilliga skarpskytteföreningar,
kommunalförordningarna af 1862, förordningarna af
d. 18 Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet
och af d. 6 Aug. s. å. angående grunderna och
vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring,
1866 års stadga om skiftesverket samt 1868 års
ordningsstadga för rikets städer. Sedan 1850 bevistade
L. såsom riddarhusledamot alla ståndsriksdagarna,
utom riksdagen 1853–54, och var derefter ett af
Värmlands läns ombud i Första kammaren under de två
första valperioderna (1867–84). 1869–74 fungerade han
såsom vald ledamot i talmanskonferensen och 1875 såsom
Första kammarens vice talman. Tillfällen, vid hvilka
L. med särskildt intresse deltog i debatterna, voro
1857 års förhandlingar rörande banklagstiftningen,
frågan 1866 om vestra stambanans sträckning samt
striderna 1868 om Handels- och sjöfartsfonden och
om dechargebetänkandet. Han har uttalat sig för
jämkningar i den kommunala röstskalan. – 1862 blef
L. hedersledamot af Landtbruksakademien och 1877,
vid jubelfesten i Upsala, jur. hedersdoktor.
Lagerström, Magnus, direktör vid Ostindiska
kompaniet, öfversättare, född i Stettin d. 16
Dec. 1691, tillhörde en gammal svensk slägt. Hans
fader, M. J. Laurinus (1691 adlad Lagerström),
beklädde flere höga ämbeten i svenska Pommern. L. fick
sin uppfostran i Stettin, gjorde universitetsstudier
i Rostock, Greifswald, Wittenberg och Jena samt
skaffade sig på resor i Tyskland inblick i staternas
förhållanden och näringars idkande. Han blef
1712 generalguvernementsseketerare i Stettin och
förflyttades året derefter med provinsregeringen
till Stralsund. Efter denna stads uppgifvande
(1715) stannade L., hvars familj dervid mist sin
förmögenhet, qvar med en knapp aflöning och begaf
sig efter fredsslutet till Stockholm, hvarest han
1721 erhöll afsked med hofråds titel och en ringa
exspektanslön. Han ingick då såsom auskultant vid
Kommersekollegiet och skötte sekreteraretjensten hos
detta verks president. 1725 gaf han sig i stället
till korrekturläsare på rikshistoriografen Wildes
tryckeri och kallades 1731, till följd af sina
vidsträckta språkkunskaper, till sekreterare vid det
s. å. stiftade Ostindiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
